violer rar, ff ME oo oMår os , ON
hvarje annan klass i samhållet. Detta är, så vidt
vi begripe, en lika ny, som vådlig lära. Det är
obestridligt, att armåbefälet är skyldigt Konungen,
såsom högste befälbafvare, lydnad i tjensten, oc
alldeles samma skyldighet hafva också civile tjen-
stemän till Konungen, såsom den högste chefen
öfver den civila förvaltningen, i allt som hörer
till deras tjensteåligganden, det vill säga att Ko-
nungen ger der, likasom i militäriskt afseende,
sina instruktioner åt de förvaltande verken, och
dessa komma sedan att tjena till efterrättelse.
Men deremot vore det mycket artigt att genom
Statstidningen blifva underrättad. i hvilket fall
officerare utom tjensten, d. v. s. såsom medbor-
gare och undersåter stå i något annat förhållande
till Regeringen, än hvilken annan klass som helst.
Vi känne åtminstone ingenting som ger anledning
alt förmoda, det en sådan skillnad finnes, och då
det väl ej lärer bessridas att saken är af en ut-
omordentlig vigt, emedan den angår en hel stor
medborgareklass ståndpunkt i samhället, skulle
Statstidningen otvifvelaktigt göra allmänheten sig
förbunden, genom att framdraga de föreskrifter
eller ställen i grundlagen, på hvilka nämnde på-
stående kan stödja sig.
3:0 Statstidningen menar, att det är något helt
annat, att såsom riksdagsman tala för och emot
hvilket förslag som helst, eller att utom riksda-
gen ,uppskära budkafle och kringsända den ior-
ten, för att samla dess invånare till rådplägning
och afgilvande af adresser. Vi bedje om förlåtelse,
att vi ej kunna instämma häruti. Grundlagen gil-
ver sjelfskrifne eller valde riksdagsmän rätt att )tt-
ra sig på riksdagen, med det företrädet att der kunna
väcka motioner och öfverlägga till verkliga beslut
som omedelbart blifva lag i de fall Reg. formen
utsalt; men grundlagen medgifver ock hvarje väl-
frejdad medborgare rättigheten, att i skrift och
tryck yttra sig öfver allt, som kan blifva föremil
för mensklig kunskap, med vilkor att skri:sättet
står under kontroll af lagarne emot missbruket
af denna frihet. Af Statstidningens lära deremot
blefyve det en klar följd, att en i tjenst varande
officer icke heller borde kunna få utgifva en tid-
ning, i hvilken politiska ämnen afbandlas, eme-
dan älven detta kunde kallas, att den väpnade
styrkan, blandade sig i dagens frågor.
4:0 Hvad beträffar den förmenta inkonseqven-
sen hos tidningarne, att klandra handbrefvet, men
deremot loforda hvad de ansett hafva antydt ett
ogillande å Konungens sida af vissa representan-
ters sätt att yttra sig på riksdagen, nemligen att
desse ej utnämnts till platser, som de ansetts
aspirera, så bedje vi Statstidningen benäget ob-
servera, att Aftonbladet, hvad de med hr Print-
zensköld och grefve Gyldenstolpe inträffade hän-
delserna angår, icke allenast sjelf noga undvikit,
utt gifva en politisk färg åt dessa tilldragelser,
emedan vi hvarken ansett skäl dertill förhanden
eller trott oss med en sådan tydning tjena den,
hvars ädla tänkesätt vi vörda och älska, utan vi
ha till och med bestridt Den Konstitutionelles
och några andra tidningars bemödanden, att åsät
ta saken en sådan färg, och derigzenom om möj-
ligt göra den förhatlig. Hvad öfrige represen-
tanter åter beträffar, som äro af mycket mera
inflytelse än de ifrågavarande, så har man vis-
serligen icke hört af, att någon bland herrar de-
partemenschefer låtit utgå hvarken någon egen
eller antydt någon Hans Maj:ts önskan till Ko-
nungens egna utländska ministrar eller presiden-
ter, för det dessa dagligen predika den mest petri-
ficerade konservatism på Riddarhuset.
5:o anmärkes, att den serskilda frågan, huru-
vida reformvännernas representationsförslag är det
bästa möjliga eller icke, är aldeles främmande
för den om den ene eller andre medborgarens
rätt att rådpläga; men väl synes det gifvet, att
rådplägning måste v.ra det rätta sättet att utrö-
na nationens öfvertygelse; och det är utan tvif-
vel på denna, och på ett noggrannt öfvervägande
af ämnet, som regeringen lika med hvar och en
annnan, önskar alt den blifvande representationen
må grundas, när man ändå är allmänt öfverens
om, att sjelfva frågan icke mera kan fallap.
Sedan vi skrifvit ofvanstående, ha vi i Dagligt
Allehanda sett en -tydning af saken, som ansen-
ligt modifierar det första intrycket af handbref-
vel. Allehanda säger nemligen, att man inga-
lunda bör deri inlägga den meningen, som skulle
brefvet åsyttat, att hindra eller alböja oflicerares
deltagande i allmänna debatter öfver offentliga
angelägenheter, utan endast, att de icke må ställa
sig i spetsen för samlandet af opinionsyttringar.
Vi tro alldeles detsamma; men skillnaden är
ej oviglig, och det vore derföre- icke utan nytta,
om Statstidningen ville utlåta sig, huruvida den
härutinnan delar Allehandas mening.
Slutligen anse vi oss böra serskildt afgilva en
förklaring hvårföre Aftonbladet nu upptagit den-
na fråga i elt par utförligare artiklar. Detta har
skett dels derföre, att vi på visst sätt dertill fram-
tvingades af en artikel i Dagbladet, som innehöll
flere alltför bakvända och vådliga satser, att man
hade kunnat lemna dem utan svar. Men den
andra och vigtigare anledningen är, att i den po-
sition regeringen befinner sig, om den inser att
landet icke kan komma verksamt framåt med
det nuvarande representationssätte!t, be öfver den
allt det stöd, som möjligen kan erhållas ifrån na-
tionens positift uttryckta opinion, för att i laglig
ordning kunna få fr m cen reform genom de nu-
varande fyra stånden, och att den derföre, långt
ifrån alt förhindra, tvertom hade allt skäl att be-
främja sakens diskuterande äfven utom riksdagen,
ar oc TR o
om ET FR