föräldrar, hennes bröder, systrar och vänner.
Jag hörde på.
En vecka derefter.
;Hur ser er mamsell ut? frågade Julia mig
så snart jag steg in om dörren. Hon skall vara
vacker ?,
ÅN ja men, hon ser ej illa ut, svarade jag.
Jag såg henne blott en skymt i kyrkan i sön-
dags,, återtog Julia. Det var som jag tyckte —
men fruntimmer ha ej tycke i dylika fall —
tag tyckte att hon såg mig ut att vara något ma-
jeriel af sig. Mamma skulle sett hennes hatt
oppfläckt som den ryska örnen, och hela det röd:
mosiga ansigtet blott och bart.
)Lilla Julia börjar bli rädd om sin eröfring,
sade öfverstinnan skrattande. Den stackars flic
kan såg väl icke så befängd ut?
Jo, söta Mamma, hon var i högsta grad löjlig.
yDet kan väl vara, inföll jag, men efter all
hvad jag vet, så är det en beskedlig flicka; oc
om hon icke klär sig så —
Käre Fredrik, du kan väl ej ändå neka at
hon ser högst löjlig ut.
Jag ville svara, då Hedda öppnade de blek
läpparne och nästan hviskade: ;Hon ser god u
och ett sådant ansigte älskar man alltid.
;Det är verkligen lyckligt att du ej är kar
tnilla Hedday sade öfverstinnan; ty i annat fa
blef det väl en liten förlofningssceen er emellan
Hedda rodnade som vanligt och teg.
,Ja, Hedda har rätt; sade jag, som mu för:
kom ätt inse att måamsell Lotta såg god ut; j:
Hedda har rätt: hön ser god ut. Hon är väl
vacker, men det är ett öppet och godt ansigte