beklädnads- och beväringsanslag för tjenstevhän oci
beljente vid tullverket. — Sven Isac:sons motion op
en hefrielse från bevillning för kronobetjeningens bö
tesandelar har deremot U. afsiyrkt.
Herr A. M. Brinck har föreslagit, att Bevillning:
förord siogens 145 4 mom. måite så redigeras, at
släser och fattiginrättningar, för de af dem innehaf
vande fastigheter, ehvad ce äro inkomstgifvande elle
icke, ovilikorligen, likesom statens egendomar, vard:
ifrån bevillniog befriade, samt att denna frihet frår
bevillning äfven utsträckes till ds korporationers fastig.
heter, deraf afkomsten användes för rödlidandes be
hof; hvaruti herrar Gustafsson, Boström, Gillberg
Lnrdelius och K. ÅA. Almgren instämt: — Så vid:
U. kunnat finna, åsy:tar motionärens framställning en
u:strackniog af bevillningsfribeten äfven till städerne:
jord, utan afseende derpå, huru afkomsten deraf an
vändes. U. fär härvid erinra, att någon befrielse för
jorden i sjelfva verket hittills icke varit medgifven,
emedan den del af städernes jord, hvaraf inkomsten
utgår till aflöring it städernses tjenstemän, beskalta:
genom bevillning å deras löneinkomst. Någon frihet
för bevillning af städernes jord synes icke eller kunna
beviljas, med mindre en motsvarande förmån berede:
landet. Detta gäller äfven om städernes öfsige fastig
heter, så vida de icke kunna bänföras till sådane, för
allmänt bebof anslagne, eller till boställen för barm-
hertighetsinrättningar begagzade hus och byggnader,
hvilka uti ofyanrämnde moment efses. Och då ep
allmän eftergift af bevillaingen för alla till välgörande
äsdamål eller till fromma stiftelser anslagna fastighe-
ter i städerne och på lardet skulle i bevillningssum-
man medföra en högst betydlig nedsättning, hvars be-
lopp U. likväl icke varit i tillfälle att kunna utröna,
avser U. sig icke böra föranleda någon vidsträcktare
berielse i den syfiring, motionären antydt, äa som
uti 4 mom. af 445 red:n är medgifven; hyadan
U. af-tyrker bifal! till herr Brincks ifrågavarande mo-
tion; Ikväl har U. tillagt ett förtydligande i 145 S:s
Aä:e moment.
Under anförande, att Götha kanalbolag för kasa-
leps byggnad af egra medel sammanskjutit över
3,140,060 rdr banko och sedermera för aniäggniog
och utvidgning af Motala verkstad uppoff-at öfver
300,000 rdr, samt att all den utdelning, boleget nå-
gonsin erbå!lit, utgjort, år 1828, 2 procent, 1837, 2
prociLt, 1840, 1 procent, 1841, 4 procent och vid
början af 4843 likaledes 4 procent, elter in:1.es 7
procent för kästa klassens aktier och 4, för den an-
dra, bar herr Rosenblad, Bernhard; föres!agit, att, uti
blifvarda Beviilningsförordning, i den S, som kom-
mer att motsvara den 145:e i nuvarande Bevillnings-
föroräning, bland dem, som åtvjuta frihet från be-
villnicg efter 2:dra artikeln, måtte iaföras: Götba
kanalco!ag för den utdelning, som icie öfverstiger en
procent å aktiekapitalet, — Då Statsverket genom
direkta anslag redan måst vidkännes högst betydliga
uppoffringar iör Gjitha kanalanläggnirg, och de fi sta
nuvar:nde delegare i kanalbolaget blifvit innehafvare
af aktierne mot ett kapitalvärde, uvgefärligen motsva-
rande procentutdelnirgen; så enär, vid sisträmnde
förhållande, förmånen af den ifrågasatte bevillnings-
friheten, om den beviljades, numera icke skulle till-
godskomma dem, som med enskilde uppoffringar buf-
vudsakligen bidragit till kanalverkets fullbordan, men
deremot föravleda enahanda anspråk af andra 25so-
ciationer lör enskilda företag, anser U. sig icke kunna
tillstyrka biall till ofvanrämnde motion.
Sedan år 1818 har Höganäs stevkolsgrufva varit
befriad från bevillning efter 92:dra artikeln; men då
statens förbindelse att befrämja och underlätta före-
tag af en större patriotisk omfattning istill dess de-
ras upprätthållande, utan statens biträde, kunde öf-
verlemnas åt den enskilda ocmtarkan, rog länge, iaf-
seende på Höganäs, tagits i snspråk; så synes den
hittills medgifna befrielsen numera destoheldre böra
uppbköra, som, efter hvad U. inhemtat, en betydlig
del af aktierna uti nämnde grufva, mot cirka 25 pre-
cent af kapitalvärdet, blifvit af deras förra innebaf-
vare åt andra personer öfverlåten; hvaårföre U. till-
styrker, att 5:s momentet uti 145 S, som befriar Hö-
ganäs trån bevillving, må derifrån uteslutas, äfvensom,
att uti 24 må under bokstafren S. inörss rubri-
ken: Stenkolsverk.n
Hr grefve Anckarsvärd, C. IT., bar föreslagit, att
då bevitlniogsförordningen icke ionebåller, att lindring
i kroacutskylderna för egende fyra eller flera min-
deråriga barn ej af tjenstebjon må tillgodopjutas, men
en olika tydning af författniogen i sådant afsoende
gifvit anledning till anmärknicgskraf, nämnde förord-
niag måtte i denna del så förtydligas, ett i densamme
varder uttryckt, att tjenstebjon som ega fyra eller
flera mindsråriga barn, må komma i åtnjutande a!
samma !lindriocg i kronoutskylder, som alla andra,
hvilka afses med stadgandet i berörde hänseende;
samt af Johannes Johansson från G-theborgs och Bo-
hus län, att fiskare uti samma läa måtte få tillgodo-
pjuta dels samma lindring, som uti 1447 medgifves
torpare och inhysesbjon eller deras enkor, hvilka låtit
vacciaera fyra barn, dels ock den befrielse, som be-
villaingsstadgans 1448 föreskrifver. — Vid jemnfö-
relse af äldre och sednare årens bevillningsfötordnin-
gar, har Utsk, icke kunnat fiona, att någon lindring
kronoutskylderne för tjenstebjon, med fyra eller flera
miaderåriga barn, bittils varit medgifven; och då, i
händels2 föreskrift derom meddelades, densamma egent-
ligen skula fiana tilläåmpnoing i afszende på så kallade
. -
