SI TUE VILLCIN, IUI all ICBC IUIBUla BatllvlRun Lun kropp och själ. Reser man nu genom Sserige och jemnför med historisn det närvarande med det fordna, är det visserligen nu mera odladt, har en mildare natur, skogarna äro afröjd2, synkretsen vidgad. Man säger stolt: ;e hir en frukt af brinvinspannarp. Men saken, sedd från närmare håll, torde icke vara att serdeles yfvas åt. Odlingen bär nemligen lynne af en viss flåhackning, fom, ju grundare jorden var, dess förderfligare blef den för kommande skördar. Ollirgen bär stämpel af vår egoistiska tid, der hvar tinker på sig, ingen på barnen, der man lefver för dagen, ja, blott för målet, och anser sig för klok hushål!lare i samma min man, liksom med svärdet för bröstet, kar tvinga modren jorden att på en gång taga fram allt hvad hon eger i sitt visthus. Häöäraf deana vandalism mot skogarne och ängarne. Hvem bjuder och befaller denna jordsugning och sköfling ? Bränvinsproducentep, som på fäderneslandets grafvård söker resa sin thron. Hvad har vid denna riksdag i bränvinsfrågan blifvit afgjordt? Opinionen har önskat de konstiga bränvinsapparaterne längre bort än pepparn vexer. Ja väll Jag önskar dem af allt mitt bjerta en snabb obehindrad resa. Men hvarföre vilja i bakskjuts hemta hem de små eckla pannorna, helst när: det är utrönt, att man endast med närvarande artal af nu bestämda kannerymd kan b qvämligt afverka den nätta summan af 430 millioner kannor bränvin, hvilket qvantum tyckes vara mera än tillräcklist för att hålla bela nationen i ständigt rus året om. Antager man att bränvinet är nyttigt, ser jag intet skäl hvarföre man skulle utdöma de konstice apparaterna, som genom besparing af tid, ved och den högre afkastning en vetenskaplig behandling af råimnet lemrar, på gensre väg leda till ofvannämnde mål. Att ifra mot de konstiga bränneriern, till fördel för de enkla, synes mig lika mycket och lika litet patriotiskt, som att, när landet hotas med insmugling af utländekt kläde, ifra mot machinerier för klidesberedning och yrka på menniskokraftens uteslutande användande härtill, för att göra almen af varan en eller annan riksdaler dyrare och lurendrejeriet mer lönande. Man hör talat om dranker, såsom nödig för svinrasens underhå!l och förädling, och deri funnit ett skäl mot de större brännerierna. Jag vet icke hvad som hindrar hvar och en liten panna att få drank. Bränvinet kon väl stundom gerom okunnighet slå felt, mea dranken brukar merendels alltid hålla målet; hvarföre jag icke ser någon fördel, men väl en stor nationel förlust, så vida man anser bränvinet för något godt, att gynna de erkla pannörna på konstapparaternas bekostnsd. Min oörgripliga tanka är den, att denne näringsgren bör helt och hållet nedläggas. Man bar a skaffat lotterier, förhjudit bazardspel, i 3:ne Stånd bortvoterat titlar utan tjenst: allt af skäl, att staten ej bör riktas 2f medborgarnes fåfänga, vinningslystnad och moraliska lyten. Ar nu icke allt detta att sila mygg och svälja kameler, så länge staten med producenten och krögaren delar rovet af nationens fylieribegär? Jag är så fullkomligt öfvertygad om nödvändigheten af ett bränvinsförbud, om fäderneslandet icke objelpligt skall ruineras, att jag anser alia andra reformer och förbättringar, dels såsom blotta palliativer, dels helt och hållet osyttiga. Om statsbudgeten nedsattes till halfva summan möt hvad den nu är, det gagnade till platt intet. Hafva Svenska medborgare nu, under det de klaga öfver höga skatter och tunga gärder af alla slag, råd att årligen kasta bort 46 millioner banko i bränvin, hvad skulle bliiva om de egde större resurser? Nog blefve besparingssumman af skatterna stor, närmare 6 millioner rår banko; men lätt är alt beräkna hvad det gjorde i supar bränvin, toddi och punsechgzlas per man af Sveriges supande och drickande befolkning; — af alla dessa skäl vågar jag föreslå, det Rikets höglofl. Ständer i önskningsväg inginge till Kongl. M:j:t med underdånig snhållan om bränvinsbränningens upphörande. Men på det att icke enskilde, som på närvarande bränvinslagstiltrisg grundat eina gårdsköp, arrenden och öfriga hushållning genom en hastig förändring måtte lida alltför stor ekocomisk förlust, utan få tid att rigta sin industri på ladugården och andra näringsgrenar, Önskar jag att hos 03s, liksom i brödräriket Norrige, må bestämmas en viss tid, t. ex. 6 år, hvarefter all bränvinstillverkninz och konsumtion, utsn såsom medicin, inom fåderneslandet må upphöra, och alt, uader tiden, bränvincbränning må fortsättas efter de grunder af tsxeringsvärde och skatt på afverkning, afdelsingen föreslagit, samt att, i likhet med hvad riksdagsfullmäktigen Jöns Palmqvist från Skaraborgs lin föreslagit, tiden för bränvinsbränningen må årligen inskränkas med en månad, till dess med 6:te året denna rättighet alldelez försvinner. Af herr doktor Sandberg, Å.: Det är nemligen med tvänne skäl, som bränvinsbränniogen försvaras, nemligen: att få bränvin till husbehof och att få drank til kreaturen. Att bränna för drankens skull kan ej vara annat än en förevänning, likasom man icke tröskar säd för att lå agoar. Bränvin är hufvudsak. Dranken är ett affall, som användes det bästa man kan. Men hvarest kan man uppvisa dess förträffliga inflytelse på svenska boskapsafveln? Våra grannländer, Danmark, Finland, Ryssland exportera i stor mängd spanmål och ladugårdsprodukter. Vi pehöfva årligen införskrifva de sistnämnda för öfver 9 millioner rdr. Sverige bar mer än i ett halit seke? rikligen varit välsignadt med husbehofsbränting. Hvarföre klagar man då nu öfver en förfallen ladugårdsskössal Arma den döerjgenom kunnat upphielnas? Be