olika sätt, nemligen såsom folosång mea: piano,
och som trestämmig manskör utan 2ckompigne-
mang. Uti sin sistnämnda forra tar den sig utan
tvifvel bäst ut, helst då författaren användt den
trestämmiga satsen, hvilken för manssång i de flest:
fall onekligen är fördelaktigast. Förfsttaren har till
mönster för sin sång valt me!odien till God save
the King,, bvilket ingalunda ländt den till mehn,
och hvad den derigenom förlorat uti originalitet, har
den deremot vunnit i stilens soliditet; dock är
unisorot i 2:dra reprisens 3:1jo takt, och der
derpå följande fermaten något främmande för sr-
dan i det hela, och störer i någor. mån den iem-
na hållning, som bör 7i0a uti en folksång. Dev
trestämmiga satsen är vål arbetad och bevittuar
ej mindra författarens insigt i denna satsart, hvil-
ken är långt svårare än den fyrstämmiga, än hans
kännedom öm flerstämmig manssångs bebandling
i al:mänhet. — Texten så väl till denna som till
de öfriga sångerna är bjertlig, utan att dock röj:
någon egentlig poetisk anda. Serskildt böra vi
imedlertid nämna texten til br Söhrlings sång, al
onämnd fölfattare, som utmärker sig genom vac-
ker diktion och välljudande versbyggnad.
Hr Gille har författat 2:oe olika melodier till
en och samma text, och behandlat dem i form
al fyrstämmig manssårg. Bida äro vackra, ehu-
ru motiverna, he!st i J4 2 äro af en art, som
fordrar mera utveckling, än hvad det här med-
gifna utrymmet tillät. JV 4, som har mest har-
monisk omvexing. passar bäst för qvartettföre-
drag, hvaremot! M 2 torde taga sig bäst uti kör,
och tro vi ej, att detta styckes syskontycke med
Kublaus bekanta Maylied, skall vålla något af-
bräck i den åsyftade effekten. För öfrigt är sat-
sen ren och utvisar, att hr G. förstår att skrifva
för mansröster.
Hr Söhrlings folksång är vil ej serde!es färg-
rik men deremot enkel och bögtidlig, samt ut-
märker sig genom en jemn hållning. Författaren
har varierat harmonien, då grundmotivet åter-
kommer, hvilket gör en bättre effekt för örat än
för ögat, emedan ban, då nämnda ställe återkom-
mer för 2:ira och 3:dje gångerna, ömsom användt
gis och as uti enabanda harmoni. Denna orto-
grafiska oegentlighet är imedlertid af mindre be-
tydenhet. I sin närvarande form afsgolosång med
piano tar denna komposition sig rätt väl ur, dock
tror ref. att den skulle vunnit genom flerstämmi;
behandling.
Om man än icke upptäcker några egentliga
nouveaute2r uti hr Richters folksång — eller rät-
tare hymn — så kan dock ej nekas, att dena ut-
märker sig genom en flärdlös och på ett matur-
ligt sätt genomförd melodi, hvilken likväl ej sak-
mar mångfald, :helst om de föreskrifoa nyanserna,
som här äro af synnerlig vigt, bahörigen iaktta-;
gas vid utförandet. Satsen är ren — ett litet
tvärstånd i början anse vi ej värdt att fåsta sig
vid — och stämmorna, oaktadt all enkelhet, så.
lämpligt disponerade, att det hela, utfördt af en
någorlunda stark kör, hör göra en rätt vacker och!
barimonisk effekt. — Åskilliga tryckfel snmärkas
här, såsom uteglömmandet af pauser i sångstäm-
morna under för- och efterspelet, hvilket ser
eget nog ut, m. m.; dock bör ej något bland
dessa fel kunna föranleda något missförstånd.
Nationalvisan Rätt och Sanning, etc. är ej
annat än den gamla folksången, som blifvit rene-
verad, dels -.medelst underläggande af ny tysk och
svensk text, dels genom melediens åttastämmiga
arrangerande, dels slutligen genom bifogande af
den gamla texten, med några förändringar, -ech
orden till den engelska nationalsången till drott-
ning Victorias ära: God save-our gracious Queen
ste. Man ifianer häraf, att detta opus är en frukt
af många flitiga händers samfålda bemödanden;
sjelfva konunz David har ej ens velat undan-
draga sig att illustrera det wed ett litet tänke-
språk. :För öfrigt är ref. ur stånd att förklara,
hvarföre sången blifvit satt för 8 röster; till den
enkla, klara melodien hade en lika enkel ech
klar satsart bäst egnat sig, ech utan tvifvel hade
den fyrstämmiga satsen här varit vida att före-
lraga, då den åttastämmiga på detta ställe en-
last åstadkommer grumlighet. Denna sistnämnda
jatsart :bör, för att göra en grandios effekt, be-
handlas på ett helt annat sätt, än hvad här skett.
:Hr :Goldschmidt, hvars utomordentliga färdiga
och lysande, ehuru något hårdhändta pianoforte-
spel vi förliden sommar voro i tillfälle att höra,
nar kort före sin afresa från Sverige, uti derna
ång efterlämnat tonkonstens vinner ett intres-
ant minne. Hr G:s artistiska betydelse låg mera
hans skapande, än uti hans :utförande förmåga;
lera större verk, till en del ännu i manuscript,
f utmärkt förijenst tala härför, och äfven derna
ill omfånget så ringa kompesition bevisar i sn
nån, att .dess författare kunde något mera, än
estorma sina åhörare med de Thalbergska trans-
kriptionerna. Mellån folksångens simplicitet och
let artistiska arbetet råder här en innerlig har-
noni, och den naiva, nästan idylliska anda, som;
errskar i det hela, tyckes egentligast skildra de
änslor, hvarmed en nation af oförderfvade na-
urbarn skulle helsa sin nya drott. Det ideali-
erade begreppet folksång torde, bland närvarande
örsök, denna komposition sålunda komma när-
last; till praktiskt användande lämpar den sig
ock ej: dertill är den för fiat tänkt och arbetad,
ir from, för qvinlig, och äfven de med denna
arakter så väl överensstämmande feminina slut-
llen gifva stöd åt detta omdöme. Qvartettföre-
raget egnar sig bäst till att återgilfva det enkla
ehaget i denna sång; uti det dundrande jublet
ke 0 AD mm ds DIA ds OA ÅR Kl AD --- mm