2 — — —
Åh ja, svarade öfverstinnan vårdslöst, jag
är gudfruktig och hoppas på nåd af höjden, jag
läser hvar afton mina böner; men, hr pastor,
jag kan ej tåla läseri, det kan vara bra för ho-
pen, men för folk med bildning är det ej pas-
sande, och — — —
Jag ber om förlåtelse, om jag på något sätt
uppväckt förargelse, afbröt Drängstedt med dar-
rande röst.
Åh nej, bevars, men pastorn är likväl en
sträng lagpredikant, och som jag har en plan, så
— men fillåt mig en fråga: är pastorn förlofvad?,
Nej, nej bevars, jag är ledig till äktenskap.,
,Jaså, det är bra, jag är upprigtig, jag. sätter
värde på pastorns kunskaper och kristliga van-
del och — — —
Hvad för slag, min nådiga fru öfverslinna?
frågade pastorn, som fann att saken nalkades sin
upplösning.
Jo, jag önskade, att se pastorn närmare lierad.
Li rad, jaså,, mumlade Drängstedt, som ej
rigtigt visste hvad det betydde. -
Jo, jag önskade att pastorn skulle gifta sig
med någon flicka, som Jag håller af.
Ja, Gud bevars, min nådiga fru öfverstinna;
är det intet annat så — jag är alldeles ledig att
inträda i det heliga äkta ståndet.
Det är bra, återtog öfverstinnan, förtrolig!
läggande sin hand på mannens axel. Men et
vilkor: intet läseri mera, inga besök af gummo:i
eller sådant, utan rätt och slätt, pastorn sköte;
sin tjenst.
Ja, fru öfverstinna, derom är ingen fråga, om
fru ölverstinnan är så nådig och bara befaller.
pMecn, sig mig, började frun, säg mig Orsa