ste kunna eza en tillräcklig moralisk kraft att kuzna
senom sitt veto motverka förhastade beslut, utap
att-förlora i trygghet eller anseende. Detta kan
icke på något sätt hindra nyttan af att en kon-
servativ fördelning irom representationen finnes,
som genom sina kunskaper, inflytandet af sina le-
damöters ställning i samhället och den moralicka
vigten af gina beslut modererar den omedelbart
ur folket valda kammerens tillgöranden; men att
gifva åt detta konservativa element en absolut till-
intetgörande makt, blir aldrig något annst än att
sätta ett spann på hvardera ändan af vagnen, för att
slitag mot hvarandra. Dan rätta medelvägen må-
ste här vara, att vid olika menirgar låta båda
kamrarne sammanträda till omröstning. Grund:e-
let, i följd hvaraf man i allmänhet så envist vid-
håller det egentliga gamla tvåkammars- eller, som
vi vilja kala det, splittringssystemet, i sjelfva ver-
ket det olyckligaste af allt för ett samhälle, som
någonsin vill draga all den vinst det kan af sina
andliga krafter, utgår tvifvelsutan från den vackra
önskan att i möjligsste måtto förekomma misstag
och förhastander. Men dels irrar man sig uti
den förutsättningen, att detta mål skali på sådant
sätt kunna helt och hållet vinnas, ty uti stater-
nas lif inträffa ofta bändeser, som kunna göra en
så hastig verkan på allmänna tänkesättet, att
de draga med sig ett öfverhus lika väl com
en vald kammare till obetänkta beslut och åtgär-
ler, dels har man alldeles icke velat taga i be-
raktande, att misstag, om de äro oskiljaktiga ifrån
la menzkliga förebafvanden, hvarpå våra riksda-
ar i sanning, oaktadt sina båda konservativa stånd,
emna de rikaste bevis, äfven kunna rättas, och
lels har man, såsom ryss ofvan nimndes, icke
jort behörigt afseende på regeringemaktens roll i
ie allmänna fucktioserna. Det vissa är imedlertid
tt om en konservativ kammare, utgången från
tt olika element med den valda, kan förekomm:
wit eller annat förhastsnde och stå såsom betick-
ling framför en svag regering, så skall den i röån-
a flera fall förlama tillvexten och utvecklingen
f statens unga krafter, hvilka alitid behöfva ta-
as i anspråk om ett folk skall komma i åtnju-
ande af alla de fördelar, som dess naturliga bjelp-
ällor anvisa. 27 gZ