onämnde fienden. Herdegossen berättade, att ei fråmmande, i brun kappa, hade i hast skrifvi brefvet på sin plånbok, gifvit honom två silver Tees, Oca sedan försvunnit på vägen till Pamplons Jag har sett mannen,, sade Don Rivadavia hans ansigtsdrag utvisade icke en fantast elle bedragire.n Nu fjödo klockorna, som kallade alta, i daler boende, upp till slottet, och då landtfolket, som fruktande eldsvåd,, skyndsamt inställde sig, ba rättade, att man i skogstrakten märkt flera banc rigenare, steg faran till visshet, Arsenalen måst utlemna sitt vapenförråd, ända till den mest ro stiga hellebard; beckkransar upplyste borggården den uppdragna, väl befåstade vindbryggan afskal ingången och gäckade fienden, som endast förorsakat slottets invånare och deras landtliga tj Ip corps en sömnlös natt: en ringa olägenhet, ersatt genom Castellanens utdelade rika förråd från kök och källare, och hvilket intygades genom folksånger, som från murarne skallade djupt neri dalen. X. Jonan Doa Joses flykt på morgonen blef bemärk: på Albarca, syntes pagen Laurentio i ekskuggan vic herdehyddan, förande den unge grefvens sadlade stridshäst vid tygeln. Förundrade skyndade Damgaja och alla de, s0m voro i byd!an, emot honom och frågade. : Grefven befallde migi galleriet hemligt, sti från Jadugården uttaga OCh hitföra hans bästa stridshist, och jaZ trodde alt Doa Jose skulle redan varit här. Han hade icke förr yltrat detta, än greven, i full rustning, från e2 arnan sida framträdde. På