am vanligen råsra minuter föregår :Offretsbestraff-ning. edan dansen var slutad, nedsatte de sig ånyo på gräset, hvarvid den ena framtog en terning, ffämmumlade några ord och kastade den i luften, dåe t genomträngande gapskrattifrån hans kamrat tillkinnagaf, att ödet varit den förre vidrigt. Mel hufvudet nedfallande på bröstet, bängande armar gel under fingrens krampaktiga ryckningar, betraktade denne Helena med en min, som åde raseri, blandadt med den djupaste sorg, under det bans kamrat, boppande af glädje, störtade sig mot henne. Evige Gud! Skall Lewistosyns oskyldiga mö, öfvergiftven af hela skapelsen, ja, af sjelfva Försynen, falla ett rof för dessa illgerningsmän? — Är sådant kennes öde! ; Den öfverhängande faran återgaf åt Helena en utomordentlig kraft. Med genomträngande: rop kallar hon på sin far, på Henrik, på Morris, och då hön ser barbaren nära intill sig, fästar hon å honom en förtrytande, genomträngande blick. Vilddjur, kom mig icke nära! utropade hon. och afdånade, hängande i tågen som höllo henne uppe. . Hennes sista ansträngning, hennes åtbörder a! fasa, och framförallt oskuldens rop, som dref brottet tillbaka, kom vilden att vackla en stund. Men kort blef hans tvckan: uppegsad af den likör han ull öfverfiöd druckit, och blitven förtrogen med brottet, kastar kan sig ånyo på oflret och griper det : ; Vid gryningen af dagen befann sig Lambert i det djupaste och mest ogenomträngliga af skogen, trött och utmattad, ej mindre af de häftigaste och