let är sömmerska, hofdam eller afgrundsande,
Omsider kommer det till en kärleksförklaring
med dertill hörande knäfall, då kungen helt ha
stigt öfverraskar de älskande. Majestätet, som
ganska riktigt hade qvar en liten klockarkärlek
för den sköna Casilda, blir säledes ej litet för-
törnad, och då storinqvisitorn Fray Antonio jem-
väl besvärar sig öfver Rafaels kätteri, så Ööfver-
lemnar han denne till Antonios disposition, och
drar sig ur spelet. Undertiden ha de helige ull-
varne äfven öfverkommit Carlo, den föregifne
Asmodeus. Båda associterna skola nu stekas för
att umgälla sina förbrytelser; redan släpar mar
bort dem, då Carlo beder om att genom en bön
få försona sig med bimlen. Detta tillåtes honom,
och Carlo uppstämmer sin sång, som han läri
al sin moder, samma sång, som hittills bringa
honom så mycken lycka och hvilken äfven nu
ej lemnar honom i sticket. Ty då de välbekant:
tonerna intränga i konungens kabinett, kan denn
ej motstå deras uollkraft, utan kommer ut, jus!
i lagom tid för att rädda sin gunstling från bå-
let. Fray Antonio gick miste om sm stek och
nu bortsnappar Carlo äfven den andra från honom
i det han förespeglar den uppbragte konungen
att Rafael var gilt med Casilda, och således had:
laglig befogenhet till sina kärleksförklaringar
Konungen, som sjelf inser detta, håller god mir
i elakt spel, och utnämner på stället den be
störte älskaren till gardesöfverste, hvilket dennt
naturligtvis tillskrifver Asmodei diaboliska för
måga.
För att imedlertid göra osanningen sann, för
skaffar sig Carlo, som genom sitt löfte att komm:
stor-inqvisitorns förrädiska stämplingar mot drott-