Uti Aftonbladet för nyårsaftonen omtalades i
orthet den politiska svanesång, hvarmed Redak-
ioner af Svenska Biet samma dag beledsagade
yladets. hädanfärd.. Denna veklagan är imedlertid
mn så märklig wtgjutelse af kotteriets innersta,
ch lemnar ett så tydligt bevis på dess egen
volitiska ståndpunkt, å ena sidan, och å den andra
på hvad i dess ögon synes ultraliberalt, att den
säkert i sin helhet skall intressera alla dem, soim
;j få tillfälle att läsa Biet sjelf för den dagen,
wvarföre vi här intaga artikeln in extenso. Den
lyder sålunda:
HVARFÖRE EJ SÅ GODT FÖRST, SOM SIST?
Det visar sig af alla tecken, att styrelsen intager
sin ställning ät venster, med sig införlifsar och
stundligen i sitt sköte samt i sin närmaste omgif-
ning upptager män af prononceradt och ultra-libe-
ralt skrot och korn. Hvad man än härom, månde
säga, så är åtminstone så mycket ovedersägligt, att
styrelsen numera kan anses ha fått bestämd färg
Efter Herrar Nordenfalks, Faxes, Sprengtporten.
och v. Kocks befordringar återstå inga tvifvelsmå
mera. Ultra-liberalismen bar med klingande spe
och flygande fanor bemäktigat sig Svenska Riks
Styrelsens tömmar. Färgen är gifven, fastän någo
matt och blek.
Så långt ha vi kommit till dato. Preludiern
äro oppspelta, sjelfva spelet och efterspelet afvaktas
Mcn, om icke alla märken slå felt, så är ultra-libe
ralismen platt icke tillfredsställd med det nu skedda
Hon fordrar oeftergifligen, att hennes älsklingsidee
skola genomdrifvas, att Sverige och Svenska för
hållanden i alla riktningar skola reformeras frål
grunden, allt bestående till den grad omstöpas, at
intet spår blir synligt efter det som varit hafver
Med mindre låter hon sig icke; nöja, och hon för
drager inga halfmesurer. Det förkunnar hon dag
TT rna. 4415 er a rn an nn