teckna de hulfvudstadier för de omvexlande asig
terne, som under denna tid ägt rum.
Det första allmänna förbudsstadgande emot in
försel af vissa varor innefattas i det märkvärdig
plakatet af d. 20 Mars 4699, hvarigenom icki
blott införsel och försäljning, men äfven nyttjand
af åtskilliga slags sidentyger m. m., förbjöds. - A
sednare utkomne Kongl. reskripter är det syn
bart, att detta förbud mera afsåg det metallisk;
myntets qvarhållande i landet, än de inhemsk;
manufakturernes upphjelpande. Man fann likvä
snart nog att medlet var kraftlöst, änskönt för
fattningen var så allvarsam, att öfverträdelse a
förbudet mot varans nyttjande var belaggd me:
4000 Dal. s. m. böter, som förvandlades till kropps
straff för den, som icke orkade böta. Eller ve
derbörande kollegiers hemställan tillstyrkte der
för Rådet 1742 förbudets upphälfvande; dock fort
4or det ännu ytterligare i 5:ne år, eller till 1745
endast med speciella undantag. Derefter och in
till 4739 var handeln, enligt de allmänna tull
taxorna, icke besvärad med införselsförbud; me
under sednare åren af denna tidrymd förekomm
likväl några speciella förbudsstadganden emot del
nyttjande, dels införsel af vissa varor. Genon
Kongl. förordningen d. 49 Maj 1759 tog den pro
hibitiva tull-lagstiftningen åter ett stort steg, hvar
vid inhemska industriens framlockande synbarli
gen utgjorde ett mera hufvudsakligt ändamål
Sin högsta utvecklingsgrad nådde detta lagstuft
ningssystem dock genom 4774 års tulltaxa, oci
det vidhölls derefter i sin största. utsträckning
eller med ringa modifikationer, något öfver 54
år. De fleste af oss torde ännu hafva i frisk
minne förhållanderne under den sednaste delen a
denna period. Man hade genom de använd
tvångsmedien af införselsförbud och höga tullaf
gifter velat framdrifva niringsfliten och slöjdern
inom landet; men dessa, — om icke tillbakaskri
dande, — förblefvo för det mesta stillastående
Verkningarne af systemet visade sig.i föga anna
än kustoriernas ytterliga sedeförderf och någr:
djerfva iasbrytares riktande. Efter långvariga
allmänna och högljudda klagomål, bragte erfaren
heten omsider den öfvertygelse åter till mognad
att ifrågavarande tullsystem, utan att leda till de
åsyftade ändamålet, vore för det allmänna skad
ligt. 4523 års Ständer antogo då den grundsats
alt en allmän frihet borde ega rum att, emot af
passad tull, införa alla slags utländska varor,
och efter denna grundsats upprättades då tariffer
för: tulibevillningens utgörande, Som bekant är
blef likväl, vid tulltaxans utfärdande af Kongl
Maj:t, denna grundsats icke i sin helhet tilläm-
pad, ehuru en stor del af de band, som förut
fjettrat handeln, lossades. Genom 4830 års riks
dågs besint sattes än vidare i utöfning de åsigter
som i deita hänseende vid nästföregående riks-
möte gjordes gällande, så att, med antagande
och tillämpande af den grundsats, att en allmär
frihet borde egå rum att, emot en i afseende pc
skydd för inländska näringar samt konsumtio
nen afpassud tull, i riket införa alla slags ut
ländska varor,, en ny taxa derefter blef upp:
rättad. JIeke heller då blef den utfärdade tull
taxan fulikomligt reglerad efter denna grundsats
ehuru den väsendtligen närmade sig till en kon-
seqvent tillimpning deraf. Enligt 1855 års riks-
dagsbeslut åter ansågo Rikets Ständer p,alla för-
bud då icke kunna lossas utan ett högst menlig
inflytande på vissa näringar; men de utsatte
likväl tullafgifter äfven för dittills förbjudne: va-
ruartiklar, så att Kongl. Möj:t måtte vara oför-
hindrad att förbuden, om så för godt syntes,
upphäfva. Vid sistförflutne riksdag bibehöllo Ri-
kets -Ständer hufvudsakligen de grunder, Hvarpi
1855 års tulltaxa hvilade; med antagande likväl,
alt förbudsbestämmelserne borde upphöra för vis-
sa dittills till in- och utförsel förbjudne varor.
Då man sinsemellan jemför de 6 sista tull-
taxorne, så finner man, att churu Kongl. Maj:t icke
fann för godt, att, enligt 4823 års Ständers förslag,
på en gång öfvergå till grundsatsen af fullkomlig
frihet i bandeln med främmande länder, och
ehuru Rikets Ständer vid de, ?2:ne sista riksda-
garne i visst hänseende godkänt denna modifikation
i de grunider, som vid nästföregående riksdagar i
detta afseende antagits, så hafva i de sista 3 tull-
taxorne, jemte det att förbudsstadganderne för
mer än 249 serskilda artiklar successivt försvun-
nit, införsels-afgifterne, enligt så väl Ständernas
förslag, som de al konungen fastställde taxor,
småningom : blifvit minskade för en ganska stor
mängd införselsartiklar, förnämligast sådane, hvil-
kas delbarhet och ringa omfång i förhållande till
värdet och afgiftsbeloppet mest försvårade kon-
trollerne mot tuilförsnillning. Vi hafva sett
Verkningarne af detta, efter min tanke väl be-
tänkta system att småningom närma sig det till-
stånd, der erfarenheten visade att man träffat den
rätta råskillnaden mellan de financiella och eko-
nomiska imressena å ena sidan, och kontrollernes
verkställbarhet. å den andra. Vi hafva funnit att,
efter den inträdda förändringen i grundsatserne
för tull-lagstiftningen, de inhemska slöjderna i
allmänhet förkofrat sig; att intägten af tullbevill-
ningen successivt och i betydlig: mån stigit, och
att smuglingsindustrien aftagit i samma mån som.
tullagarne blifvit verkställbarare ; ty, mine herrar,
det lider ingen gensägelse, att äfven detta sist-
nämnda är. förhållandet, ehuru det må medgifvas,
att i detta hänseende mycket ännu kan återstå
att önska. Efter denna erfarenhet förklarar det
sig sjelf, att konungens nåd. framställning till ri-