en och flerf: diga anmärkningar anförts, mot de för dess unde visningsverk och öfring erforderlige statsanslag. AÅ så skett, är likväl alls icke att undra på. I en i af så bestämdt fredlig syftning, som den närvarand en tid, hvars alla tankar äro upptagne af industri utveckling, glömmer man så lätt den gamla godkäl da satsen, om du vill ha fred, så var) beredd 7 krig, och beviljar endast ogerna de anslag, -hvar man ej genast har alt vänta sig någon ränta. De till kommer, att en mängd politiska brochyrer oc tidningsartiklar, genom falska framställningar af vis: historiska fakta, sökt bibringa, och ej aldeles uta framgång, öfverlygelse om obehöfligheten af någo serskildt armåc, då man äger ett så kalladt national försvar, hvars förträfflighet öbetingadt och utan ur dersökning toges för afgjord. Så ordas om, huru (fö att hålla oss endast till: den närmast förflutna tider i början af revolutionskrigen, de franska konskribe rade s!ogo Preussarne, äfvensom huru desse, den stor Fredriks kämpar, 4806 ej förmådde motstå frans männen, hvilka likväl, både af Preussiske konskrip tioner 1813 och af de spanska Guarillorne ledo stän diga nederlag, o. s. vy. I Innan insändaren går att möta desse inkast oc påståenden med de lärdomar och åsigter, som histo riens studium bibragt honom, och att undersöka hu ruvida en ändamålsenlig försvarsstyrka kan på billi gare vilkor, är som nu fordras, åstadkommas, vi han dock öppet förklara, att en indelt officer, hvil ken genom tjenstgöring och aflöningssätt står i s mycken beröring. med jordhrukaren, och sjelf ofta må ste egna sig åt landtmannayrket, för att vinna ei utkomst, hvartill den lön staten Ilemnar ej förslår (tacksamt erkännes i alla fall fördelarne af sednast löneregleringen) ingalunda lärer kunna förneka, at jordbruket verkeligen är i stort behof af hjelp, för at komma ur det betryck, hvari det blifvit försatt, e allenast genom tryckande och ojemn beskattning, u tan ock genom tyång och inskränkningar af alla slag 4) Mången skulle kanske tycka; att efter en sådan för klaring, allt vidare ordande, åtminstone från insän darens sida, borde upphöra och att besparingar oci inskränkningar vore hvad som först och främst er: fordrades, men så är det icke; här fordras-en grun. delig undersökning af hvad till ett nationelt krigs försvar behöfves, och det är till en sådan undersök ning insändaren här vill lemna sitt ringa bidrag 2) Finna Rikets Ständer , att ett sådant krigsförsva fordrar större anslag än statens tillgångar medgifva, då är det helt enkelt att de säga: Wi finne och erkänne att krigsförsvaret bör ordnas så eller så, men då staten för närvarande ej äger de dertill erforderlige medel, tvingas vi till åtskilliga inskränkningar, hvilka dock, så fort tillräckliga anslag kunna beredas, skola uppgöras. Efter denna diskussion fortsätta vi om vårt ämne. Historien visar oss, att ett folk, som verkligt är genomträngdt af kärlek till friheten, ej kan kufyas. Denna frihetskänsla alstrar en enthusiasm, hvilken ej afser något slags uppoffring, hvilken ej hyilar förr, än ändamålet är vunnit, och derföre alltid är oöfvervinnerlig. Någon annan öfning än den, som vinnes under fiendens eld, är då ej behöflig, ty brist på armar uppstär ej och landet lemnar gerna och opåkalladt sin sista skärf till stridens underhåll. Men en sådan känsla uppstår i sanning ej så lätt, serdeles i monarkiska stater och hos fölk af trögare lynne. Så vär det först efter långvarigt utländskt förtryck, som sycnskarne under Gustaf Wasa, holländarne under prinsärne af Oranien och portugiserne under Braganza, samt i sednare tider, äfven grekerne, återeröfrade sin frihet 3). Deremot är det sällsynt, att se folken deltaga i försvaret af sin frihet emot cn anryckande eröfrare, och där sådant ägt rum, är det nästan älltid bakom fästningsvallar, hvaremot man Ock har exempel på att borgarne tyungit-sarMisonen tiltuppgift. Under. alla Napoleons Tälttåg i Tyskland och Italien var det väl endast Tyrolarne sonr en gång (1809) kraltige Testo sig till Österrikes hjelp: Under det. sista; Osaliga, finska kriget förmärktes ej heller nägONn rigtig folkresning, oaktadt sådant lärer hafva påräknats, och med skäl, ty finnarne äro, oaktadt sin nordiska natur af ctt choleriskt temperament och: hos dem fanns dessutom ett starkt utbildadt nationalhat till eröfraren 4). Då nu dessa historiska fakta 4) Under alla de svårigheter, hvarmed jordbruket nu kämpar, är det fikväl glädjande att kunna för detsamma emotse en ljusare framtid. Ifrån att hafva varit ett, om ej aldeles föraktadt, åtminstone alls icke ansedt yrke, med hat till all bildning, och i fö!je deraf svagt, vacklande och blotställdt för temmeligen godtycklig behandling, har det inom kort tidi opinionen vunnit ofantligt. En mängd kunskapsrika och oberoende personer egna sig nu allvarligt deråt, naturvettenskaperne erbjuda sin fjenst till dess nationella utveckling och.sjelft fordrar det! ständigt förökade utvägar till passande kunskapers allmänna utspridande. Det lider numera cj, sås som ofta fordom, af våld, utan till följe af lag. 2) Ins. är ingalunda nog förmäten att tilltro sig kunna uppgöra, något förslag till al: män försvarsplan för landet, ett arbete hvartill fordras härförarens och statsmannens förenade talanger. Men denna försvarsplan må blifva hurudan som helst, så fordras dock till dess utförande en armåc, öfver hyars organisation, större eller.mindre behof af öfning, m. m. insändaren hyser vissa åsigter, grundade dels på historiens lärdomar, dels ock på egen erfaren-l het under 23 ärs tjenstetid. Då ins. vågar tro, att dersa åsigter delas af en större del utaf indeldtal armösns befäl, har han så mycket mindre tvekat! att offentliggöra dem, som det ju i alla fall är en erkändSsts;—att en sak alltid skall vinna på att belysas från ojika sidor. 5) Hos Preussame alstrades väl enthusiasmen under det så. kallade byfrielsekriget till stor del af vissa fagra löften M: Mnorsaker. Att den hos dem fänns är konstaterad, -Menshos de andra tyska folkstagen, hyilka jemte det seriga Europa och en bit af Asien fördesi striden ms kejsar Napoleon, var den just ej så scrieles stor. Stenbock s!0g visserligen mcar en nyvärfd styrka en öfvad dansk armå, men det bör ej förbises. a Se ; j förbises, att denna nyvärfda styrka hade en ganska mäktie sti: ba k äktig mälus, I det då för t:den;starktojäsänga national hatet, samt att danskarna bogingo ett ho somnat tast medför sitt straff;.de gjorde sig nemiiger alitför säkra, och hyste endast förakt för sin Böpte fn 5 be ständiga lr Nn i sluälet al.48 de och hört. . Å