laten Storms hustru och barn, och Lind fick
från denna stund en djup aktning för allt hvad
urister hette.
Så bilda sig våra begrepp lätt nog efter en
nstaka händelse, och vi göra en hel klass en
rättvisa för en endas skull. Det är derföre af
vigt, att de, hvilkas kall det är att närmast verka
på folkets religiösa och moraliska bildning, icke
endast i lära, utan fast mer i lefvernet äro en
föresyn: den enfaldiga tron, det rent af oteolo-
viska och odogmatiska religiösa sinnet verkar
mera godt inom sin krets, än den mest veten-
skapliga utläggning. Religionen är en Guds gålf-
va till alla, äfven de enfaldige, och dess krona
skänker mindre skugga, om kritikens sax klipper
den, och trädets safter förtorka, om vi äro få-
fånga nog att inrista våra namn i barken.
Korpral Lind blef således, genom sin rege-
mentsprest, ombildad till en komplett presthata-
re, något som man så gerna vill anse för deic-
samma som religionsföraktare; men den gamle
korpralen bevisade dock med sin lefnad, at det
ej är precist detsamma.
Fredrik Lind bestämdes således af an far till
jurist, och gubbens högsta glädje va att tänka
sig Fredrik som auditör vid regerentet och en
lika hederlig menniska som ogaditör Thorsson.
Gubben salt också derföre resan under sin gos-
ses skoltid der hemma och uppgjorde planer för
gossen, så att mor icke annat kunde än skratta
deråt; då blef den gamle vanligen liksom litet
fnurrig och sade: Anna Kajsa, kom ihåg om
inte den hederlige auditören varit, så hade mor
din och dina sjskon fått gå och tigga.
Nej, kära Lind, yttrade bustrun, som var