.
sändaren och inrättad just efter den- plan, han
antydt, förefaller nu, sedan jag i min belysning,
enligt sanning och rätt, yrkat och sjelf sökt full-
följa en sådan uppställning, som icke blott ensi-
digt och delvis, utan fullständigt och till alla de-
lar jemörer begge skolsystemernas inbördes dyrhet,
förefaller, säger han, invecklad och sväfvande; na-
turligtvis derföre, att denna fullständiga uppställning
tvingar hans tanke att sväfva in i det mörker, hyari
gamla skolsystemets inkomster dölja sig, och inveck-
ar Ins. i en kinkig förbindelse, att bringa dessa i
. lika öppen och klar dager, som den, hyari det nya
skolsystemets både utgifter och inkomster befinna
sig. I denna belägenhet, i detta mörker tycker sig
Ins. ifrån min belysning förnimma, väl icke ett åt
alla håll fullt ledande ljus, men likväl ett sken, som
så griper honom, att han i hänförelsens första ögon-
blick är färdig att utbrista i loford öfver mina be-
räkningars reda och lättfattlighet. Och med detta
Ins:s erkännande må jag finna mig beläten, om än
tillfredsställelsen varit större, i fa!l Ins. behagat an-:
vända det välgörande sken, hyarmed jag sökt belysa.
honom, hemtadt från de bästa stjernor jag i detta
afseende kunnat upptäcka på vår pedagogiks himmel,
mindre att sväfva ut åt flerfaldiga afvägar och in-
veckla sig i allehanda snar af hbisaker, än att hålla
vägen rakt fram till det, som bör vara Ins:s, såsomi
det är mitt, hufvudsyftemål: en fullständig utredning!
af frågan, em det gamla skolsystemets dyrhet i jem-
förelse med det nyas. :
Omede!bart efter betygsgifningen företager sig Ins.
att samnianfatta min artikels hufvudsakligaste punk
ter, hvilket sker hvarken ordagrannt eller samvets-
grannt. Ty han påbördar mig 4) ett förmenande,
att den undervisning, som de i hufvudstadens ele-!
mantarlärove.k befintliga 4000 lärjungarna nu åt-l
njuta, är mindre fullständig; 2) en beräkning,, en-
ligt hvilken denna ofullständiga undervisning bestri-
ndes med en till berörde läroverk inflytande årsin-
pkomst, som icke utfaller högre än till 40,823 -;
rdr; 3, en åsigt,, enligt hvilken för denna under-!
svienings kompletterande twilt full jemförlighet med:
det nya skolsystemets, skulle erfordras en ytterliga-
re omkostnad. stor 22,2667, rdr., — Hvar och en,!
som läst inia uppsats, inser lält, utan något mitt på-l
pekande. att intet af allt detta i densamma förekom-
mer, uicn att jag tvertom lofordat lärarnas nit att
göra undervisningen så fullständig som möjligt, samt
att jag på grund af sista skolievisionens berättelse,
jemte Schuberts, Carlsons, Forssells, m. fl:s uppgif-
ter anfört de särskilda inkomstposterna för gamla
skolsystemet i Stockholm, och visat att de, samman-
lagda, årligen skulle stiga till 65,089 rdr och vida
derutöiver, om man upptoge beloppet af de räntor,
som af de enskilda skolornas egande donationer äårli-
gen infi;sa, äfvensom de medel, hvilka det gamla
skolsystrnet, dels af det allmänna, dels af enskilda
inkasserar till alla de särskilda läroverkens premii-
och fattig-kassor, bibliotekskassor, skolhusens under-
håll och reparation. Ännu flera försök af Ins., att
i mina ord inlägga en mening, helt afvikande från
den rätta och lätt begripliga, skulle kunna framvi-
sas; men jag afhåller mig så mycket hellre derifrån,
som jag vägar hysa den öfvertygelsen, att läsaren
sjelf negsami upptäcker afvikeiserna, och det icke
heller. behöfves för vederläggningen af Ins:s ytterli-
gare anföranden, att utförligen framlägga hans opä-
litlighet i referering och citation, och derigenom för-
ringa det anseende, han möjligen hos läsaren förvärfvat.
Efter nägra erinringar, som Ins. sjelf kallar på
svenska ,rilmänna, men på det gamla skolsystemets
tungomål uttrycksfullare kunnat rubricerats: de Tre-
bus omnibus et nonnullis aliis, går han att punkt-
vis yttra sig angående det gamla skolsystemets in-
komsttit:ar, hvilka han nödvändigt vill kalla straff-
titlar (mäntro å Ppropose af den vid riksdagen till öf-
verläggning förekommande nya brottmils- och straff-
lagen?). iöetydelsefullt är, att han dervid icke följer
ordningen af min uppställning, utan betraktar
4) Privalläsningen. Frågan om denna läsnings
behöfligket har nämligen gjort Ins ogement mycket
hufvudbry. Derom vore ock mycket att säga. Men
för att icke draga uppmärksamheten ifrån hufvud-
ämnet: det gamla skolsystemets dyrhet i jemförelse
med ect nyas, må blott följande erinras. - -
Ins: uppgifver, att privatläsningen utgör en pläg-
sed, som uti hufvudstadens ifrågavarande skolor icke
pär äldre än ifrån ungefär 40 år tillbaka. Rigtigt
har Ins. föreställt sig, att man bör betrakta detta
pbiträde såsom en nödfallshjelp, hvilken det i sig
sjelft ofullständiga klass-systemet tillgripit och all
framgent måste anlita, för att i resuitat kunna täfla
med den just under dessa är utvecklade nya skol
methoden,. Han hade kunnat tillägga, att uppkom
sten af denna plägsed är så mycket naturligare. Om
den förutan, det gamla skolsystemet med 32 vecko
och 30 å 32 läsetimmar i veckan, tillsammans om
kring 1000 läsetimmar om året, syntes alltför lite
sysselsätta sina lärjungar i skolan, I jemförelse me
det nya, som har 536 veckor och 539 läsetimmar
veckan, tillsammans omkring 1400. När nu ickt
rimligen kunde väntas, att gamla skolsystemet skulle
på sitt mycket kortare läseär, hinna meddela sin;
lärjungar lika mycket undervisning, som det nya på
ungefär 400 timmars längre tid, icke heller kand
påbjuda privat-informatorers anlitande af al a är
jungarna eller ålägga dem, der de funnos, i t ? om
plettera hvad det sjelft ej hade tid att uträtta, s
har man en ganska nöjaktig förklaring öfver privat
läsningens uppkomst och antagande, så mycket me
ra, som föräldrarne genom denna uppfinning sågo p
en gång sina barn ändamålsenligt sysselsatta och de
ras egna tillgångar på ett ganska billigt sätt tagna
beräkning. -
ENE EEE