en och flerf:
diga anmärkningar anförts, mot de för dess unde
visningsverk och öfring erforderlige statsanslag. AÅ
så skett, är likväl alls icke att undra på. I en i
af så bestämdt fredlig syftning, som den närvarand
en tid, hvars alla tankar äro upptagne af industri
utveckling, glömmer man så lätt den gamla godkäl
da satsen, om du vill ha fred, så var) beredd 7
krig, och beviljar endast ogerna de anslag, -hvar
man ej genast har alt vänta sig någon ränta. De
till kommer, att en mängd politiska brochyrer oc
tidningsartiklar, genom falska framställningar af vis:
historiska fakta, sökt bibringa, och ej aldeles uta
framgång, öfverlygelse om obehöfligheten af någo
serskildt armåc, då man äger ett så kalladt national
försvar, hvars förträfflighet öbetingadt och utan ur
dersökning toges för afgjord. Så ordas om, huru (fö
att hålla oss endast till: den närmast förflutna tider
i början af revolutionskrigen, de franska konskribe
rade s!ogo Preussarne, äfvensom huru desse, den stor
Fredriks kämpar, 4806 ej förmådde motstå frans
männen, hvilka likväl, både af Preussiske konskrip
tioner 1813 och af de spanska Guarillorne ledo stän
diga nederlag, o. s. vy. I
Innan insändaren går att möta desse inkast oc
påståenden med de lärdomar och åsigter, som histo
riens studium bibragt honom, och att undersöka hu
ruvida en ändamålsenlig försvarsstyrka kan på billi
gare vilkor, är som nu fordras, åstadkommas, vi
han dock öppet förklara, att en indelt officer, hvil
ken genom tjenstgöring och aflöningssätt står i s
mycken beröring. med jordhrukaren, och sjelf ofta må
ste egna sig åt landtmannayrket, för att vinna ei
utkomst, hvartill den lön staten Ilemnar ej förslår
(tacksamt erkännes i alla fall fördelarne af sednast
löneregleringen) ingalunda lärer kunna förneka, at
jordbruket verkeligen är i stort behof af hjelp, för at
komma ur det betryck, hvari det blifvit försatt, e
allenast genom tryckande och ojemn beskattning, u
tan ock genom tyång och inskränkningar af alla slag 4)
Mången skulle kanske tycka; att efter en sådan för
klaring, allt vidare ordande, åtminstone från insän
darens sida, borde upphöra och att besparingar oci
inskränkningar vore hvad som först och främst er:
fordrades, men så är det icke; här fordras-en grun.
delig undersökning af hvad till ett nationelt krigs
försvar behöfves, och det är till en sådan undersök
ning insändaren här vill lemna sitt ringa bidrag 2)
Finna Rikets Ständer , att ett sådant krigsförsva
fordrar större anslag än statens tillgångar medgifva,
då är det helt enkelt att de säga: Wi finne och
erkänne att krigsförsvaret bör ordnas så eller så,
men då staten för närvarande ej äger de dertill er-
forderlige medel, tvingas vi till åtskilliga inskränk-
ningar, hvilka dock, så fort tillräckliga anslag kunna
beredas, skola uppgöras.
Efter denna diskussion fortsätta vi om vårt ämne.
Historien visar oss, att ett folk, som verkligt är
genomträngdt af kärlek till friheten, ej kan kufyas.
Denna frihetskänsla alstrar en enthusiasm, hvilken
ej afser något slags uppoffring, hvilken ej hyilar förr,
än ändamålet är vunnit, och derföre alltid är oöfver-
vinnerlig. Någon annan öfning än den, som vinnes
under fiendens eld, är då ej behöflig, ty brist på ar-
mar uppstär ej och landet lemnar gerna och opåkal-
ladt sin sista skärf till stridens underhåll. Men en sådan
känsla uppstår i sanning ej så lätt, serdeles i monarkiska
stater och hos fölk af trögare lynne. Så vär det
först efter långvarigt utländskt förtryck, som sycn-
skarne under Gustaf Wasa, holländarne under prin-
särne af Oranien och portugiserne under Braganza,
samt i sednare tider, äfven grekerne, återeröfrade
sin frihet 3). Deremot är det sällsynt, att se folken
deltaga i försvaret af sin frihet emot cn anryckande
eröfrare, och där sådant ägt rum, är det nästan äll-
tid bakom fästningsvallar, hvaremot man Ock har
exempel på att borgarne tyungit-sarMisonen tiltupp-
gift. Under. alla Napoleons Tälttåg i Tyskland och
Italien var det väl endast Tyrolarne sonr en gång
(1809) kraltige Testo sig till Österrikes hjelp: Under
det. sista; Osaliga, finska kriget förmärktes ej heller
nägONn rigtig folkresning, oaktadt sådant lärer hafva
påräknats, och med skäl, ty finnarne äro, oaktadt
sin nordiska natur af ctt choleriskt temperament och:
hos dem fanns dessutom ett starkt utbildadt natio-
nalhat till eröfraren 4). Då nu dessa historiska fakta
4) Under alla de svårigheter, hvarmed jordbruket nu
kämpar, är det fikväl glädjande att kunna för det-
samma emotse en ljusare framtid. Ifrån att hafva
varit ett, om ej aldeles föraktadt, åtminstone alls
icke ansedt yrke, med hat till all bildning, och i
fö!je deraf svagt, vacklande och blotställdt för tem-
meligen godtycklig behandling, har det inom kort
tidi opinionen vunnit ofantligt. En mängd kun-
skapsrika och oberoende personer egna sig nu allvar-
ligt deråt, naturvettenskaperne erbjuda sin fjenst
till dess nationella utveckling och.sjelft fordrar det!
ständigt förökade utvägar till passande kunskapers
allmänna utspridande. Det lider numera cj, sås
som ofta fordom, af våld, utan till följe af lag.
2) Ins. är ingalunda nog förmäten att tilltro sig kun-
na uppgöra, något förslag till al: män försvarsplan
för landet, ett arbete hvartill fordras härförarens
och statsmannens förenade talanger. - Men denna
försvarsplan må blifva hurudan som helst, så for-
dras dock till dess utförande en armåc, öfver hyars
organisation, större eller.mindre behof af öfning, m.
m. insändaren hyser vissa åsigter, grundade dels
på historiens lärdomar, dels ock på egen erfaren-l
het under 23 ärs tjenstetid. Då ins. vågar tro, att
dersa åsigter delas af en större del utaf indeldtal
armösns befäl, har han så mycket mindre tvekat!
att offentliggöra dem, som det ju i alla fall är en
erkändSsts;—att en sak alltid skall vinna på att
belysas från ojika sidor.
5) Hos Preussame alstrades väl enthusiasmen under
det så. kallade byfrielsekriget till stor del af vissa
fagra löften M: Mnorsaker. Att den hos dem fänns
är konstaterad, -Menshos de andra tyska folksta-
gen, hyilka jemte det seriga Europa och en bit af
Asien fördesi striden ms kejsar Napoleon, var
den just ej så scrieles stor.
Stenbock s!0g visserligen mcar en nyvärfd styrka
en öfvad dansk armå, men det bör ej förbises. a
Se ; j förbises, att
denna nyvärfda styrka hade en ganska mäktie sti-
: ba k äktig
mälus, I det då för t:den;starktojäsänga national
hatet, samt att danskarna bogingo ett ho somnat
tast medför sitt straff;.de gjorde sig nemiiger alit-
för säkra, och hyste endast förakt för sin Böpte fn
5 be ständiga lr Nn i sluälet al.48 de och hört. .
Å