hålla sig ifrån allä sarömankomster och öfverläg
ningar rörande reprnsentationsfrågan. Denna up
gift, om hvars närmare beskaffenhet vi ännuicl
utur annan källa kunnat inhemta någon tillfö
litlig upplysning, är så öfverraskande och syn
icke allepast stå så på tvärn emot den förklarir
konungens: rådgifvare afgifvit på riddarhuset ar
gående den bekanta neutraliteten i nämnde fråg
utan äfven öfverhufvud förflytta oss så långt til
baka-i tiden, att vi anse oss böra uppskjuta me
allt vidare reflekterande deröfver, intilldess on
ständigheterna hinna närmare inhemtas. Att c
så upplyst man, som chefen för landtförsvarsd
partementet skulle företaga ett så opopulärt ste
som att rent af vilja förbjuda medlemmarne
krigsbefälet en rättighet, som obestridligen til
kommer dem i egenskap af svenska medborgar
nemligen yttranderätten i landets vigtigaste fri
gor, förefaller oss föga sannolikt, och vi medde
deriöre nu endast hvad Minervas dunla artikel häro:
innehåller. Saken kommer nog snart att pblifv
närmare utredd.
Man tror sig nemligen bestämdt känna tillvarelse
af ett officielt handbref ifrån chefen för landtförsvar.
departementet till befälhafvande generalerne uti mil
tärdistrikterna, hva:utinnan, af uppgifven anledning
förkläras Kongl. Maj:ts misshag deröfver, om den vär
nade styrkan inblandar sig och deltager uti politisk
sammankomster och öfverläggningar. Emedan det fö
rekom oss, som vore saken, sålunda i korthet upp
fattad, ett ord i sinom tid, och belt pyttigt att till
förlitlig kännedom häraf spriddes till a!lmänheten, s
gjorde vi ett försök i går uti armtens kommando
xpedition, att få genomläsa och afskrifva handlingen
men erbölla till svar, att denna vore ett handbrc
och att man icke kunde lemna delaf densamma, me
ville förfråga sig derom.
Men denna förfrågan må nu aflöpa huru det vill
å bafva vi sedan fått höra, att måhända betänklig
eten vid utlemnandet kunde hafva sin grund deruti
Itt Departements-Chefen skall, uti handbrefvetn
iafva behagat sig uti en särdeles vid!yftighet och fra
eologi, sålunda, att ban icke blott förmält till efter
ättelse hvad Kongl. Maj:t vill eller icke vill, befalle
ler förbjuder, utan derutöfver åtskilligt om Konun
sens känslor och tänkesätt, helst uvi en viss uppgifve:
politisk angelägenhet, m. m., hvilket allt man kansk
icke vill så handlöst bortkasta åt en tidnings-reda
tion, utan äfven gömma på till en annan gång, enä
let skall kunna begagnas uti mer än en form, til
och med — tros det — vid Riksdagens slut framut
Januari månad.
RR 0