SREEEIEA
nin hustru och mina barn — Lena Stina, der
emma, och flickungen, Anna Kajsa; hon är nu
retton år och skall snart ut i frestelserna.
Ja, du kan ha rätt,, yttrade Lind; men Gud
ar nog någon utväg.
Ja, det har han, smålog JM 64, men bed
wuditören ställa om den lilla qvarlåtenskapen.
Vår auditör,, frågade Lind, vill du ha hi!
nonom?n
Ja, om det går an.
Nu skyndade Lind åter ut, och inom några
minuter var auditören der.
Det var en ung man, men likväl en menni
ska, till hvilken man fästade sitt förtroende
auditör Thorsson satte sig ner bredvid den sju
ke och afbörde uppmärksamt hans små uppdrag
hvilka han antecknade — det blef ej långvarigt
Storm afmattades allt mera, och snart var de
slut. Den hederlige auditören understödde de!
döendes hufvud, under det att Lind badade han
tinningar med sin bränvinsranson ur fältflaskan
Men snart var JE 64 vakant. Storm hade an
dats ut. Då reste sig Thorsson upp, och de
svaga ljuset från lampan belyste ett par tårfylld
ögon, och Lind, liksom mera djerf och mindr
blyg öfver sin egen gråtmildhet, såg den god
ynglingen rakt i ansigtet.
Det är synd, yttrade han till auditören, at
herrn inte blifvit prest, herrn hade icke blivi
en Guds ords handtverkare, som många andra
hjelp enkan och barnen, herr auditör !
Ja, kära Lind, så mycket jag kan,, svarad
den unge tjenstemannen och tryckte korpralen
hand.
Thorsson höll ord. Han drog försorg om sol