och fsambålla, ty, om regeringsgrundsatserna tick?
varit sanna och rättvisa, så måste nödvändigt fö!jder-
na hafva blifvit ända i det oändliga skadliga. Erfa-
repheten bevittnar, att falska styrelseprinciper hafva
bildat den förgiftade källan till de europeiska stater-
nas olyckor. Hos flertalet af furstar har den villfa-
relsen varit allmän, att Gud anförtrott dem folken,
med afseende allenast på deras personliga egenska-
per — deras storhet — deras lycka — samt att un-
dersåtarne voro bestämda att tjena till verktyg för
deras böjelser, önskningar och lidelser!
pDerföre,, yttrar sig såsom kronprins Fredrik den
store, detta fåfängliga sträfvande efter bedrägliga lof-
voffer! Derföre detta lifliga begär att råda i allt!
Derföre denna obenägenhet ati lindra undersåtarnes
pafgälder! Derföre denna tröghet, denna orättrådig-
phet, denna sakvad af humanitet! Derföre detta öf-
pvermod, som stundom urartat till tyrannil De re-
genter allenast, som förmå höja sig öfv:r dylika ir-
priga föreställningar, kunna fatta och inse, att den
ptrang, om hvilken da i allmänhet äro så ömtåliga —
är — likasom sjelfva deras thronupphöjelse, folkens
verk, samt att folket gifvit dem makten, icke för
patt blifva martyrer för deras egensionighet och tjena
till lokboll för deras fantasi, utan för att genom dem
pförvärfva sig en stark och rättvis styrelse. En re-
gents sanna ära ligger icke uti maktutvidgning och
vuti tillväxten i antalet af honom undergifna menni-
skor, utan i dess aktning för jemnlikheten inför la-
gen, och för denna stora sannicg, som genomgår
phvarje ädel lagstiftning och alta rättsenliga samhälls-
pfördrag, att nemligen man mäste bebandla andra så,
som man sjelf önskar att af dem blifva bebandlad.,
Dessa den store konungens ord kunna i alla tider
och förhållanden förtjenva att i minnet bevaras. 8Ser-
deles begrundansvärda äro de med. hänsigt till det
förra styrelsesystemet i Sverige, hvars missteg man
sanktionerat derigenom, att regeringsformens stad-
gande, att regentens gerningar äro från allt åtal fre-
dade, sorgfälligt blifvit, åtminstone i sista instansen,
utsträckt till fullkomlig ansvarsfrihet för konungens
rådgifvare. :
De till vår granskning öfverlemnade statsrådsproto-
kollen utvisa, att regeringen ofta biifvit förd i strid,
icke blott med Riksens Ständers uttalade meningar,
utan ock med åsigterne hos de män, hvilkas ansvars-
falla uppdrag det tillhört att styrka och råda Konun-
gen. Isynnerhet en bland Kgl. Maj:ts rådgifvare har,
genom sina skriftligen affattade reservationer, spridt
Jjus öfver nyssnämnda beklagansvärda förhå!lande. Att
konungens rådgifvare, efter att sålunda hafva, inför
nationens ombud, blottat de tänkvärda ytterligheter,
hvilka da under rådgifvareksllets utöfning ofta iråkat,
likväl funnit med sin ställning till nationen, sitt an-
seende, sin ära förenligt, stt såsom ledamöter i konun-
gens statsråd qvarstanna, bevisar mer än någonting
annat, att, under den flydda regeringstiden, intet för-
sök i verk!igbeten egt rum, för att göra svenska kon-
st tutionen till en sanning.
Om Konstitutionsutskortets ledamöter häruppå fästa
den uppmärksamhet, som vederbör, så skola de säker-
ligen icke underlåta att för sina principaler skildra
ett förbållande, som, ehuru det under omständighe-
ternas förändrade skick, icke bör föranleda åtgärder
för tillvägabriogande af numera ändamålslösa ansvars-
påföljder, likväl är egnad att tillvinna sig hvarje sann
fosterlandsväns lifliga afseende, och att i medborgares
bjertan rotfåsta den förflutna regerivgstidens varnande
minne.
Uti förestående reservation hafva Konstitutionsut-
skottets öfrige ledamöter af vällofl. Borgareståndet, äf-
vensom utskottets samtlige ledamöter af hederv. Bon-
deståndet, instämt.
AT Hr Tersmeden: Detta betävkande ådagalägger,
att utskottet ansett sig böra för Riksens Ständer till-
känragifva hvarje regeringsåtgärd, der, efter majori-
tetens mening, en föredragande ej visat erforderlig
oväld, nit, drit eller skicklighet, vore han eljest än
aldrig så förtjent af både Konungs och Ständers för-
troende, hade han ock redan lemnat rådkammaren,
eller till och med det jordiska. Denna åsigt af grund-
lagen och af Konstitutionsutskottets åliggande är ej
min, och jeg har följakteligen, andra skäl oberäknade,
ej kunnat biträda de här ofvan mot konungens råd-
sifvare gjorde anmärkvingar. Derjemte får jag reser-
vera mig emot den, i min tanka, mot grundlagezs
anda stridande, för rikets sanna väl vådliga, samt för
första gåsgen af ett Konstituiionsutskott vidtagna åt-
gird, att serskildt för Rikets Ständer anmäla rege-
rioagsärender, der Konungen fattat sitt höga beslut, i
strid med dess rådgifvares yttrade mening.n
Herr Wern: Emot utskottets beslut att icke yttra
något omdöme, i anlegning af de flera regeringsåt-
gärder, det serskildt velat anmäla, såsom varande af
någon egen märkvärdighet, får jag mig reservera.
Då utskottet vid nu fu!lgjorda granskning af stats-
rådsprotokollen fannit, och genom berörde fem berät-
telsevis omförmälda exempel styrkt, att högstsalig H.
M. Konungen vid: serskilda tillfällen, utan att fästa
nådigt afseends på sina konstitutionalla rådgifvares
enstämmigt yttrade mening, täckts på ett mot denna
mening stridande sätt, sitt nådiga beslut fatta, så sy-
nes detta förhållande ådagaligga, att statsrådets un-
derdåniga föreställningar icke varit af den kraftiga
egenskap, som våra grundlagar förutsätta. Det före-
faller mig ock, att statsrådets inflytande de sednare
åren sjunkit allt mera under hvad det tillörene var
rit, samt att, då dess herrar ledamöter och serdelss
kontrasignanterne, oaktadt det ofta inträffade ogillan-
det af deras råds!sg, icke sitt embete nedlagt, de
misskänt dess höga bestämmelse.n
Uti derna reservation hafva Konstiiutionsutskottets
öfriga ledamöter af vällofl. Borgareståndet och utskot-
tets samtliga ledamöter af? hederv. Bondeståndet in-
stimt. Eh (Slutet fö!jer.)
NR ———
— Uti Presteståndets gårdagsplenum blef Be-
villningsutskottets betänkande J4 11, ang. grunderna
för den blifvande allmäana bevillningen samt före-
skrifterna för tillämpningen deraf, bifallet, med -un-
dantag af en af U. föreslagen redaktionsförändring i
27 S., angående gerningsmän eller sotknehandtver-
kare på landet, som afslogs; hvaremot en af doktor
Nibeljus föreslagen redaktionsförändring af ingressen
till 42 . bifölls; och vid 37 ., angående afgift för
ERE ET EC rr