19 6. Hvad om embete i 135, 46, 17 och 18 8 sagdt är, gäle ock om tjenst eller annan allmän befattning; ehvad den af förordnande eller medborgaFes val beror. 20 S8. I vissa fall straffas brott med påföljder, utom dem, som nu sagda äro, efter ty derom i lagen särskildt stadgadt finnes. 21 S. En af de påföjder, som i 20 omtalas. är, att den dömde ej må i allmänt värf brukas; och vare den, som till sådam påföljd gjort sig förfallen. oberättigad att utöfva embete tjenst eler annan allmän befattning, ett till ailmän befattning välja, så ock att föra annans talan inför rätta. 22 . År någon utom riket för brott straffad, ockförty, efter 1 kap. 3 8, från straff här i riket fri; mä dock förlust af embete, eller: påföljd, sonr i 21 sägs, hononi här ådömas. der brottet efter denna Jag sådan förlust eller påföljd medförer. -23 8. År någon genom benådning förskonad från straff, som medförer förlust af embete. eller påföljd som i 24 sägs; vare dock ej fri från den förlust eler påföljd, der ej sådant vid benådningen förklaradt är. 3 Kap. Om försök till brott, 1 8. Har man uppsåtligen börjat verkställa brott, utan att brottet till fullbordan kommit, efter de bestämmeser. som för hvarje fall i lagen gifna äro; varde gerningsmannen för försök straffad, i den mån försöket till brottets fullbordan sig närmat, efter ty i 2 och 3 68 skils. Fj skall dock någon straffas för försök till brott, som ejilagen belägges med svårare straff, än fänge!se i sjunde grad. 2 8 Hade gerningsmannen gjort allt hvad ä hans sida till det åsyftade brottet nödigt var, utan att dock den fö!jd inträffat som till brottets fullborgan hörde; då skall han, för fulländadt försök, dömas! högst till den sträffart, som är närmast lindrigare än den, hvarmed brottet, der det fullbordadt blifvit, befagdt är, och om flera straffarter derå satta äro, högst till den, som efter den svåraste närmast är. 3 S. Ar försöket ej fuländadt, som i 2 sägs; varde gerningsmannen dömd högst till andra straffarfen näst under den, hvarmed brottet, der det fullbordadt blifvit, belagdt är, och om flera straffarter derå satta äro, högst till andra straffarten näst under den svåraste. 48. Fj må till svårare straff, än för ofulländadt försök, dömes, om gerningsmannen af oförständ eller viltlfare!se nyttjat medel, hvarmed brottet ej verkställas kunde, etter nyttjat tjenligt medel på sådant sätt eller under sådana förhållanden, att den verkan, som äsyftad var, ej kunde inträffa. 36 Är försök till brott gjordt, men ej fulländadt, och har den, som försöket gjorde, af egen fri vilja, och ej för yttre hinder eller annan tillfällighet. derifrån afstått; vare han från straff för det försök fri. Är försöket fulländaidt. och har gerningsmanren afvärjt följden deraf; oå må han straffas såsom för of ndadt försök, eiler ock. der omständigheterna synnerligen mildrande äro. från straff frias. 6 S. Vissa fall af försök, så ock vissa gerningar, som endsst i förberedelse till brott bestå, straffas efter ty derom i lagen särskildt stådgadt finnes. 7 8. Är fullbordadt brott belagdt med påföljd. som i 2 kap. 24 sägs; varde ock den påföljd ådömd der någon för försök till sådant brott gjort sig skyldig till fängelse i sjette grad eHer deröfyer. 4 Kap. 2 Om vållande. 4 8. Om brott skett med uppsåt, eter af-.vållande genom vårdslöshet, oförsigtighet eller förswmmelse, skall af omständigheterna bedömas. 9 6. De fallyi hvilka vädtande med stra boläggas må, äro i lagen särskildt utsatta; och pröfve dornstoien, vid tillämpning af det å vållande stadgade straff, om och i hvad mån vällandet för-groft eller ringare anses må. 36. Vållandet anses vara gröft i dessa och dylikå fall: 4. Om den, som skadan vätlade; sjelf insåg faran af sin handling, eller om faran så uppenbar var, att den af honom lätteligen inses kunde. 9. Om han förut haft erfarenhet af handlingens farlighet, eller genom förbud efler annorledes varnad var. 3. Om han, under eller etter handlingen, biifvit sjeif uppmärksam på dess skadliga följd eller annorledes derom erinraäd, men underlåtit att den; så vidt ske kunnat, afvärja 4. Om han, på grund af särskilda kunskaper eller förhållanden, kuntle med tätthet inse eller afvärja Handiingens skadliga följd. NH 3. Om han genom särskild pligt, grundad ä hans förhå lande till den, som skadamw lidit, eller äå embete, tjenst eller frivilligt åtagande, eller för annan dylik orsak, var till synnerlig sorgfäilighet eiler uppmärksamhet förbunden. 6. Om någon, som ej är berättigad till utöfning af viss konst eller visst yrke, likväl, utån inträiradt nödfall, företager s:g, eller längre, än nöden kräfver, fortsätter sådant, hvartill insigt elier färdighet i den konst eiler det yrke fordras. 7. Om den, som är berättigad att utöfva viss konst eller visst yrke, genom brist på vanlig skicklighet, färdghet eiler uppmärksamhet, som till dess utöfning fordras, skala orsakar. . 48. I de fall, der lagen för vällande utsätter flera sfraffarter, må för ringare vilande endast den lindrigaste ådömas. 5 För händelse, som pröfvas hafva mera af våda än af vållande timat, skall ej någon till straif dömas. 3 Kap. Om delaktighet i brott. Tvar som bjuder, leger, trugar clier eljest uppsåtligen förleder annan till brott; dem anstiftare skall, fer brottet, om det fullbordas, elier för försök, om verningen detvid stadnar, straffas som vore han