det nya och det gamla, framskridandet och det sta-
Itionära, reformen och konservat smen är så till sä-
gande en natur-nödvändighet; så synes oss dock nu
mera, efter de förändrade tidsförhåilanderne, denna
strid kunna föras med allt det allvar, all den vär-
ma, sakerna å ömse sidor kräfva, utan att det be-
ständandes kämpar skola nu, lika katholskt som Påf-
ven med Luther, lysa bann och ropa ve och förban-
neise öfver dem, som ödet ställt i re:ormens leder;
det är i sanning icke genom besvärjelseformler, som
någon position numera försvaras.
Att påstå, att det är Ständerne, som ensamt, utan
afseende på annat än sina individuella tycken, böra
rädp.äga, afgöra och besluta om den nu ifrågavaran-
de stora och vigtiga reformen, är orimligt och nära
nog gränsande till det löjliga, då frågan just afser,
huruvida dessa samma Ständer längre böra sitta, der
de sitta. Ständerne äro, eller skola åtminstone fö-
restätla Folkets Ombud; och deras principal skulle
icke äga rätt alt till desse sina ombud uttrycka ens:
en önskan? Bet finnes någonting, som kallas all-
männa opinionen; att definiera hvad det är, är icke
så lätt, men att det finns. känner man, och att hin-
dra det att uppkomma, är lika omöjligt, som att
hindra vinden att blåsa. Olika opinioner kunna
dock uppstå om en och samma sak, och hur skal
man få reda på, hvilken: som är den atlmänna, om
man vill hindra dessa olika att yttra sig? Och är
det ej något för djerft, att proklamera sådane sat-
ser, som den, att Ombuden hvarken skola eiler böra
lyssna till principalens önskningar, utan kasta dem
alia utan afseende under bordet?
Vid Riksdagens början fanns ett Representations-
försiag hvilande till rkastande af
antagande eller
Ständerne.
Bland skä!en mot dess antagande anför-
ds äfven, att det och dess nya principer voro för
flket okända, och hade bland folket inga sympatier.
ifvad var då naturligare, än att alla de, ibland fol-
ket, som verkligen hyste sympatier derför, icke stil-
latigande åaörde detta skäl, utan ville deremot pro-
-testera. Så uppstodo de väcbekanta opinionsyttrin-
garne från alla landsändar för förslaget. Konserya-
t:smen, ciler det nyas motståndare, s.ogo sig genast
öfver dessr opinionsyttringar med ett hånande rase-
ri, och churu understödda af en mängd både em-
betsmän, ståndspersoner, förmögnare borgare och
bönder ja till och med åtskiliige adeismän och pre-
ster, så stämplades dessa opinionsyttringar såsom u-
tan allt värde och betydelse, säsom afgifne af elek-
tora!pigor, och backstugekärringar, derföre att ett
par hemmansägande, valberätt:gade enkors namn
nos på listorne, och, o ve! derföre att aristokratiens
namn saknades der; det var, dock med åtskilliga un-
dantag, nästan idel namn på — on och —berg och
—ström, idel piebejer, idel pack), bara lumpna
Borgare och Bönder, mediemmar af dessa två Ständ.
en hälft at representutionen, som ömsom kallas de
lägre stånden, rå, okunnige, obildade, ömsom de
välloflige, de Hedervärde, de med det sunda, oför-
villade förständet utrustade, kärnan af nationen, in-
dustriens och idoghetens sanna representanter allt —
citer som behöfver dem för sina afsigters vinnande,
och af hvars kassor man, hur man än kallar dem,
med god smak tar brors.otten i skattebördorne.
Vi vilja ingalunda tillerkänna alla dessa namn
någon särdeles vigt och värde; ja, för sämjans skull,
skola vi, med eller utan öfvertygelse, gå så långt,
att vi medgilva en fjerdedel, hälften, ja trefjerdedelar
af dessa namn vara utan allt värde, betyda slätt in-
genting; men den öfriga fjerdedelen at tusental, som
utgjorde det hela, den måtte väl betyda något, om
än aldrig så litet, och detta något hade val bordt
gifva den rätt att, äfven då den som allinän opinion
underkändes, behandlas med altning.
Det förslaget föll, som vi veta, men kunde all-
männa opinionen om en reform falla? Nej, det
hvarken kunde eller gjorde det, och dess yttringar
kunde ej eller uteblilva .nu mer än förut. De haf-
va imedlertid nu antagit en annan form, uppenbara
sig på ett annat sätt; det är icke längre elektoral-
pigor, och backstuge-kärringar, som blindt shrifva
under ett papper, man förelägger dem, och hvars
innehåll de icke begripa eller förstå att bedöma; det
är gamle, mogne män, med insigter och erfarenhet,
tillhörande de s. k. bättre klasserne, t. o. m. den
bästa, aktade och ansedde inom sin provins, hvilka
uppmana alla upplyste och förständige män inom
denna provins att sammanträda för att rådpläga, ut-
vexla tankar och idter, för att först sedan yfltra den
opinion, som då gör sig gällande som den allmänna.
Personerne mätte väl således nu vara frie för de
konservatives hån åtminstone? Ingalunda; de anfal-
las nu sju resor värre. Svenska Biet anfaller dem,
som inbjudit till sammanträdet i Linköping, med en
häftighet, ett blindt raseri, ett hån, vida ursinnigare
än det mot elektoral-pigorna och backstugehjo-
nem; det är saken, sättet, formen, personerne, de-
ras embeten, t. o. m. deras namn, som det bjuder
till att öfverhölja med etter och galla, att förhäna,
förlöjliga. ÖOfverdriften och oskickligheten i detta
erserksanfall göra det visserligen alldeles oskadligt,
och den anfallande blir utan tvifvel den, som för-
iorar mest derpå; men vi kunna likväl icke under-
åta att belysa ett och annat af detta Bi-kotteriets
utfall. -
Biet stämplar icke allenast dylika sammankomster
i och för sig sjelfve såsom olaglig, utan, då de för-
anstaltas eiler understödjas af embetsmän och bor-
gare, hvilka alla svurit att med lif och blod försvara
rikets grundlagar, sådane de 1809 antagits ce. —
såsom rentaf förräderi! — Då Biet icke citerat de
iagrum, hvarest sådane sammankomster skola vara
förbjudne, och vi i sanning icke känna till dem,
kunna vi endast med ledning af rubricerandet såsom
förräderi förmoda, att Biet vill lägga 8 af 4 kap.
Missgerningsbalken till grund, hvarest visserligen
stadgas: Söker någor eller iåter sig bruka att up-
penbarliga, eiler genom hemlig stempling, införa,
upphjeipa, eller beforåra en oinskränkt enväldsre-
gering i riket, eller annat regeringssätt, än thet
Ständerne i riket fastställt hafva; straffes såsom
prikets förrädare, och miste lif, ära och yodsn. Att
med dessa uppenbara eller hemliga försök awt införa
annat regerings-sätt icke menas fredliga samma
komster medborgare emellan för öfverläggningar, syf-
tande att till Konung eller Ständer (de öfverläggan-
des ombud) framföra önskningar i afseende på en
förändring i representlations-sättet, och hufvudsak-
ligast i sättet eller grunderne för ombudens utväl-
jande — är klart för hvar och en med sundt för-
Vill Riot talla donna
nuaft mAt cnnda förnuåaftat