teckna de hulfvudstadier för de omvexlande asig terne, som under denna tid ägt rum. Det första allmänna förbudsstadgande emot in försel af vissa varor innefattas i det märkvärdig plakatet af d. 20 Mars 4699, hvarigenom icki blott införsel och försäljning, men äfven nyttjand af åtskilliga slags sidentyger m. m., förbjöds. A sednare utkomne Kongl. reskripter är det syn bart, att detta förbud mera afsåg det metallisk; myntets qvarhållande i landet, än de inhemsk; manufakturernes upphjelpande. Man fann likvä snart nog att medlet var kraftlöst, änskönt för fattningen var så allvarsam, att öfverträdelse a förbudet mot varans nyttjande var belaggd me: 4000 Dal. s. m. böter, som förvandlades till kropps straff för den, som icke orkade böta. Eller ve derbörande kollegiers hemställan tillstyrkte der för Rådet 1742 förbudets upphälfvande; dock fort 4or det ännu ytterligare i 5:ne år, eller till 1745 endast med speciella undantag. Derefter och in till 4739 var handeln, enligt de allmänna tull taxorna, icke besvärad med införselsförbud; me under sednare åren af denna tidrymd förekomm likväl några speciella förbudsstadganden emot del nyttjande, dels införsel af vissa varor. Genon Kongl. förordningen d. 49 Maj 1759 tog den pro hibitiva tull-lagstiftningen åter ett stort steg, hvar vid inhemska industriens framlockande synbarli gen utgjorde ett mera hufvudsakligt ändamål Sin högsta utvecklingsgrad nådde detta lagstuft ningssystem dock genom 4774 års tulltaxa, oci det vidhölls derefter i sin största. utsträckning eller med ringa modifikationer, något öfver 54 år. De fleste af oss torde ännu hafva i frisk minne förhållanderne under den sednaste delen a denna period. Man hade genom de använd tvångsmedien af införselsförbud och höga tullaf gifter velat framdrifva niringsfliten och slöjdern inom landet; men dessa, — om icke tillbakaskri dande, — förblefvo för det mesta stillastående Verkningarne af systemet visade sig.i föga anna än kustoriernas ytterliga sedeförderf och någr: djerfva iasbrytares riktande. Efter långvariga allmänna och högljudda klagomål, bragte erfaren heten omsider den öfvertygelse åter till mognad att ifrågavarande tullsystem, utan att leda till de åsyftade ändamålet, vore för det allmänna skad ligt. 4523 års Ständer antogo då den grundsats alt en allmän frihet borde ega rum att, emot af passad tull, införa alla slags utländska varor, och efter denna grundsats upprättades då tariffer för: tulibevillningens utgörande, Som bekant är blef likväl, vid tulltaxans utfärdande af Kongl Maj:t, denna grundsats icke i sin helhet tillämpad, ehuru en stor del af de band, som förut fjettrat handeln, lossades. Genom 4830 års riks dågs besint sattes än vidare i utöfning de åsigter som i deita hänseende vid nästföregående riksmöte gjordes gällande, så att, med antagande och tillämpande af den grundsats, att en allmär frihet borde egå rum att, emot en i afseende pc skydd för inländska näringar samt konsumtio nen afpassud tull, i riket införa alla slags ut ländska varor,, en ny taxa derefter blef upp: rättad. JIeke heller då blef den utfärdade tull taxan fulikomligt reglerad efter denna grundsats ehuru den väsendtligen närmade sig till en konseqvent tillimpning deraf. Enligt 1855 års riksdagsbeslut åter ansågo Rikets Ständer p,alla förbud då icke kunna lossas utan ett högst menlig inflytande på vissa näringar; men de utsatte likväl tullafgifter äfven för dittills förbjudne: varuartiklar, så att Kongl. Möj:t måtte vara oförhindrad att förbuden, om så för godt syntes, upphäfva. Vid sistförflutne riksdag bibehöllo Rikets -Ständer hufvudsakligen de grunder, Hvarpi 1855 års tulltaxa hvilade; med antagande likväl, alt förbudsbestämmelserne borde upphöra för vissa dittills till inoch utförsel förbjudne varor. Då man sinsemellan jemför de 6 sista tulltaxorne, så finner man, att churu Kongl. Maj:t icke fann för godt, att, enligt 4823 års Ständers förslag, på en gång öfvergå till grundsatsen af fullkomlig frihet i bandeln med främmande länder, och ehuru Rikets Ständer vid de, ?2:ne sista riksdagarne i visst hänseende godkänt denna modifikation i de grunider, som vid nästföregående riksdagar i detta afseende antagits, så hafva i de sista 3 tulltaxorne, jemte det att förbudsstadganderne för mer än 249 serskilda artiklar successivt försvunnit, införsels-afgifterne, enligt så väl Ständernas förslag, som de al konungen fastställde taxor, småningom : blifvit minskade för en ganska stor mängd införselsartiklar, förnämligast sådane, hvilkas delbarhet och ringa omfång i förhållande till värdet och afgiftsbeloppet mest försvårade kontrollerne mot tuilförsnillning. Vi hafva sett Verkningarne af detta, efter min tanke väl betänkta system att småningom närma sig det tillstånd, der erfarenheten visade att man träffat den rätta råskillnaden mellan de financiella och ekonomiska imressena å ena sidan, och kontrollernes verkställbarhet. å den andra. Vi hafva funnit att, efter den inträdda förändringen i grundsatserne för tull-lagstiftningen, de inhemska slöjderna i allmänhet förkofrat sig; att intägten af tullbevillningen successivt och i betydlig: mån stigit, och att smuglingsindustrien aftagit i samma mån som. tullagarne blifvit verkställbarare ; ty, mine herrar, det lider ingen gensägelse, att äfven detta sistnämnda är. förhållandet, ehuru det må medgifvas, att i detta hänseende mycket ännu kan återstå att önska. Efter denna erfarenhet förklarar det sig sjelf, att konungens nåd. framställning till ri