garne. O-nörmälde, räntefria, kreditiv å 1,000,000
Rår är nemligen anvisadt, för att sätta Riksgäldskon-
roret i tillfälle att under årets lopp förskju:a de stats-
behof, för hvilkas fyllande Rikets Ständer åtagit sig
den först under nästkommande år ingående bevill-
ning. Då nu Riksgäldskontoret, i stället för att an-
lita kreditivet, till det dermed egentligen åsyftade än-
damål, användt erhållna öfverskotts- samt andra me-
del, måste samma kreditiv deremot kunna begagna:
för de utgifter, hvartill besagda medel, ifall de för-
räntats, obestridligen lemnat tillgång. Dessutom be-
höfver ju ej kreditivet reserveras för liqviderandet a
den statsfyllnadssumma eller öfriga å bevillningen an-
vista utgifter, som under de 8 första månaderna a
nästa år skola bestridas, enär den under samma tid
inflytande allmänna bevillsing kan dertill användas.
Efter iakttagande af den af mig anmärkta rättelsen j
Utsk:s beräkning öfver ifrågavarande tillgångar, till
föjd hvaraf de skulle ökas med den i Banken å Riks-
gäldskontorets: räkding innestående kontanta bebåll-
niog, eller återstoden af kreditiv-summan, 688,281
Rdr, utgöra desamma således ett sammazräknadt be-
lopp af Rdr 3.172,691. Denna beråkning synes i allt
fall ganska inskränkt, enär dervid icke på något sätt
afsetts den förbittring i Riksgäldskontorets financiella
ställning, som sedan sista riksdag uppkommit genom
minskning af Kontorets räntehärande skulder och ök-
ning af des3 fordringar för byggnads- och odlings-
m. il. lån; hvilken skuldförminsknicg, med tillägg ar
ökningen i berörde lånefordringar. öfverstiger 600.000
Rdr. — Härmed förenade sig Hr doktor Hallbeck.
Hr biskopen doktor Hedren ansåg att då Utsk:;
pluralitet emot hans mening beslutst, det ifrågava-
rande hemställan borde äga rum, den lämpligast kun-
nat inskränkas dertill, att Rikets Ständer måtte (ilita
Utskottet a:t pröfva de till dess handläggning Te-
mitterade motioner, med hufvudsakigt b traktande
af de begärda anslagens vigt och nödvändighet
förhållande till befintliga tillgånrgarne.
Hz Schartau hade ansett följande belopp icke haf-
va bordt upptagas bland tillgångarne, nemigan:
Rir 210,260 af föregåenda Rikets Ständer afsatt fond
för stora kreditivet; 163.000 influtne medel för tull
å utländsk spanmål, hvilka medel äro stående till Re-
geringens dispositioa för undsättning i missväxtår;
250,000 ovissa — och först efter åratals förlopp till
Riksgäldskontoret inflytande — öfverskott å statsver-
kets inkomster för åren 1843 och 1844; sart att
fjjaktligen den af StatsUtskottet såsom nu di-ponibel
ansedda summa af Rdr 2,424 409, borde med Rdr
623.262 förminskas till 4,851,149, af hvilken behå!l-
ninz StatsUtskottet, i sina redan afgifna utlåtanden
om statsregleriogen. hemstäilt, att Rikets Ständer
måtte anslå Rdr 1,337,675, så att till användande för
ämu icke prövade behof återstår en behållnisg a
endast Rdr 523,474. — Uti denna reservation in-
sämde Hr Kjellberg.
Hr Norin hade funnit att, enligt 68 R. O., det
varit StatsUtsk:s skyldighet att, för bedömande af sta-
tons tillgångar, innan eiler åtmin:tona samtidigt med
tillstyrkandet af statsanslag, till Rikets Svänder in-
komma med uapgift på Riksgäldskoutoret; ställving;
men då detta, lika litet vid denna som föregående
riksdagar, ägt rum, ansåg han det hafva varit Stats-
U skottet förbehållet att af de äskado anslag, hvilka
Utsk. ännu icke medhunnit att pröfva, för sin del
godkänna och till Ständernas beslut anmä!a hvad Ut-
skottet, med afseende på de för handen varande
tillgångar, fuanit sig äga skäl tillstyrka, samt att
Utsk. således icke förr, än vid uppgifvandet af den s.
k. statsbristsaumman behöft inkomma med uppgit på
Riksgäldskontorets tillgångar. Som imeadlertid denna
Tserv:3 Åsigt af saken icke kunnat tiilvinna sig bifall
af Utsk:ts pluralitet, samt han såmedelss ansåg sin, i
ezenskap af StatsUiskotts-ledamot, hittills ägda rätt
att bedöma de tillgångar, som kunna fiazas, hafva
blifvit afssurea af det beslut, Utsk. af R. Ständer be-
gärt, och då han derjemto icke ansåg sig sakna skäl
berara, att beräkningar kunna göras på yttersta skärf-
ven af statens tillgångar, hvilka alltså, efter hans för-
menande, må, hellre för lågt än för högt beräknade,
till B, St. anmälas, fann han sig häraf föranlåten aw
instämma uti Hr Schartaus afgifaa reservation.
Reservationer asfördes ock af He doktor Thoman
der, Her Kjeliberg och Norin samt riksdagsfullmäkti
g2n Sven Heurlin, And. Nilsson, Petter Pehrsson, Ja
nas Johansson, Anders Joh. Sandstedt och Mån:
Månssor, som reserverade sig deremot, att det a
Riksgäldskontoret lyftada belopa utaf des: på Banker:
ägando kreditiv icke afdragits från Kontorets nu be
räknade behållning. :