dö och begär nattvarden, yttrade korpralen med djup stämma, icke synnerligen uppbygd af prestens .handtering. , Jaså, svarade pastorn; hör hit Lind! Ja, herr pastorl Hör du, Lind! Gå hem i mitt logis efter nådemedlen, de stå bakom tobaksaskent; men ta icke miste på vinflaskan och den andra buteljen der står; — hör du, vinflaskan är öfverspunnen. Ja, herr pastor! vÄr det så illa med JM 64?, frågade Spaderbjerta och spelte ut klöfvertia. ,Ja, herr kapten!, Hur var det med spelety, återtog pastorn; ,du mälde ju 7 spel och du passade. — Gå nu Lind och skynda dig. Lind gjorde höger omvändning och gick till pastorns boning, der han snart nog sökte upp nådemedlen i deras anspråkslösa gömma. Lind fnnderade åtskilligt öfver bemärkelsen af lära och lefverne; men Lind var ingen lärd man och viste icke, stackars karl, att vetenskapen inrymmer så ofantligt mycket lärdom och så ytterst litet af vandel. När han återvände med kalken och den öfverspunna buteljen, reste sig pastorn från spelbordet och sade: Farväl med er på en stund; låt spelet stå som det står; jag hinner inte att räkna nu, och ta ni er en liten kille medan jag är borta. Men gör processen kort,, sade Spaderhjerta; — det är för bannadt tråkigt att vara utan arbete. Ja, jag kommer så fort jag kan, svarade pastorn och skyndade med Lind, som dyster och sluten gick efter sin själasörjare genom ängen, som skilde tälten från byn.