am
vanligen råsra minuter föregår :Offretsbestraff--
ning. edan dansen var slutad, nedsatte de sig
ånyo på gräset, hvarvid den ena framtog en ter-
ning, ffämmumlade några ord och kastade den i
luften, dåe t genomträngande gapskrattifrån hans
kamrat tillkinnagaf, att ödet varit den förre vi-
drigt. Mel hufvudet nedfallande på bröstet, bän-
gande armar gel under fingrens krampaktiga
ryckningar, betraktade denne Helena med en min,
som åde raseri, blandadt med den djupaste
sorg, under det bans kamrat, boppande af glädje,
störtade sig mot henne.
Evige Gud! Skall Lewistosyns oskyldiga mö,
öfvergiftven af hela skapelsen, ja, af sjelfva För-
synen, falla ett rof för dessa illgerningsmän? —
Är sådant kennes öde! ;
Den öfverhängande faran återgaf åt Helena en
utomordentlig kraft. Med genomträngande: rop
kallar hon på sin far, på Henrik, på Morris, och
då hön ser barbaren nära intill sig, fästar hon
å honom en förtrytande, genomträngande blick.
Vilddjur, kom mig icke nära! utropade hon.
och - afdånade, hängande i tågen som höllo henne
uppe. .
Hennes sista ansträngning, hennes åtbörder a!
fasa, och framförallt oskuldens rop, som dref brot-
tet tillbaka, kom vilden att vackla en stund. Men
kort blef hans tvckan: uppegsad af den likör han
ull öfverfiöd druckit, och blitven förtrogen med
brottet, kastar kan sig ånyo på oflret och griper
det - : ;
Vid gryningen af dagen befann sig Lambert i
det djupaste och mest ogenomträngliga af skogen,
trött och utmattad, ej mindre af de häftigaste och