ståndens opinionsyttring vid innevarande riksdag
då man vet att dessa ståndsrepresentanter till er
hufvussaklig del utsågos med afseende på de
mening de hyste öfver det hvilande representa
tionsförelaget.
Att nu uppehålla sig vidare vid den punktei
anse vi således för den ena sidan lika öfverflödigt
som för den andra fruktlöst, då det lärer var:
omöjligt, att med hvilka skäl som helst öfvertyg:
dem, som inga skäl taga och som på alla argu
menter endast svara, att den samfälda valprinci
pen jonefattar ett nedrifvande af alla urgaml
samhällsinrättningar m. m., ehuru ingen end:
samhällsinrättning rubbas en hårsmån, derigenom
att de serskilda klasserna sammangjuta sig till er
enhet i och för den serskilda akten af represen-
tanters utväljande.
Men bör också göra zranskningens, författare
den rättvisan att han, olik de flesta andra som
från den sidan skrifvit i samma ämne, åtminsto-
ne icke rasat med anathemer emot den samfällda
valprincipen i det hela, utan mera uppebållit sig
vid sådana detaljer afreormvännernas förslag, som
skulle utvisa svårigheten att tillämpa densamme:
och tjort detta på ett bumant sätt.
Då utrymmet icke tillåter oss att för närvaran-
de punkt för punkt genomgå recensionen, vilje
vi imedlertid söka gifva läsaren ett begrepp om
huvudsummen af dess innehåll för att dermed
tillika rättfärdiga det nyss fällda omdömet om an-
märkzingarnes obatydenhet.
Den hufvudsakliga anmärkningen vid vallagen
är att det nya förslaget till sina hufvudgrunder
Ööfverenssiämmer med det vid denna riksdag för-
kastade, och att de mod:fikationer, som nu blifvit
gjorda uti det sistnämnda, skola vara alltför obe-
tydl!iga för att motsvara ändamålet.
Den, som tager kännedom om reformvännernas
förslay, roåste likväl medgifva att dessa modifika-
tioner äro ganska stora. Först och främst har
beräkningen af det egendomsvärde, som berättigar
till hel röst, blifvit höjd till dubbelt emot förut;
2:o har m:ximum af de förmögnares röstetal blif-
wit ökadt från 6 till 40 röster; 3:0 har det med-
gifvits den, som har ezendom i flera valdistrik-
ter, att. begagna sin rösträtt i alla de serskilda
distrikterna, och 4:o har proportionen af städer-
nas röstetal och de mindre borgarnes rösträttighet
blifvit betydligt utvidgad. Det är till och med
icke obekant, att dessa modifikationer ansetts så
stora, hvad den andra och tredje punkten beträf-
far, att åtskillige reförmvännernas ledamöter af
Bondestindet gjort starka remonstrationer mot dessa
punkter. Om gransknings-författaren och juste-
milieu-stliskapet vid sådant förhållande likväl tyc-
ka, att man gifvit allt för litet med sig, så torde
det, när allt kommer omkring, icke utvisa något
annat än hvad man förut vet, nemligen att deno
obenägenhet emot reformen, som uppenbarat sig
vid denna riksdag, icke blefve nöjd med någon
annan eftergift, än ett totalt frånträdande af sjelf-
fvusgrundsatsen af de samfälda valen; ty
an, med kännedom om hvem com är för-
6 -till anmärkningarne, visserligen icke sätta
3a att han skulle vsra nog kortsynt för att
tro, det hvarken Borgare- eller Bondestånden nå-
gonsio kunde gå in på en valcensus efter Fiank-
rikes mönster.
Dan andra anmärkningen är emot de indirekta
valen; författaren yttrar härvid att de direkta
valens företräde är allmänneligen erkändt. Detta
är likväl ännu en så oagjord tvistefråga, att wi
gerna kunna öfverhoppa denna punkt, endast med
den erinran, alt äfven efter reformvännernas för-
slag direkta val skola ega rum i städerna
Den tredje anmärkningen klandrar att icke hö-
gre förmögenhet: qvslifikation blifvit utsatt för val-
barbet än för valrätt, och är lika litt undanröjd,
då sjeliva valet beror på förtroende. Citationen
af Eoglands, Frankrikes och Badens exempel för
motsatsen bevisar visserligen intet, då hvar och
en vet huru mycket dessa länders representativa
förfatinngar i närvarande tid anses behöfva för-
bättrar.
En jarde anmärkning fäster sig dervid, att re-
presentanten icte skall behöfva vara bofast inom
det distrikt, soxa valt honom. Detia inkast torde
vederlägga sig sjelf, när man tager i betraktande
att ingenting hindrar de väljande att utse en man
inom sitt distrikt, i fall de fiana en sådan ijen-
ligare än en medsökande, som bor annorstädes,
samt alt för öfrigt icke de serskilda orternas lo-
kala intresse, utan rikets allmänna, skall repre-
jenteras.
De öriga an märkningarne vid vallagen angå för-
nenta mindre oriktigheter i röstberäkningen, så-
om t. ex. att boställen fått samma förmåner i
östrätt, som enskild egendom. Hvar och en lä-
er finna, att detta i sig sjelf är en småsak, som
ätt kan jemkas, om det skulle anses innebära ett
el.
Den öppna omröstningen vid valmanna-valen
jar kanske med mera skäl äfven. blitvit föremål
ör en anmärkning, men det är ock en omstän-
lighet, som ej kan göra något hinder eller svå-
ighet fir det hela.
Att valmännen skola rösta per capita har icke
Allav wuiwnnit anmärlbarana hifall Anal tadt Ja salf
- ( — —- MV
P2 MM os MM Fr og