Article Image
förbödsbestämmelserna som sanmärkningarna uteslutas ur taxan och att de serskilda tullafgifterna varde istället utförda. mm ——————— a. 7 Diskussion i-Bondeståndet angående bestyckning ef Waxholms fästning med stråndverk. Sven Heurlin från: Kronobergs län. Det syites talåren, att sedan till denna fästning-så stora summor redan medtagits, det vore: oklokt om man nu skulle-spara på en utgift, hvilken är nödvändig. För att göra det med fästningen åsyftade skydd så -fullkomligt som möjligt. måste den ock -bestyckas. :Biföll utlåtandet. Anders Jonsson och Samuel Samuelsson från Östergöthlands län med flere ledamöter instämde. Anders Bengtsson från Jönköpings län, ansåg anslaget högeligen nödvändigt; hade sjelf nyligen besett fästningen och: funnit arbetet både med skicklighet utfördt och cmot ändamålet svarande, samt trodde: att om fästningen fullkomligt -bestyckas, den skulle blifva ett säkert värn för vår hufvudstad. Tal. lemnade derföre sitt bifall till anslaget, men önskade att den mängd: arrestanter och brottslingar, hvaraf fångvårdsanstalterna äro öfverfyllde, kunde till fullbordande af ännu återstående arbeten i och för fästningen användas. Petter Persson från Jönköpings län lemnade ock sitt bifall åt utlåtandet. Anders: Ersson från Elfsborgs och Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus län talade äfven i samma syftning. : Henrik Andersson från Örebro län biföll äfven, men med önskan om fångarnes nnvändande; Sven Jonsson från Jemtlands län instämde ochi Ephraim Larsson från Eifsborgs Tän motsatte sig ej. Petter Mårtensson från Jönköpings län biföll ock, men med förbehåll, att de ä-fästningårnes vallar och i förrådshusen Igginde obegaghade kanoner måtte i första rummet användas. Carl Gustaf Bruhn rån. Hallands län hade ej att anmärka mot anslaget, men hade hört, att af de gamle kanonerne de fleste voro fullkomligt obrukbara. Visste ej om ryktet var sannt som sagt, att kanoner, hvilka här i riket ansetts oduglige: och derföre blifvit försålde, skola, sedan ide kommit ifremmande hand, kunnat med fördoal hegagnas; men önskade imedlertid att till fästningens bestyckning tidsenliga och så kallade bombkanoner måtte användas. Petter Märlensson anmärkte, att de iobrukbara kanonerna åtminstone borde försäljas. Bengt Gudmunsson från Hallands län var beredvillig att. rösta för anslaget, ansåg Statsutsk. ej hafva kunnat befatta sig med de obrukbara kanonernas användande, då fråga derom ej varit väckt; fann ej lämpligt att använda fångar till bestyckning. Andreas Bengtsson anmärkte att han blott:önskat, det fångarne kunde användas till fullbordande af det arbete, som vid fästningen ännu återstode, och hvarpå han cxempeivis anförde, att invid och omkring fästningen finnas höga kuliar, hvilka för Waxholms skyddande böra förjog med befästningar eller undänrödjas. Andr.as Andersson från Skaraborgs läd. Förslaget afsäåge ej medel tiil fästningsarbetet, utan endast til bestyckningen; hade vid sstl:dne riksdag, såsom ledamot af Statsutsk,, erfarit, att del gamla Kanoner ne ingalunda voro dugliga. Kanoner ligga visst högtals hopade på många ställen inom riket, men det vore nödvändigt alt anskaffa kanoner, hvilka kunna, om ej öfverträffa, åtminstone täfla. med fiendens. Biföll. Diskussionen var slutad, och, på proposition af talmannen, biföll ståndet ifrågavarande punkt i Stetsutskottets utlåtande. : Diskussion i Bondeståndet angående bestyckning af Carlstens fästning. Härvid åberopade Anders Ersson från Elfsborgs? lin; det skriftliga Yttrande,: hvilket tal; vid behandlingen af frågan om -arslag still reservläkare !! DI mmtr In: ÖR LR Ar 5 ingifv:t, och yrkade återremiss af utlåtand-Ephraim Larsson från 7 sv sitt förut -orgs-läm hänviste tilll, ande och instämde i srkan-) ov uunade anförande Oo ara ertemis. oo An eg oc ; färs Rasmusson, från ör och Bohuslän: bCårlstenis fästning, ch r i — utgöra ett försvar för rikets Vestrå käst, ST uörene vid flera riksgar fått betydliga SWP mor åt siglanslagne och ofta framför andra INT ningar erhälkit brorslotten. Det är sannt, dela fästning eger en god hamn och utgör en sker tillflyktsort för en sjöftotta, i händelse denna blefyve tillbakadrifven, och nyttan af dess anliggning vill jag ej bostrida; men med den föreslagna bestyckningen tror jag gerna kunna uppskjutas ti de tider, då landets financiella förhållanden blifvit återförde i ett bättre skiek! Ingen änledning gifvs eller nu till fruktan, att det lyckliga fredstlugnet skal! störas, och sålänge d-ttavännu skänkes oss, 5ynes fästa ngen ej böra ytterligivesbestyckas. Jag bestrider derför2 anslaget, och förenar mig med dem, som begärt åt rromiss af utlåtandet.. Anders Olofssm från Jemtlands och Lars Norrby från Gottlands lin med flere af ståndets ledamöter hördes Häri inSten Heurlin från Kroriebergs län fana af tionde punkten af Statsutsk:s ifrågavarande utlätande; att et anslag af 93,000 Rdr är vordet tillstyrkt till fortsittning af befästningsarbetena vid Carlsten; följakt1 gen vore fästningen ännu icke fullbordad, och talaran yrkade att detta måtte ske först och bestyckninge uppskjutas till nästa riksdag. Yrkade ftorpenatss, Dessa åsigter deiades af Henrik Andersson från Örebro, Niklas Nilsson från Calmar och Lars Botthius från Stora Kopparbergs län mel flera ständets ledamäter. Petter Mårtensson från Jönköpings län förenid sie med ståndsbrodren Iars Rasmusson dch yrkade återremss. . ; Öfverläggningen slutade. På tilmannens proposit:on till bifall af ifrågavaranee punkt af utlåtandet svatades enhälligt nej, hvaremot, pT förnyad proposi: tion. samma punkt. med dervid gjorda muntliga oct skr ftligr anmärkningar, till: Statsutsk. återremittadac

30 december 1845, sida 2

Thumbnail