och fsambålla, ty, om regeringsgrundsatserna tick? varit sanna och rättvisa, så måste nödvändigt fö!jderna hafva blifvit ända i det oändliga skadliga. Erfarepheten bevittnar, att falska styrelseprinciper hafva bildat den förgiftade källan till de europeiska staternas olyckor. Hos flertalet af furstar har den villfarelsen varit allmän, att Gud anförtrott dem folken, med afseende allenast på deras personliga egenskaper — deras storhet — deras lycka — samt att undersåtarne voro bestämda att tjena till verktyg för deras böjelser, önskningar och lidelser! pDerföre,, yttrar sig såsom kronprins Fredrik den store, detta fåfängliga sträfvande efter bedrägliga lofvoffer! Derföre detta lifliga begär att råda i allt! Derföre denna obenägenhet ati lindra undersåtarnes pafgälder! Derföre denna tröghet, denna orättrådigphet, denna sakvad af humanitet! Derföre detta öfpvermod, som stundom urartat till tyrannil De regenter allenast, som förmå höja sig öfv:r dylika irpriga föreställningar, kunna fatta och inse, att den ptrang, om hvilken da i allmänhet äro så ömtåliga — är — likasom sjelfva deras thronupphöjelse, folkens verk, samt att folket gifvit dem makten, icke för patt blifva martyrer för deras egensionighet och tjena till lokboll för deras fantasi, utan för att genom dem pförvärfva sig en stark och rättvis styrelse. En regents sanna ära ligger icke uti maktutvidgning och vuti tillväxten i antalet af honom undergifna menniskor, utan i dess aktning för jemnlikheten inför lagen, och för denna stora sannicg, som genomgår phvarje ädel lagstiftning och alta rättsenliga samhällspfördrag, att nemligen man mäste bebandla andra så, som man sjelf önskar att af dem blifva bebandlad., Dessa den store konungens ord kunna i alla tider och förhållanden förtjenva att i minnet bevaras. 8Serdeles begrundansvärda äro de med. hänsigt till det förra styrelsesystemet i Sverige, hvars missteg man sanktionerat derigenom, att regeringsformens stadgande, att regentens gerningar äro från allt åtal fredade, sorgfälligt blifvit, åtminstone i sista instansen, utsträckt till fullkomlig ansvarsfrihet för konungens rådgifvare. : De till vår granskning öfverlemnade statsrådsprotokollen utvisa, att regeringen ofta biifvit förd i strid, icke blott med Riksens Ständers uttalade meningar, utan ock med åsigterne hos de män, hvilkas ansvarsfalla uppdrag det tillhört att styrka och råda Konungen. Isynnerhet en bland Kgl. Maj:ts rådgifvare har, genom sina skriftligen affattade reservationer, spridt Jjus öfver nyssnämnda beklagansvärda förhå!lande. Att konungens rådgifvare, efter att sålunda hafva, inför nationens ombud, blottat de tänkvärda ytterligheter, hvilka da under rådgifvareksllets utöfning ofta iråkat, likväl funnit med sin ställning till nationen, sitt anseende, sin ära förenligt, stt såsom ledamöter i konungens statsråd qvarstanna, bevisar mer än någonting annat, att, under den flydda regeringstiden, intet försök i verk!igbeten egt rum, för att göra svenska konst tutionen till en sanning. Om Konstitutionsutskortets ledamöter häruppå fästa den uppmärksamhet, som vederbör, så skola de säkerligen icke underlåta att för sina principaler skildra ett förbållande, som, ehuru det under omständigheternas förändrade skick, icke bör föranleda åtgärder för tillvägabriogande af numera ändamålslösa ansvarspåföljder, likväl är egnad att tillvinna sig hvarje sann fosterlandsväns lifliga afseende, och att i medborgares bjertan rotfåsta den förflutna regerivgstidens varnande minne. Uti förestående reservation hafva Konstitutionsutskottets öfrige ledamöter af vällofl. Borgareståndet, äfvensom utskottets samtlige ledamöter af hederv. Bondeståndet, instämt. AT Hr Tersmeden: Detta betävkande ådagalägger, att utskottet ansett sig böra för Riksens Ständer tillkänragifva hvarje regeringsåtgärd, der, efter majoritetens mening, en föredragande ej visat erforderlig oväld, nit, drit eller skicklighet, vore han eljest än aldrig så förtjent af både Konungs och Ständers förtroende, hade han ock redan lemnat rådkammaren, eller till och med det jordiska. Denna åsigt af grundlagen och af Konstitutionsutskottets åliggande är ej min, och jeg har följakteligen, andra skäl oberäknade, ej kunnat biträda de här ofvan mot konungens rådsifvare gjorde anmärkvingar. Derjemte får jag reservera mig emot den, i min tanka, mot grundlagezs anda stridande, för rikets sanna väl vådliga, samt för första gåsgen af ett Konstituiionsutskott vidtagna åtgird, att serskildt för Rikets Ständer anmäla regerioagsärender, der Konungen fattat sitt höga beslut, i strid med dess rådgifvares yttrade mening.n Herr Wern: Emot utskottets beslut att icke yttra något omdöme, i anlegning af de flera regeringsåtgärder, det serskildt velat anmäla, såsom varande af någon egen märkvärdighet, får jag mig reservera. Då utskottet vid nu fu!lgjorda granskning af statsrådsprotokollen fannit, och genom berörde fem berättelsevis omförmälda exempel styrkt, att högstsalig H. M. Konungen vid: serskilda tillfällen, utan att fästa nådigt afseends på sina konstitutionalla rådgifvares enstämmigt yttrade mening, täckts på ett mot denna mening stridande sätt, sitt nådiga beslut fatta, så synes detta förhållande ådagaligga, att statsrådets underdåniga föreställningar icke varit af den kraftiga egenskap, som våra grundlagar förutsätta. Det förefaller mig ock, att statsrådets inflytande de sednare åren sjunkit allt mera under hvad det tillörene var rit, samt att, då dess herrar ledamöter och serdelss kontrasignanterne, oaktadt det ofta inträffade ogillandet af deras råds!sg, icke sitt embete nedlagt, de misskänt dess höga bestämmelse.n Uti derna reservation hafva Konstiiutionsutskottets öfriga ledamöter af vällofl. Borgareståndet och utskottets samtliga ledamöter af? hederv. Bondeståndet instimt. Eh (Slutet fö!jer.) NR ——— — Uti Presteståndets gårdagsplenum blef Bevillningsutskottets betänkande J4 11, ang. grunderna för den blifvande allmäana bevillningen samt föreskrifterna för tillämpningen deraf, bifallet, med -undantag af en af U. föreslagen redaktionsförändring i 27 S., angående gerningsmän eller sotknehandtverkare på landet, som afslogs; hvaremot en af doktor Nibeljus föreslagen redaktionsförändring af ingressen till 42 . bifölls; och vid 37 ., angående afgift för ERE ET EC rr