Förenade Staterne Å ton tackjern MH 4
i P. Sterl. ö: 40 sh
Wales öth Skottland 2: 435 d 2
Belgien (Couillet vid Charleroi) 5: 40.
Frankrike (trädkolstackjern) . . 6:
Österrike . . . - - 5: I0.
Baden . . ss ss s 6: AL
Nassau och Rhenpreussen . . . 5: 47.
Sverge. . . . . P. 4: 15 sh. å 2: 10.
Imedlertid bör anmärkas att närvarande pris
på svenskt tackjern är så lågt, att det ej i all-
mänhet derför kan tillverkas, utan torde få an-
tagas att det bältre tackjernet betingar pris af
3 P. Sterl. per ton.
Tackjernstillverkningen har,såsom nyss nämndt,
från början varit inrättad på ett sätt, som med-
gifvit oss att med utlänningen hålla jemna steg
i afseende på nödige förbättringar, men månne
det äfven så förhåller sig med stångjernsproduk-
tionen? Ty värr synes det ej vara förhållandet.
Anda till inemot slutet af förra seklet kände
man ingen annan method för jernets beredning
till smidighet, än dess behandling i härd i berö-
ring med trädkol eller i nödall med kolade sten-
kol, och så länge var ej svårt för Sverge att, med
de billige materialier och de öfverflödige arbets-
krafter i våra vattenfall och våra låge arbetslö-
ner, som stodo oss till buds, behålla öfverhand.
Men uppkomsten af ett på begagnande af sten-
kol grundadt färskningssätt (den så kallade pudd-
lingsmethoden) har efterhand alldeles ändrat för-
hållandet. Det har gått härmed såsom ofta med
förändringar af genomgripande art, att man till
en början föga sporde inverkan deraf och derföre
åtminstone här i landet lemnade den nya upp-
finningen utan förtjert afseende. Produkten var
också länge nog ofullkomlig för att kunna täffa
med vår jerntillverkning, men ökad öfning och
den, vid en tilltagande konkurrens inbördes mel-
lan de engelska jernverken, framkallade nödvän-
digheten, alt genom produktionens förbättrande
erhålla eller bibehålia ett nöjaktigt pris, vållade
snart konflikt med svenska jernintresset. Också
hafva bemödandena att producera ett bättre pudd-
lingsjern blifvit belönade genom den i förvånande
grad vidgade konsumtion af jern, som blef en
följd af sednare tids stora industriella framsteg,
och hvarvid behofvet ingalunda kunde i tillräck-
lig qvantitet från Sverge erhållas. Så finne vi
att det egenteligen var 4825 års höga pris på
jern som framkallade de engelska jernverkens
utvidgning och täflan med oss, likasom återigen
år 4836, den då varande otillräckligheten al
svenskt jern och deraf vållade höga pris, som
jemte andra förhållanden gaf impulsen till de
amerikanska jernverksanläggningarne.
Jag kan sålunda icke dela den af åtskillige hy-
ste tanka, att öfverproduktion af svenskt jern
vållat dettas fall i priset utan tvertom vågar jag
antaga såsom alldeles ådagalagdt, att en allt för
knapp tillgång på jern af detta slag samt deral
vålladt för högt pris åstadkommit den för oss
menliga reaktionen från utländska, helst de en-
gelska och amerikanska, jernverken. Det synes
äfven häraf, att konsumenten af vårt jern ej al-
lenast afser qvaliteten, utan älven priset, så att
vi ej hafva någon anledning till den trösten, att
vår jeratillverkn nz i inskränkt qvantitet är, utan
afseende på priset, för utlänningen oumbärlig.
Man kan, ej en gång hvad den engelska och ut-
ländska ståltillverkningen beträffar, så som förr,
försvara denna sats, ty det visar sig huru med
hvarje år, oaktadt en ansenligt tilltagande stål-
produktion, nye både in- och utländske medtäl-
lare infinna sig på denna marknad och vålla pri-
sernas ansenliga nedsättande. Jag skulle för öf-
rigt knappt våga påstå, att svenskt jern numera
för något behof eger eller måste ega uteslutande
användande. Man ansåg t. ex. länge den obe-
tydliga produktionen af finare klavertråd, såsom
fordrande det bästa och fullkomligast beredde
jern, men hvarvid imedlertid mig veterligen ej
svenskt jern egde första rummet. Nu använder
man med mesta fördel härtill en egen sort yt-
terst vekt gjutstål. För alla öfrige behofver, der
man förr föredragit vårt jern, finner man nu ut-
vägar att undvara detsamma. Kontinentens jern-
handlare voro sistlidne sommar i tillfälle att för
ett och samma pris, nemligen 8 å 8, P. Sterl.
per ton fritt om bord, köpa så väl ordinärt
svenskt jern, såsom ock bättre engelskt från
Staffordshire, hvilket med vårt jern kunde täfla
och hvarvid det förra utan prisets ökning lemna-
des till och med af 11, tums bredd med ; tums
tjocklek. Det engelska jernet egde dock en mång-
faldigt större afsättlighet — det befanns således
bättre. Att de finare dimensionerne verkade en
lättare afsättning är klart, men då äfven grofva
dimensioner engelskt jern, ehuru med det sven-
ska jernet lika dyrt, företrädesvis valdes af kö-
Darne. så svnes att äfven andra omständigheter