lighet i denna form af uppfostran; samt frågar d
jemte: om barnen i dessa skolor blifva så ammade
och agade, som kristendomen bjuder? och får af er-
farenheten det bedröfliga svar: att staten på sådant
sätt uppföder ormar i sin egen barm, som icke alle-
nast hota att genom jemnt ökade underbålskostnader
uppäta landet, utan jemväl, såsom de mest vådeliga
inhercska fiender, störa den allmänna säkerh-ten,
hvilket svar gifver mig anledning till en annan fråga:
,månne, på sätt fyra reservanter inom Utskottet yr-
kat, det icke vore bättre och staten mera värdigt att
använda, om icke mer, åtminstone samma belopp till
så kallad Räddningsanstalt, som nu påkostas barnen
i fånghusen, och månne icke denna ombyt:a upp-
fostringsmetod skulle lofva en bättre ersättning för
uppfostringens mödor?, Jag tror deita; och då så väl
ätdre och nyare tiders historia, som den dåsgliga erfa-
renheten vitsorda: att en god ba:nauppfostran är den
säkraste grundvalen för både allmänt och enskildt väl;
att de frö, som i barnabjertat redläggas, böra vara
goda, så vida man skall vänta en god frukt; samt att
utvecklicgen till en sådan frukt måste genom öfver-
ensstämmande lärdom och exempel befordras, torde
rå medgifvas, att om brottslingen skall kunna återfö-
ras på en god väg, samt, i stället för vådlig, blifva
nyttig medborgare i samhället, måsta det ske under
den för alla intryck, vare sig onda eller goda, så be-
qvämliga berndomstiden; ty i en god lärares händ
kusna då många plavtor böjas, hvaraf en enda; om
den får mogna i ein skeva riktzing, kan med ryslig
fräckhet trotsa både samhället, domaren och lagen.
En sådan statens mellankomst, som här är antydd,
är visseriigen till skalan liten, men till idean stor och
ädel; och sedan dess verkningar hunpvit tillviana sig
allmännare förtroende, bör man hoppas att åen en-
skilda omtankan äfven skall med välvilja omfatta sa-
ken, och i sådan händelse skulle det snart visa sig
hvad en god vilja hos folket kan åstodkomma. Ett
bevis derpå kan inom skånska provinsen framvisas,
der en man, som med rätta kan kallas de lidandes
och olyckliges vän, för några år tillbaka icka allenast
framkastada plan till — utan, jemte måsga andro
lika ädelsianade män, genom betydliga kostnader bil-
dade Räddningsiosiitutet vid Stora Råby; och ehuru,
som vanligt, allmänheten i början visade mindre be-
nägenhet för bidrag till stifielsen, emedan de trodde
sådant vara att utkasta brödet för hundarne. bar den
numera med så mycken välvilja och tacksamhet af
allmänna opinionen, inom provinsen blifvit hyllad, att
sammanskotten dertill redan uppgått till cirka 25,000
riksdaler banko. Aderton sådane värrnlösa barr, som
för brott varit tilltalade och straffade samt af kom-
munerne utom hopp lemnade, hafva dels från lands-
bygden och dels från städerna Malmö, Lund, Lands-
krona och Christianstad der blifvit intagne, hvaraf
några redan förbättrade utgått såsom tjenare eller
handtverkare; och de andra gifva äfven sådan för-
hoppning, att man vunnit tillräcklig öfvertygese om
möjligheten att ombilda desse annars åt lasten hem-
falina offer till nyttiga lemmar i samhällskroppen.
Detta institut kan väl af sisa, efter bildningskostna-
derne bebållne tillgångar icke ör närvarande under-
hålla mer än tolf å fjorton barn, ehuru utrymme
fiones för trettiosex; men änskönt detta astal icie är
stort, skall, då nya i de afgåendes stäle jemat inta-
gas, och med den säkra förutsättning, att om do fått
fortgå på den anträdda onda banan, de troligen un-
der farten dragit mångdubbelt andra med sig, sam-
hället likväl derigenom befrias från många brottslin-
gar; och om en allmän omtanka komme att egnas åt
detta ämne, samt de smärre kommunerne derjemte
omsorgsfullt sökte genom besörjd uppfostrinrg hämma
de onda avlagen i behörig tid, skulle dessa åtgärder
sammanlagdt utgörå den ädlaste och verksammaste
polis, som staten för brottens minskanda förmår or-
ganisera. - Jag hade derföre velst, att man icke med
absolut nej skolat afslagit frågan, emedan det icke
hjelper att säga nej till kostnaden, då bofven är mo-
gen till bojan; och då, oberäknadt de många grym-
heter han redan utöfvat, staten kan få försörja honom
bela dess återstående lifstid; då erfarenheten deremot
intygat, att det mest vanartiga barn knnnat på tre
år i Räddniog:ivstitutet så förbättras och till sina
böjelser omskapas, att barnat sjelf kan komma i åt-
njutande af medborgerliga fri- och rättigheter; och
samhället, på samma gång det ryckt en brand utur
elden, biifver skyddadt för en farlig missdådare.
Att åeröro dels för närvarande ställa något . visst
belopp, åtminstono aldraminst hvad som nu i fåag-
husen påxostas barnen, till Kongl. Maj:ts disposition,
för att till deras förbältring på annat sätt användas;
och dels framdeles, i sammashang med de, nya fän-
gelsebyggnaderne, bereda tillfälle för barnens särskilda
vård och behandling, hade eft2r min tanka varit ett
steg, som man utan förebråelse af nya tidens fordrin-
gar bordt taga, och som staten icke troligen kunnat
fått orsak att ångra.
Stockholm den 42 November 1844.
Ola Svensson,
fråa Malmöhus län.