löd, cå skola des; tfkonlingar i dess ställe och rätt
räds. Fiines ej syston, eller afkomlivgar efter dem;
lege den at förä!drarne, som lefver, hela artfvet.n
3 S. Lefver ej någon af den dödes föräldrar, och
iro syskon till; då skola de allt arfvet taga. År på-
got a? syskonen dödt, rjute dess afkomlingar den rätt,
som i 2 sägs.
4 S. Äro ej syskon eller afkomlingar af dera; ärf-
ven då förfäder i andra led, som äro faderfader och
fadermoder, moderfader eller modermoder.
35 . Lefva ej de, då ärfven den dödes föräldrars
syskon. i
6 . Lefva ej de; då ärfven den dödes förfäder i
trerje led.
7 8. Lefva ej de; då ärfven faders och moders sy-
skons bara.
8 . Lefva ej de; då ärfven de, som äro syskon
med förfäder i andra led.
9 S. Lefva ej de; då ärfven den dödes förfäder i
fjerde led. i
40 S. Finnes ej arfvinge i något af de leder, som
su sagde äro; tage den arfvet, som sedan är i när-
maste led, chvad ban är bakarfvirge eller sidoarfvinge.
ro både bakarfvinge och sidoarfvinge ilika!ed; gån-
ge sidcarivinga till och bekarfvirge ifrån. Aro sido-
arfvingar i lika led, men olika gren; tage då den arf-
vet, som är af närmare stamfader eller stammoder
med den döde; äro de af samma stameder eller stam-
moder; varen samarfva.
41 S. Åro bakarfvingsr å fåderne och möderne-
sidan samarfva; tege hvardera sidan hälften, ändå att
å den ena fl:-re arfvingar äro, än å den andra; äro å
endera sidan alla döde, falle alltsammans andra sidan
till. Aro sidoarfvingar å fåderne och möderne sam-
ariva, eller finnes å endera sidan ej någon till; vare
lag. som om bakarfvingar sagdt är. Är arfvinge både
å fäderne och möderna skyld med den döde; bjute
då han både fäderne och möderne del.
42 . Helfslägt haifve lika rätt till arf, som hel-
s!ögt; dock derest båda äro samarfva, ej till anvan
del, än den, som fader eller moder. geczom hvilken d-
med hvarannan skylde äro, efter ätteräkningen taga
sko!st, om den lefvat.
13 S. Skall arf delas emellan flere grenar i en
ätt; tsge hvar gren lika lott. Finnes under en hu-
vadgren flere grenar; delen ock de sig emellan efter
lika gruad; och tagen sedan de, som inom en gren
äro, hvar sin lott efter hufvudtalet.
44 S. Ä-o biöst-arf, sido--rt eller bak-arf fallne
tillsammans i dens hand, som ärfves; ginge åermed
som sagdt är, utan åtskillaad ifrån hvad stam egendo-
men är kommen.
45 6. I arf tagen man och qvinna lika lott; och
vare ej någon skillnad, ifrån hvad stam den egendom
kommen är, som i arf går.
9 Kap. 4 erhåller denna lydelse:
När dödsfall timar, tå skall man eller hustru, som
lefver efter, ehvad förord gjorda äro, richtigt uppgifva
och låta noga upptekna altsammans i boet, så löst som
fest, sådant som thet vid dödstimman var, med all:
skrifter och handlingar, fordringar och gäld, i arfvin-
gårres, eller th2ras förmyndares, eller ombudsmäns
närvaro; skrifve ock samma uptekning under, ther
then gälla skall, med edelig förpliechtelse, at j något
med vilja och vetskap är dölgdt och utelemnadt, utan
alt ricbtigt upgifvit; och vare ändå plichtig, ther så
fordras, at then med ed besanna. Lefver ej man el-
ler bustru; gifve tå arfviogarne up egendomen til up-
tekning, eller the. som then vid dödsfallet om händer
haft, och skrifve upteknipgen under, som nu är sagdt.
Lyder bost under stade-domstol, eller är egendomen
fastighet i stad; tå skola, när ej annorlunda ssrskildt
stadgadt är, Borgmästare och Råd nämna två eller
flere redliga män som egendomen uptekna och vär-
dera. Lyder boet under annan domstol, eller är egen-
domen fastighet å landet; tå äga sterbhusdelägarne
kalla gode män, som efter bästa förstånd uptekningen
och värderingen förrätta. I prestahus måge arfvingar
kalla och bruka thertill, then the helst sjelfve vilja.
42 Kap. 7 6 kommer att lyda sålunda.
Nu få flere del i sätesgård, eller annan jord; kan
thea ej väl delas eller klyfvas; hafve tå then rätt, som
större delen äger, at efter laga värderivg lösa thear-
dra ut, actingen med penningar, eller jimngod ränta.
hvilketthera, then helst vil, som lösen taga skal. Aro
delarne lika; hafve tå broder, eller then, som äriver
broders lott, rättighet att systers lott till sig lösa.
För den händelsen att den föreslagna jemlikheten i
giftorätt och arfsrätt icke af R. St. bifalles men der-
emot utsträckningen af istada-rätton för syskons af-
komlingar antages, har Utsk. framlag: ett alternativt
förs!ag till en dermed öfverensstämmande förändring i
Arfdabalkens 3 kap., hvilken lär vara öfverflödig att
här intaga.
M 32, Belänkande i anledning af väckt motion
om bestämmelse af viss tid, hvarifrån den i
Kongl. förordningen den 43 Juni 41800 bestämde
preskriptionstid för fordringars ulsökande räk-
nas må.
Motionen har biifvit väckt af herr Stråle, W.,
och Utskottet har hemställt att en förklaring måtte
utfårdas af följande lydelse:
Att den tid af 40 år, som omförmäles i Kongl.
förordningen dea 43 Juni 4800, om förkortande a!
den, uti 9 Kap, 12 Handelsbalken, bestämda tid,
inom hvilken fordringar emellan esskilde kunna blif-
va gällande, skall räknas från den dag, då skuldsabref