hålla sig ifrån allä sarömankomster och öfverläg ningar rörande reprnsentationsfrågan. Denna up gift, om hvars närmare beskaffenhet vi ännuicl utur annan källa kunnat inhemta någon tillfö litlig upplysning, är så öfverraskande och syn icke allepast stå så på tvärn emot den förklarir konungens: rådgifvare afgifvit på riddarhuset ar gående den bekanta neutraliteten i nämnde fråg utan äfven öfverhufvud förflytta oss så långt til baka-i tiden, att vi anse oss böra uppskjuta me allt vidare reflekterande deröfver, intilldess on ständigheterna hinna närmare inhemtas. Att c så upplyst man, som chefen för landtförsvarsd partementet skulle företaga ett så opopulärt ste som att rent af vilja förbjuda medlemmarne krigsbefälet en rättighet, som obestridligen til kommer dem i egenskap af svenska medborgar nemligen yttranderätten i landets vigtigaste fri gor, förefaller oss föga sannolikt, och vi medde deriöre nu endast hvad Minervas dunla artikel häro: innehåller. Saken kommer nog snart att pblifv närmare utredd. Man tror sig nemligen bestämdt känna tillvarelse af ett officielt handbref ifrån chefen för landtförsvar. departementet till befälhafvande generalerne uti mil tärdistrikterna, hva:utinnan, af uppgifven anledning förkläras Kongl. Maj:ts misshag deröfver, om den vär nade styrkan inblandar sig och deltager uti politisk sammankomster och öfverläggningar. Emedan det fö rekom oss, som vore saken, sålunda i korthet upp fattad, ett ord i sinom tid, och belt pyttigt att till förlitlig kännedom häraf spriddes till a!lmänheten, s gjorde vi ett försök i går uti armtens kommando xpedition, att få genomläsa och afskrifva handlingen men erbölla till svar, att denna vore ett handbrc och att man icke kunde lemna delaf densamma, me ville förfråga sig derom. Men denna förfrågan må nu aflöpa huru det vill å bafva vi sedan fått höra, att måhända betänklig eten vid utlemnandet kunde hafva sin grund deruti Itt Departements-Chefen skall, uti handbrefvetn iafva behagat sig uti en särdeles vid!yftighet och fra eologi, sålunda, att ban icke blott förmält till efter ättelse hvad Kongl. Maj:t vill eller icke vill, befalle ler förbjuder, utan derutöfver åtskilligt om Konun sens känslor och tänkesätt, helst uvi en viss uppgifve: politisk angelägenhet, m. m., hvilket allt man kansk icke vill så handlöst bortkasta åt en tidnings-reda tion, utan äfven gömma på till en annan gång, enä let skall kunna begagnas uti mer än en form, til och med — tros det — vid Riksdagens slut framut Januari månad. RR 0