SI TUE VILLCIN, IUI all ICBC IUIBUla BatllvlRun Lun
kropp och själ.
Reser man nu genom Sserige och jemnför med
historisn det närvarande med det fordna, är det
visserligen nu mera odladt, har en mildare natur,
skogarna äro afröjd2, synkretsen vidgad. Man sä-
ger stolt: ;e hir en frukt af brinvinspannarp.
Men saken, sedd från närmare håll, torde icke
vara att serdeles yfvas åt. Odlingen bär nemli-
gen lynne af en viss flåhackning, fom, ju grun-
dare jorden var, dess förderfligare blef den för
kommande skördar. Ollirgen bär stämpel af vår
egoistiska tid, der hvar tinker på sig, ingen på
barnen, der man lefver för dagen, ja, blott för
målet, och anser sig för klok hushål!lare i samma
min man, liksom med svärdet för bröstet, kar
tvinga modren jorden att på en gång taga fram
allt hvad hon eger i sitt visthus. Häöäraf deana
vandalism mot skogarne och ängarne. Hvem bju-
der och befaller denna jordsugning och sköfling ?
Bränvinsproducentep, som på fäderneslandets graf-
vård söker resa sin thron. Hvad har vid denna
riksdag i bränvinsfrågan blifvit afgjordt? Opinio-
nen har önskat de konstiga bränvinsapparaterne
längre bort än pepparn vexer. Ja väll Jag ön-
skar dem af allt mitt bjerta en snabb obehindrad
resa. Men hvarföre vilja i bakskjuts hemta hem
de små eckla pannorna, helst när: det är utrönt,
att man endast med närvarande artal af nu be-
stämda kannerymd kan b qvämligt afverka den
nätta summan af 430 millioner kannor bränvin,
hvilket qvantum tyckes vara mera än tillräcklist
för att hålla bela nationen i ständigt rus året om.
Antager man att bränvinet är nyttigt, ser jag in-
tet skäl hvarföre man skulle utdöma de konstice
apparaterna, som genom besparing af tid, ved och
den högre afkastning en vetenskaplig behandling
af råimnet lemrar, på gensre väg leda till ofvan-
nämnde mål. Att ifra mot de konstiga bränne-
riern, till fördel för de enkla, synes mig lika mycket
och lika litet patriotiskt, som att, när landet hotas
med insmugling af utländekt kläde, ifra mot ma-
chinerier för klidesberedning och yrka på menni-
skokraftens uteslutande användande härtill, för att
göra almen af varan en eller annan riksdaler dy-
rare och lurendrejeriet mer lönande. Man hör
talat om dranker, såsom nödig för svinrasens un-
derhå!l och förädling, och deri funnit ett skäl mot
de större brännerierna. Jag vet icke hvad som
hindrar hvar och en liten panna att få drank.
Bränvinet kon väl stundom gerom okunnighet
slå felt, mea dranken brukar merendels alltid
hålla målet; hvarföre jag icke ser någon fördel,
men väl en stor nationel förlust, så vida man
anser bränvinet för något godt, att gynna de
erkla pannörna på konstapparaternas bekostnsd.
Min oörgripliga tanka är den, att denne närings-
gren bör helt och hållet nedläggas. Man bar a
skaffat lotterier, förhjudit bazardspel, i 3:ne Stånd
bortvoterat titlar utan tjenst: allt af skäl, att sta-
ten ej bör riktas 2f medborgarnes fåfänga, vin-
ningslystnad och moraliska lyten. Ar nu icke
allt detta att sila mygg och svälja kameler, så
länge staten med producenten och krögaren delar
rovet af nationens fylieribegär? Jag är så full-
komligt öfvertygad om nödvändigheten af ett brän-
vinsförbud, om fäderneslandet icke objelpligt skall
ruineras, att jag anser alia andra reformer och
förbättringar, dels såsom blotta palliativer, dels
helt och hållet osyttiga. Om statsbudgeten ned-
sattes till halfva summan möt hvad den nu är,
det gagnade till platt intet. Hafva Svenska med-
borgare nu, under det de klaga öfver höga skat-
ter och tunga gärder af alla slag, råd att årligen
kasta bort 46 millioner banko i bränvin, hvad
skulle bliiva om de egde större resurser? Nog
blefve besparingssumman af skatterna stor, när-
mare 6 millioner rår banko; men lätt är alt be-
räkna hvad det gjorde i supar bränvin, toddi och
punsechgzlas per man af Sveriges supande och dric-
kande befolkning; — af alla dessa skäl vågar jag
föreslå, det Rikets höglofl. Ständer i önsknings-
väg inginge till Kongl. M:j:t med underdånig sn-
hållan om bränvinsbränningens upphörande. Men
på det att icke enskilde, som på närvarande
bränvinslagstiltrisg grundat eina gårdsköp, arren-
den och öfriga hushållning genom en hastig för-
ändring måtte lida alltför stor ekocomisk förlust,
utan få tid att rigta sin industri på ladugården
och andra näringsgrenar, Önskar jag att hos 03s,
liksom i brödräriket Norrige, må bestämmas en
viss tid, t. ex. 6 år, hvarefter all bränvinstill-
verkninz och konsumtion, utsn såsom medicin,
inom fåderneslandet må upphöra, och alt, uader
tiden, bränvincbränning må fortsättas efter de
grunder af tsxeringsvärde och skatt på afverk-
ning, afdelsingen föreslagit, samt att, i likhet med
hvad riksdagsfullmäktigen Jöns Palmqvist från
Skaraborgs lin föreslagit, tiden för bränvinsbrän-
ningen må årligen inskränkas med en månad, till
dess med 6:te året denna rättighet alldelez för-
svinner.
Af herr doktor Sandberg, Å.: Det är nemligen
med tvänne skäl, som bränvinsbränniogen försvaras,
nemligen: att få bränvin till husbehof och att få
drank til kreaturen. Att bränna för drankens skull
kan ej vara annat än en förevänning, likasom man
icke tröskar säd för att lå agoar. Bränvin är huf-
vudsak. Dranken är ett affall, som användes det
bästa man kan. Men hvarest kan man uppvisa dess
förträffliga inflytelse på svenska boskapsafveln? Våra
grannländer, Danmark, Finland, Ryssland exportera
i stor mängd spanmål och ladugårdsprodukter. Vi
pehöfva årligen införskrifva de sistnämnda för öfver
9 millioner rdr. Sverige bar mer än i ett halit seke?
rikligen varit välsignadt med husbehofsbränting. Hvar-
före klagar man då nu öfver en förfallen ladugårds-
skössal Arma den döerjgenom kunnat upphielnas? Be-