let är sömmerska, hofdam eller afgrundsande, Omsider kommer det till en kärleksförklaring med dertill hörande knäfall, då kungen helt ha stigt öfverraskar de älskande. Majestätet, som ganska riktigt hade qvar en liten klockarkärlek för den sköna Casilda, blir säledes ej litet förtörnad, och då storinqvisitorn Fray Antonio jemväl besvärar sig öfver Rafaels kätteri, så Ööfverlemnar han denne till Antonios disposition, och drar sig ur spelet. Undertiden ha de helige ullvarne äfven öfverkommit Carlo, den föregifne Asmodeus. Båda associterna skola nu stekas för att umgälla sina förbrytelser; redan släpar mar bort dem, då Carlo beder om att genom en bön få försona sig med bimlen. Detta tillåtes honom, och Carlo uppstämmer sin sång, som han läri al sin moder, samma sång, som hittills bringa honom så mycken lycka och hvilken äfven nu ej lemnar honom i sticket. Ty då de välbekant: tonerna intränga i konungens kabinett, kan denn ej motstå deras uollkraft, utan kommer ut, jus! i lagom tid för att rädda sin gunstling från bålet. Fray Antonio gick miste om sm stek och nu bortsnappar Carlo äfven den andra från honom i det han förespeglar den uppbragte konungen att Rafael var gilt med Casilda, och således had: laglig befogenhet till sina kärleksförklaringar Konungen, som sjelf inser detta, håller god mir i elakt spel, och utnämner på stället den be störte älskaren till gardesöfverste, hvilket dennt naturligtvis tillskrifver Asmodei diaboliska för måga. För att imedlertid göra osanningen sann, för skaffar sig Carlo, som genom sitt löfte att komm: stor-inqvisitorns förrädiska stämplingar mot drott