ste kunna eza en tillräcklig moralisk kraft att kuzna senom sitt veto motverka förhastade beslut, utap att-förlora i trygghet eller anseende. Detta kan icke på något sätt hindra nyttan af att en konservativ fördelning irom representationen finnes, som genom sina kunskaper, inflytandet af sina ledamöters ställning i samhället och den moralicka vigten af gina beslut modererar den omedelbart ur folket valda kammerens tillgöranden; men att gifva åt detta konservativa element en absolut tillintetgörande makt, blir aldrig något annst än att sätta ett spann på hvardera ändan af vagnen, för att slitag mot hvarandra. Dan rätta medelvägen måste här vara, att vid olika menirgar låta båda kamrarne sammanträda till omröstning. Grund:elet, i följd hvaraf man i allmänhet så envist vidhåller det egentliga gamla tvåkammarseller, som vi vilja kala det, splittringssystemet, i sjelfva verket det olyckligaste af allt för ett samhälle, som någonsin vill draga all den vinst det kan af sina andliga krafter, utgår tvifvelsutan från den vackra önskan att i möjligsste måtto förekomma misstag och förhastander. Men dels irrar man sig uti den förutsättningen, att detta mål skali på sådant sätt kunna helt och hållet vinnas, ty uti staternas lif inträffa ofta bändeser, som kunna göra en så hastig verkan på allmänna tänkesättet, att de draga med sig ett öfverhus lika väl com en vald kammare till obetänkta beslut och åtgärler, dels har man alldeles icke velat taga i beraktande, att misstag, om de äro oskiljaktiga ifrån la menzkliga förebafvanden, hvarpå våra riksdaar i sanning, oaktadt sina båda konservativa stånd, emna de rikaste bevis, äfven kunna rättas, och lels har man, såsom ryss ofvan nimndes, icke jort behörigt afseende på regeringemaktens roll i ie allmänna fucktioserna. Det vissa är imedlertid tt om en konservativ kammare, utgången från tt olika element med den valda, kan förekomm: wit eller annat förhastsnde och stå såsom betickling framför en svag regering, så skall den i röåna flera fall förlama tillvexten och utvecklingen f statens unga krafter, hvilka alitid behöfva taas i anspråk om ett folk skall komma i åtnjuande af alla de fördelar, som dess naturliga bjelpällor anvisa. 27 gZ