BR nn rer nn nan tid, utan ock villar läroverket: missaktning. I revisionsberättelsen förekommer klagan deröf ver, att lektorer i allmänhet åtrjuta för ringa löner. Ea jemförelse framställes emellan en lektor: lön i Sverge och en hans vederlikes i Tyskland, utan att man dock intagit i beräkningen de orimligt långa ferierna i Sverge. Opartiskt taladt, äro lektorer just icke så illa lönta. Professorerna: löner äro proportionsvis sämre. Men som lärdom är ett kapital, hvilket, likasom alla andra kapitaler, icke bör sakna sin ränta, så medgifv. vi, att lektorer behöfva få sina löner förbättrade. Men hur skall detta ske i vårt fattiga lagd, som med möda bär de skatter, som trycka del? Mi det tillåt:s oss att gifva ett förslag. Vid de fleste gymnasier fionas nu 8 lärare. Inskränk deras antal till 4, och åligg dem att undervisa i alla de ämnen, som vid ett gymnasium böra föredragas, men låt dem sins emellan dela de löner, som de 8 nu åtnjuta, och de skola säkerligen icke blifve illa aflönta. Att detta förslag icke är orimligt eller overkställbart, skola vi bevis2. Vid skolorna i Carlshamn och Carlskrona finnas på hvarje ställe icke mer än 3 lärare. Likväl veta vi att desse lärare, som äro sämre lönta än någon lektor, afsändt till universitetet ynglingar, som med heder tagit student-examer. Nu frågas: böra icke 4 lektorer kunna åstadkomma detsamma, som de:sse 3 lärare, helst då man betänker, att lektorer icke emottaga andra lörjungar, än sådane, som genomgålt lärdomsskolans flesta klasser? Inom revisionen hade förslag blifvit väckt, det lektorer borde frikallas från alt vsra ledamöter i stiftskonsistorierna. Detta förslag har Hr professor Sch:öder i sin reservation understödt, och det på ett så förtjenstfullt och tillredsställande sätt, att, till styrka för detsamma, knappt något mer kan vara att tillägga. Imedlertid har likväl lektor Söderberg framdragit, likt och olikt, alla möjliga skäl, för att visa, buru vigtigt det är, att de bibehållas vid denna rättighet. Han yrkar, att svenska kyrkans id är enlig med denna inrättning: att de konsistoriella göromålen icke äro hinaderlige för lektorer, utan att de hafva erforderlig tid att sköta dem: att de äro för lektorer uppmuntrande: att de utom dessa göromål skulle se sig utestängda från det praktiska lifvet: att prestoch pastoral-ex:mina omöjligen kunna anförtros åt ett valdt konsistorium samt att lektorer af dessa konsistoriella. göromål kände inseende och stöd för deras verksamhet, m. m. Dessa skäl förtjena att närmare öfvervägas. — Hur och på hvad sätt svenska kyrkans ide är enlig med lektorers ledamotskap i domkapitlen, är för en vanlig menniska icke lätt att inse. Svenska kyrkans id kan väl icke vara någon annan, än hvarje annan kristlig kyrkas. Då nu en kristlig kyrkas id säkerligen fisnes så väl i Norge och Danmerk, der man icke vet af några Konsistorier, som i Tyskland, hvars konsistorier äro helt annorlueda inrättade, så förmoda vi att den äfven hos oss skall äga bestånd äfven cedan lektorer upphört att vara ledamöter i konsistorierne. Efter inga lektorer sitta i de Stockholmska konsistorierna,. så frågas om den svenska kyrkens ide i sjel:va bufvudstaden saknas? AÄro några lektorer ett sine qua non för bevarandet af svenska kyrkans id, då måste man medgifva, att den hvilar på en alltför slipprig grund. — Hefva lektorer noz ledighet, för att äfven sköta de konsistoriella göromålen, så kunna vi icke fatta af hvad skäl de begära löneförbättring, ty sf handlingarne visar det sig, att de äska den icke såsom Consistoriales:, utan såsom gymnasi lärare. Lemnar deras egentliga befattning dem nog tid öfrig att befatta sig med sådana göromål, som med deras ärarekall icke hafva minsta gemenskap, så tyckes vårt ofvanföre angina förslag att organisera gymsasierna icke möta något hinder. — Att de konistoriella göromålen äro för lektorer uppmunrande, hafva vi förr al:rig hört. Vi hafva fastner hört mången lektor beklaga sig öfver det behag, de medföra, och önska att de från dem nåtte vara beriade. Dessutom ha:va vi föreställt ss, att för en vetenskapsman ingenting kunde vara angenämare, än att ostörd få idka och vidga ina studier, samt för en sann ungdomslärare inenting mer uppmuntrande, än att se den glada ch lefnadsfriska yaglingaskaran, som omgifver ionom , under hans ledning förkofras i kunsisper ch goda sede7. — Vid yrkandet att ledamotskaet i domkapitlet är det hufvulsskligaste föreingsbandet mellan lektorer och det praktiska hffet samt att de utom detta skull? vara stängda nom skolans väggar, hafva vi verkligen känt oss festade. att Ile. Sikerligen måtte Hr Söderberg eklaga lärarne vid krigsakademien, gymnasierna Stockholm och Gefla, vid alia riketsöfriga skoor, ja, sjelfva pro:essorerna i de 3 verldsliga faulteterna, hvilka icke äro så lyckliga som han, tt vara ledamöter i ett domkapitel, och således testängda från delaktighet i det praktiska Lfvet.s Når det påstås, att prestoch pastoral-ex imis a icke kunna anförtros åt ett valdt konsistoum, 6cc3 lektorer 2f denna anledning deri böra ara ledamöter, så vore i afseexda härpå mycket t säga; men som detta skulle inleda oss i et! mne, som fordrade -en serskild afhandling, så åtöja vi oss med att blott här fråga: F.naes nåxt apnat land än Sverge, der pastora!-examina 0 öfliga? Urrätteas med dem någon väsendtlig ytta? Hvarföre kunna icke prest-examina fö:ttas hos oss på samma sätt, som t. ex. i Dan ark? Hir väl danska presterskapet i bildning sh duglighet förlorat derpå? och har väl svena presterskspet vunnit syonerligen genom domÅ FM mm AA Mm må mm AA pe et — mm HH l—H ss 5 Ga FG DVDN