iigen från hundrade munnar. Hon nöjer sig säled
icke med blotta löftena om reformer, utan fordra
deras skyndsamma verkställighet, alla på em gång
och helst inom ett par månader.
Fara värdt är likväl, att dessa radikalismens pre-
tentioner med bästa vilja i verlden för närvararsde
icke kunna tillfredsställas; ty ett är att vara ytter-
ligt liberal i tänkesätt och prat, — ett annat att
sätta theorien i verket. Med det sednare hafver sig
icke så lätt, och man har allmänneligen gjort den
anmärkningen mot alla Länders Radikaler, att så
snart fråga blifvit om att gå from sounds to things,
så snart de fått styrelsetömmarne i sina händer, så
ha de stätlt redlösa och handfallna vid verkställig-
heten. Och Sveriges göra visserligen intet undan-
tag från regeln.
Emellertid blir ropet från det radikala lägret allt
mera högljudt och låter bestämdt icke stilla sig förr,
än koryfrgerne, rtadikalismens härförare blifvit anli-
tade, och fått försöka sig att draga skutan upp på
det torra. Detta: försök återstår, men det syckes
som det varit politiskt klokast, att genast, pså godt
först som sist kasta sig i armarne på härhöfvids-
männen, eftersom Sverige i allt fall synes oåter-
kalleligen vara dömdt att genomgå denna kris. Upp-
skofvet, långt ifrån att gagna, måste tvertom skada;
ty då nsan redan ohjelpligen skiljt de sansadt kon-
servativa och stilla i landena fråm sina fanor. och
den dagligen sig uppenbarande ljumhetem från de
liberales och radikales sida otvifvelaktigt kommer
att tilltage i brist på resultater i stort, blir hvarje
uppskofsdag af menligt inflytande för reformernas
stora sak. Från begge lägren, de radikalesx så väk
som de konservatives, längtar man efter hjekarne i
pjesen, och fnyser åt Fiygel-Adjutfanterne och ge-
mene man, bestämde i allv fall att offras vid! första
batalj som kommer att Ievereras.
Hvarföre då detta uppskof? Hvarföre ej nu till
Premier-Mimister och Konselj-Presideat inkalla Herr
Expeditions-Sekreteraren Richert, dee af alla färger
erkände General Fältmarskalken för Sveriges ra-
dikala härskaror? Det är otänkbart att: han. kunnat
säga nej åt ett sådant anbud. Hans öra. och med-
borgerliga rykte förmena honom: det. Hr Richert
bar icke allemast inom den kriminella. och: civila
lagstiftningens emråde, utan äfven i de fiesta politi-
ska och statsekonomiska frågor af vigt otfentligen
uttalat sina ultraliberala åsigter: han ätvjuter af all
Sveriges radikalism det mest odelade anseende, ja
är den idol, till hyilken radikalerne blicka opp med:
föströstan och förtjusning såsom. till Fäderneslandets:
räddare. Det är hans pligt,. hvarken mer eller
mindre, att sätta sina theorier i verket, ställa sig i
teten och lotsa statsskeppet fram. till det: radikala
målet, om Chefskapet blir henom tilbjudeti Det
vore feghet att draga sig undan, när det gäller, helst
om han egt sig: öppet att välja manskap till den
öfriga besättningen. Antagas måste derföre att Hr
Ricbert äfven denna gången, d. v. s. änvar icke blif-
vit anmodad att inträda i Konungens konselj. Och
det är stor skada. Vid hans. sida hade Sverige
säkerligen fätt skåda Hr Brukspatron Petre, Hr
Grosshandlaren Schartau, Hr Doktor Ödmann, Hr
Grefve David Frölich, Hr f. d.. Rektor Almqvist, Hr
Boktryckaren Lars Hjerta, med: ett. ord de ypperste
radikaler. landet eger, och då först hade man en
gäng i tiden kunnat komma på klar fot med desse
Herrar, fått se hvad de duga till utom tribunen och
kathedern, inskränkta från stora ord till stora hkand-
lingar.
Till dom puskterms som nu är påpekad, komma
vi, det är säkert, så vida inga underverk ske i solen
eller månan. Men ännu en gång: hvarföre-ajour-
nera den oundvikliga marchen ditåt?. Icke är det
nöjsamt på någondera sidan, att fortfarande vandra
i den grå skymningen! Ett nytt oppslag, en ny
venster-sväng, och det med Besked, väntas alltså.
oförtöfvadt. Sic itur ad astra!.
Läsaren lärer nog sjelf inse, att denna artikeh
icke behöfver några kommentarier, hvarken i af-
seende på den ton hvari artikeln är hållen, eller:
den blandade hotelsen oeh smärtan i uttrycket,
att man — märk väl hvad som menas med.
detta ordet man — redan ohjelpligen skiljt de:
sansadt konservativa och stilla i landena från
sina fanor, eller den sista slutstrofen. Vi göre
således blott den anmärkningen, att, om Biet trott
sig spela styrelsen ett rätt stort spratt med att hän-
föra styrelsens ledamöter till den liberala sidan,
så hafva styrelsens ledamöter deremot icke skäl
att vara missnöjde med det vitsord de fått genom
denna benämning.
JL äg RM AAA