2 — — — Åh ja, svarade öfverstinnan vårdslöst, jag är gudfruktig och hoppas på nåd af höjden, jag läser hvar afton mina böner; men, hr pastor, jag kan ej tåla läseri, det kan vara bra för hopen, men för folk med bildning är det ej passande, och — — — Jag ber om förlåtelse, om jag på något sätt uppväckt förargelse, afbröt Drängstedt med darrande röst. Åh nej, bevars, men pastorn är likväl en sträng lagpredikant, och som jag har en plan, så — men fillåt mig en fråga: är pastorn förlofvad?, Nej, nej bevars, jag är ledig till äktenskap., ,Jaså, det är bra, jag är upprigtig, jag. sätter värde på pastorns kunskaper och kristliga vandel och — — — Hvad för slag, min nådiga fru öfverslinna? frågade pastorn, som fann att saken nalkades sin upplösning. Jo, jag önskade, att se pastorn närmare lierad. Li rad, jaså,, mumlade Drängstedt, som ej rigtigt visste hvad det betydde. Jo, jag önskade att pastorn skulle gifta sig med någon flicka, som Jag håller af. Ja, Gud bevars, min nådiga fru öfverstinna; är det intet annat så — jag är alldeles ledig att inträda i det heliga äkta ståndet. Det är bra, återtog öfverstinnan, förtrolig! läggande sin hand på mannens axel. Men et vilkor: intet läseri mera, inga besök af gummo:i eller sådant, utan rätt och slätt, pastorn sköte; sin tjenst. Ja, fru öfverstinna, derom är ingen fråga, om fru ölverstinnan är så nådig och bara befaller. pMecn, sig mig, började frun, säg mig Orsa