dö och begär nattvarden, yttrade korpralen med
djup stämma, icke synnerligen uppbygd af prestens
.handtering. ,
Jaså, svarade pastorn; hör hit Lind!
Ja, herr pastorl
Hör du, Lind! Gå hem i mitt logis efter nåde-
medlen, de stå bakom tobaksaskent; men ta icke
miste på vinflaskan och den andra buteljen der
står; — hör du, vinflaskan är öfverspunnen.
Ja, herr pastor!
vÄr det så illa med JM 64?, frågade Spader-
bjerta och spelte ut klöfvertia.
,Ja, herr kapten!,
Hur var det med spelety, återtog pastorn;
,du mälde ju 7 spel och du passade. — Gå nu
Lind och skynda dig.
Lind gjorde höger omvändning och gick till
pastorns boning, der han snart nog sökte upp
nådemedlen i deras anspråkslösa gömma. Lind
fnnderade åtskilligt öfver bemärkelsen af lära och
lefverne; men Lind var ingen lärd man och vi-
ste icke, stackars karl, att vetenskapen inrymmer
så ofantligt mycket lärdom och så ytterst litet af
vandel. När han återvände med kalken och den
öfverspunna buteljen, reste sig pastorn från spel-
bordet och sade: Farväl med er på en stund;
låt spelet stå som det står; jag hinner inte att
räkna nu, och ta ni er en liten kille medan jag
är borta.
Men gör processen kort,, sade Spaderhjerta;
— det är för bannadt tråkigt att vara utan arbete.
Ja, jag kommer så fort jag kan, svarade pa-
storn och skyndade med Lind, som dyster och
sluten gick efter sin själasörjare genom ängen,
som skilde tälten från byn.