STOCKIHOILII. — Det gifves föreställningar och imåryck hvilka, ehuru ofta de återkomma och ehuru utnötta de derföre slutligen kunna synas om man vill beskrifva dem närmare, likväl alltid bibehålla någonting lika stort oeh högtidligt. Af sådan art är i synnerhet det intryek, som ett nytt årsskifte frambringar. Det är endast ett pendelslag i tidens stora ur, men hvartill jordens alla civiliserade folk på en gång uppmärksanmit lyssna, och som för hvarje gång betecknar förloppet af en tillräckligt stor del af hvarje individs lefnad, för att med eller mot egen vilja återföra alla, den lättsinnigaste likasom tänkaren och den vise, till åtminstone en allvarsanv betraktelse, Huru alla lefvande oåterkalleligen följas åt på samma stråt emot den gräns, som naturen utstakat, och den vi alla måste passera. Det är med ett ord en af dessa föreningspunkter i tiden, som återkallar hvar och en till sig sjelf, och som åtminstone på den första dagen i året genom ett slags inre behof alstrar den vagkra och menniskovänliga tankan, att af uppriktigt hjerta önska sin nästa, utan afseende på ålder, stånd och vilkor, lycka till god fortsättning. För det Svenska fosterlandet är den bemärkelsedag, hvarmed året 1845 ingår, af serskildt betydelse, och Sverges folk tror sig äfven hafvu allt skäl att tillägga, glädjande oeh förhoppningsr full. Det har sett en Furste uppstiga på tronen, som börjat sin bana med en allvarlig och uppriktig lofven, alt i sitt höga och maktpåliggande kall arbeta för rätt och sanning: dessa tvänne stora ändamål för menniskovännens bemödanden, för filosofens studier, för statsmannens forskningar och för hela civilisationens framskridande. Måtte det derföre tillåtas oss, att främst önska Konungen lycka till framgången af hans ädla föresats! måtte helsa och krafter stå honom bi under detta värf! måtte han i dess utförande lyckosamt understödjas af goda och kunniga rådgilvare och embetsmän, samt sjelf stödja sig vid det allmänna tänkesätt, hvaraf hans regering skall röna en allt kraftigare medverkan, i samma mån den befordrar samhällsinrättningarnes naturliga utveckling och sökes sin ära i att regera öfver ett folk, hvilket skänke den fria medborgarens hyllning och hörsamhet å goda lagar och sin oskrymtade kärlek åt den ko nung, som är deras högste vårdare. Sverge skal då snart kunna i mer än ett fall räkna sig så som ett lyckligt land, och Svenskarne fira di kommande årsskiftena, alltid med ökad tack samhet till den Försyn, som håller generationerna öden i sin hand, såsom en länk i den stora verlds planens kedja. EEE — Hela den innevarande Julhelgen har utmärk