Förenade Staterne Å ton tackjern MH 4 i P. Sterl. ö: 40 sh Wales öth Skottland 2: 435 d 2 Belgien (Couillet vid Charleroi) 5: 40. Frankrike (trädkolstackjern) . . 6: Österrike . . . 5: I0. Baden . . ss ss s 6: AL Nassau och Rhenpreussen . . . 5: 47. Sverge. . . . . P. 4: 15 sh. å 2: 10. Imedlertid bör anmärkas att närvarande pris på svenskt tackjern är så lågt, att det ej i allmänhet derför kan tillverkas, utan torde få antagas att det bältre tackjernet betingar pris af 3 P. Sterl. per ton. Tackjernstillverkningen har,såsom nyss nämndt, från början varit inrättad på ett sätt, som medgifvit oss att med utlänningen hålla jemna steg i afseende på nödige förbättringar, men månne det äfven så förhåller sig med stångjernsproduktionen? Ty värr synes det ej vara förhållandet. Anda till inemot slutet af förra seklet kände man ingen annan method för jernets beredning till smidighet, än dess behandling i härd i beröring med trädkol eller i nödall med kolade stenkol, och så länge var ej svårt för Sverge att, med de billige materialier och de öfverflödige arbetskrafter i våra vattenfall och våra låge arbetslöner, som stodo oss till buds, behålla öfverhand. Men uppkomsten af ett på begagnande af stenkol grundadt färskningssätt (den så kallade puddlingsmethoden) har efterhand alldeles ändrat förhållandet. Det har gått härmed såsom ofta med förändringar af genomgripande art, att man till en början föga sporde inverkan deraf och derföre åtminstone här i landet lemnade den nya uppfinningen utan förtjert afseende. Produkten var också länge nog ofullkomlig för att kunna täffa med vår jerntillverkning, men ökad öfning och den, vid en tilltagande konkurrens inbördes mellan de engelska jernverken, framkallade nödvändigheten, alt genom produktionens förbättrande erhålla eller bibehålia ett nöjaktigt pris, vållade snart konflikt med svenska jernintresset. Också hafva bemödandena att producera ett bättre puddlingsjern blifvit belönade genom den i förvånande grad vidgade konsumtion af jern, som blef en följd af sednare tids stora industriella framsteg, och hvarvid behofvet ingalunda kunde i tillräcklig qvantitet från Sverge erhållas. Så finne vi att det egenteligen var 4825 års höga pris på jern som framkallade de engelska jernverkens utvidgning och täflan med oss, likasom återigen år 4836, den då varande otillräckligheten al svenskt jern och deraf vållade höga pris, som jemte andra förhållanden gaf impulsen till de amerikanska jernverksanläggningarne. Jag kan sålunda icke dela den af åtskillige hyste tanka, att öfverproduktion af svenskt jern vållat dettas fall i priset utan tvertom vågar jag antaga såsom alldeles ådagalagdt, att en allt för knapp tillgång på jern af detta slag samt deral vålladt för högt pris åstadkommit den för oss menliga reaktionen från utländska, helst de engelska och amerikanska, jernverken. Det synes äfven häraf, att konsumenten af vårt jern ej allenast afser qvaliteten, utan älven priset, så att vi ej hafva någon anledning till den trösten, att vår jeratillverkn nz i inskränkt qvantitet är, utan afseende på priset, för utlänningen oumbärlig. Man kan, ej en gång hvad den engelska och utländska ståltillverkningen beträffar, så som förr, försvara denna sats, ty det visar sig huru med hvarje år, oaktadt en ansenligt tilltagande stålproduktion, nye både inoch utländske medtällare infinna sig på denna marknad och vålla prisernas ansenliga nedsättande. Jag skulle för öfrigt knappt våga påstå, att svenskt jern numera för något behof eger eller måste ega uteslutande användande. Man ansåg t. ex. länge den obetydliga produktionen af finare klavertråd, såsom fordrande det bästa och fullkomligast beredde jern, men hvarvid imedlertid mig veterligen ej svenskt jern egde första rummet. Nu använder man med mesta fördel härtill en egen sort ytterst vekt gjutstål. För alla öfrige behofver, der man förr föredragit vårt jern, finner man nu utvägar att undvara detsamma. Kontinentens jernhandlare voro sistlidne sommar i tillfälle att för ett och samma pris, nemligen 8 å 8, P. Sterl. per ton fritt om bord, köpa så väl ordinärt svenskt jern, såsom ock bättre engelskt från Staffordshire, hvilket med vårt jern kunde täfla och hvarvid det förra utan prisets ökning lemnades till och med af 11, tums bredd med ; tums tjocklek. Det engelska jernet egde dock en mångfaldigt större afsättlighet — det befanns således bättre. Att de finare dimensionerne verkade en lättare afsättning är klart, men då äfven grofva dimensioner engelskt jern, ehuru med det svenska jernet lika dyrt, företrädesvis valdes af köDarne. så svnes att äfven andra omständigheter