gen 4 Rbdr, men som egentligen ej tillhör sjelfva nattbestyret. Chefen e!ler väktarelöjtnanten har för denna befattning 900 Rbdr 4200: — — Ytterligare kostnader för patrullbevakning till nattruaderne, omkring ....s.co... 000 1,200: — — Summa för hela Köpenhamns nattbevakning Bko Rdr ...-.-... 30,246: 6 8 Det kan å ena sidan visserligen invändas, att Stockholm med dess malmar har en icke obetydligt större vidd än Köpenhamn äfven med dess förstäder inberäknade, och att förevämnde summa således här skulle blifva otillräcklig, äfvensom att i vårt kallare klimat torde behöfli: mundering för vintern icke kuana erhållas för 20 Rdr Bko för tra år; men å andra sidan kan, vid jemförelse mellan arbetslönerne här och i Köpenhamn, tagas för affjordt, att tjenstgöringen hvarannan natt kan erhållas till ett betydligt billigare pris än det ofvannämnda, som för ena bälften af väktarne utgör 4 Rdr 46 sk. Bko och för den andra hältten något öfver 4 Rir 2 sk. Bio för hvarjs natt då han är ute. Med säkerhet torde till och med kunna antagas, det behofvet af penningeförtjenst här är så stort, att godt och pålitligt folk ibland den atbetande klassen eller obe: medlade handtverkare kan fås för ?); af nyssnämnde summe, eller, med andra ord, att ör en lika stor summa som i Köpenhamn, kuade erhållas en tredjedel större antal. Det kuade då måhända åtminstone löna mödan af en undersökning huruvida ieke ett antal af något öfver 200 väktare eller 400 hvarje natt kunde, med ändamålsenlig fördelning af bevakningsdistrikterna, blifva tillricklig; och lägger man härtill, hvad som tilläfveatyrs kuade vinnas genom besparad aflönirg åt särskilda lyktt.ndare, äfvensom hvad den nuvarande bevakningen kostar wiöjver nyssnämnda summ:, få synes det nästan ostridigt, att en så beskaffad förändring icke skulle möta något hinder på tillgångarnes vägnar, utan att huivudstadens invånare derföre behöfåe belastas med bögre utgifter. Sedan jag nu haft äran att, till det bruk herrar kommitterade deraf behaga göra, i korthet omnimna de upplysningar, hvilka genom det Danska politiets välvilja härutinnan mig meddelades jemte några andra, rörande sjelfva polisens organisatio2, men hvilka ej omedelbart höra til! den närvarande frågan, ehuru de hafva ett verksamt inflytande på allmänna säkerbetens vidwskthållande ö verbufvud, så torde det måhända anses mindre lämpligt att yttra något vidare i saken för egen del. Likväl vågar jag hoppas, att herrar kommitterade icke illa upptaga, om jag jemväl tillåter mig att, med anledning del: af erfarenheten härstädes, dels af hvad jag hörde embetsmärnen vid polisen i Köpenbamn derom uilåta sig, tillägga föjjande till jamnörelse mellan de olika systemerna af en civil eller militärisk bevakning, om än sannolikt det mesta deraf redan biifvit bland herrar kommitterade sjelfve diskuteradt. U.i hvarje militärkorps, isynnerhet om den skall hafva ett så godt yttre skick som härvarande gensdarmerikorpsen onekligen eger, måste det naturligtvis för chefen och hela befälet blifva både ett intresse och en ambitionssak, följaktligen en hufvudsak, att korpsen skall hafva en militärisk pli och dres:ering i likhet med andra garnisonssoldater. För detta ändamål fordras ett kaserrlif och en sträng militärisk disciplin. Men ett sådant lefnadssätt underkastar sig icke gerna någon, som kan taga sig väl ut annorlunda, eller på egen hand. En sådan trupp mäste derföre värfvas; ungt folk måste dertill företrädesvis sökas, mycken tid måste upptsgas för miitärisk exercis, och någon egentlig frihet eller rättighet alt sjelf disponera öfver sin tid mellan tjenstgöringen kan ej ega rum för den värfvade soldates annat än under vissa få timmar, då han är permitterad, hvilket åter beror af befälets välbehag att bifalla eller neka. Häraf uppstå således tvänne osvikliga slutföljder: den ena att korpsen har et: serskildt intresse, som är främmande för dess egentliga bestämmelse, nemligen att underhålla sitt yttre anseende såsom militärisk trupp, och tt detta intresse till och med i vissa fall måste blifva öfvervägande, då hvarje fel -eiler brist i det afseendet naturligtvis återfaller obehagligt på sefälet, såsom militärbefäl betraktadt; den andra, tt ehuru visserligen ingen person mottsges eller vibehålles i truppen, mot hvars frejd något posiift är att påminna, det vill säga, som begått orott, så är det likväl omöjligt att påräkna, att korpsen skall komma att besiå af endast redan ill sin pålitlighet bepröfvade, i uppförande och eder stadgade, allvarsamme och lugne personer, ! vilka, äfven om de släppas helt och hållet på! gen hand, icke äro fallne för något slags äfvenyr i seder och lefnadssätt. Likväl beror just ålitligheten af en nattbevakvping till stor del ippå, att så vidt möjligt endast sådane personer kola blifva använde til väktare. Hvad åter beträffar valet emellan väktarnes tändiga stationerande i samma trakt, der de lära tt känna invånarne i hu:en och äro ansvarige ör ordningen hvar på sin gata, elleratt låta dem rz atrulierande genomsröva Jängre, och kanske r varje gång olika trakter af hela bufvudstaden,2 å synes företrädet här så gifvet till förmån förv jet förra sättet, att någon tvist derom ej kan ippstå. Hyser man i alla fall härutinnan något vilfvel, så torde det väl häfvas af det faktum, tt man är belåten med det ena uti ett par, till torlek och folkmängd med Stockbolm jemförliga t läder, hvaremot sjelfva den önskan om en re-I7 AA AR AMA we mm Ä