olika sätt, nemligen såsom folosång mea: piano, och som trestämmig manskör utan 2ckompignemang. Uti sin sistnämnda forra tar den sig utan tvifvel bäst ut, helst då författaren användt den trestämmiga satsen, hvilken för manssång i de flest: fall onekligen är fördelaktigast. Förfsttaren har till mönster för sin sång valt me!odien till God save the King,, bvilket ingalunda ländt den till mehn, och hvad den derigenom förlorat uti originalitet, har den deremot vunnit i stilens soliditet; dock är unisorot i 2:dra reprisens 3:1jo takt, och der derpå följande fermaten något främmande för srdan i det hela, och störer i någor. mån den iemna hållning, som bör 7i0a uti en folksång. Dev trestämmiga satsen är vål arbetad och bevittuar ej mindra författarens insigt i denna satsart, hvilken är långt svårare än den fyrstämmiga, än hans kännedom öm flerstämmig manssångs bebandling i al:mänhet. — Texten så väl till denna som till de öfriga sångerna är bjertlig, utan att dock röj: någon egentlig poetisk anda. Serskildt böra vi imedlertid nämna texten til br Söhrlings sång, al onämnd fölfattare, som utmärker sig genom vacker diktion och välljudande versbyggnad. Hr Gille har författat 2:oe olika melodier till en och samma text, och behandlat dem i form al fyrstämmig manssårg. Bida äro vackra, ehuru motiverna, he!st i J4 2 äro af en art, som fordrar mera utveckling, än hvad det här medgifna utrymmet tillät. JV 4, som har mest harmonisk omvexing. passar bäst för qvartettföredrag, hvaremot! M 2 torde taga sig bäst uti kör, och tro vi ej, att detta styckes syskontycke med Kublaus bekanta Maylied, skall vålla något afbräck i den åsyftade effekten. För öfrigt är satsen ren och utvisar, att hr G. förstår att skrifva för mansröster. Hr Söhrlings folksång är vil ej serde!es färgrik men deremot enkel och bögtidlig, samt utmärker sig genom en jemn hållning. Författaren har varierat harmonien, då grundmotivet återkommer, hvilket gör en bättre effekt för örat än för ögat, emedan ban, då nämnda ställe återkommer för 2:ira och 3:dje gångerna, ömsom användt gis och as uti enabanda harmoni. Denna ortografiska oegentlighet är imedlertid af mindre betydenhet. I sin närvarande form afsgolosång med piano tar denna komposition sig rätt väl ur, dock tror ref. att den skulle vunnit genom flerstämmi; behandling. Om man än icke upptäcker några egentliga nouveaute2r uti hr Richters folksång — eller rättare hymn — så kan dock ej nekas, att dena utmärker sig genom en flärdlös och på ett maturligt sätt genomförd melodi, hvilken likväl ej sakmar mångfald, :helst om de föreskrifoa nyanserna, som här äro af synnerlig vigt, bahörigen iaktta-; gas vid utförandet. Satsen är ren — ett litet tvärstånd i början anse vi ej värdt att fåsta sig vid — och stämmorna, oaktadt all enkelhet, så. lämpligt disponerade, att det hela, utfördt af en någorlunda stark kör, hör göra en rätt vacker och! barimonisk effekt. — Åskilliga tryckfel snmärkas här, såsom uteglömmandet af pauser i sångstämmorna under föroch efterspelet, hvilket ser eget nog ut, m. m.; dock bör ej något bland dessa fel kunna föranleda något missförstånd. Nationalvisan Rätt och Sanning, etc. är ej annat än den gamla folksången, som blifvit reneverad, dels -.medelst underläggande af ny tysk och svensk text, dels genom melediens åttastämmiga arrangerande, dels slutligen genom bifogande af den gamla texten, med några förändringar, -ech orden till den engelska nationalsången till drottning Victorias ära: God save-our gracious Queen ste. Man ifianer häraf, att detta opus är en frukt af många flitiga händers samfålda bemödanden; sjelfva konunz David har ej ens velat undandraga sig att illustrera det wed ett litet tänkespråk. :För öfrigt är ref. ur stånd att förklara, hvarföre sången blifvit satt för 8 röster; till den enkla, klara melodien hade en lika enkel ech klar satsart bäst egnat sig, ech utan tvifvel hade den fyrstämmiga satsen här varit vida att förelraga, då den åttastämmiga på detta ställe enlast åstadkommer grumlighet. Denna sistnämnda jatsart :bör, för att göra en grandios effekt, behandlas på ett helt annat sätt, än hvad här skett. :Hr :Goldschmidt, hvars utomordentliga färdiga och lysande, ehuru något hårdhändta pianofortespel vi förliden sommar voro i tillfälle att höra, nar kort före sin afresa från Sverige, uti derna ång efterlämnat tonkonstens vinner ett intresant minne. Hr G:s artistiska betydelse låg mera hans skapande, än uti hans :utförande förmåga; lera större verk, till en del ännu i manuscript, f utmärkt förijenst tala härför, och äfven derna ill omfånget så ringa kompesition bevisar i sn nån, att .dess författare kunde något mera, än estorma sina åhörare med de Thalbergska transkriptionerna. Mellån folksångens simplicitet och let artistiska arbetet råder här en innerlig harnoni, och den naiva, nästan idylliska anda, som; errskar i det hela, tyckes egentligast skildra de änslor, hvarmed en nation af oförderfvade naurbarn skulle helsa sin nya drott. Det idealierade begreppet folksång torde, bland närvarande örsök, denna komposition sålunda komma närlast; till praktiskt användande lämpar den sig ock ej: dertill är den för fiat tänkt och arbetad, ir from, för qvinlig, och äfven de med denna arakter så väl överensstämmande feminina slutllen gifva stöd åt detta omdöme. Qvartettföreraget egnar sig bäst till att återgilfva det enkla ehaget i denna sång; uti det dundrande jublet ke 0 AD mm ds DIA ds OA ÅR Kl AD --mm