Östergöthlands, Ephraim Larsson, Johan Petter Ardersson och Petter Haraldsson från Elfsborgs, Lars Olsson fråa Stora Kopparbergs, förre vicetalmannen Pehr Eriksson från Wermlands, Sven Isaksson och Niklas Nilsson från Calmar, Johannes Joharsson från Götheborgs och Bohus, Olof Johansson från Stockbolms, Lars Bygdn från Vesterbottens samt Jöns Jönsson och Pehr Nilsson från Christisnstads län instämde. Ola Svensson från Malmöhus län: Jemte det jag instämmer i Rutbergs, Anders Anderssons och vicetalmannens yttranden, hyser jag der förmodan, att Siåndets medlemmar i allmänhet veta att värdera de mäns nit, som använda sin förmåga antingen till upprätthållande af Ståndets rättigheter eller till försvar mot förnärmande uttryck. Men sedan nu så mycket är skrifvet och ordadt, borde man måhända icke uppoffra mera tid och kostnader åt en fråga, som ändå i sia närvarande form icke kan lemna annat resultat, än stegrad ovilja och oförsonlighet. Ståndets värdighet kan. ej heller lida något deraf, att det, så vidt möjligt är, genom sitt handlingssätt visar sig företrädesvis eftersträfva friden. Anders Olofsson från Jemtlands län instämde bäruti. Andreas Bengtsson: Syftemålet med mitt skriftliga anförande var ej att söka betaga motionen allt värde, utan ville jag blott framlägga mina enskilda åsigter om dess mindra lämplighet. Sedan den hemställan nu af andra är gjord, att saken måtte få förfalla, tror jag mig derom böra förena mig, med tanken fästad på de många större reformfrågor, som vid denna riksdag erfordra handläggning. Jag tillägger ock den önskan, att Stånden, hvart för sig, må uadvika alla anledningar till söcdring, och, så mycket sig göra låter, gå hvarandra till mötes. I öfrigt åberopar jag hvad jag redan yttrat, och skulle jog anse det icke vara ur vägen om diskussionen, som nu blifvit alltför vidlyftig, kunde afslutas. : Olof Larsson fråa Gaflaborgs län förenade sig med Pehr Jöasson och ansåg motionen vara egnad att framkalla splittring och oenighet mellan Stånden, något, som man med all makt borde förhindra. Jonas Johansson från Jönköpings län förmälte sig i sjelfva saken tänka lika med Rutberg och tillade, att han ej trodde, att den ifrågasatta rya suktoriteten skulle komma att medföra bittre kontroller äa förut. Lars Larsson från Gaflleborgs: län förklarade sig ense med så väl vicetalmanaen, som Bengt Gudmundsson och Strindlund. Von Zweigbergk: Mitt skriftliga anförande afgaf jag ej i annan afcigt, än att lägga i degen det opassande förfarandet af honom, som främst skall vaka öfver landets andliga angelägenheter. Jag har ej, för min del, föreslagit någon ny styrelse för presterskapet, utan anser jag ändamålet vunnet, om dess forum privilegiatum upphör. i Carl Ersson från Westarås län Iät förstå, att han ej vore öfverens med Huss, i fråga om en ny embetsmyndighet öfver presterskapet, men att han vore beredd att inkomma med en motion om försvinnande af konsistoriernes domsrätt, hvarigenom han trodde att ett ungefär lika resultat skalle ernås. Diskussionen var nu slutad och yttrade talmannen, att som remiss af motionen icke kunde, emot 44och 49 SS Rikzsdagsordningen, förvägras, så ansåg han sig ocx förbuadea att framställa proposition deruppå, så vida icke motionären sjelf ville återtäga sitt memorial. Sedan talmannen härefter tillfrågat Ständet, om samma memorial finge till Ekonomidtsrottet förvisss, samt i sammanhang dermed hemställt, huruvida de ledamöter, som i ämnet ingifvit skriftliga anföranden, ville hafva dessa äfven öfverlemnade till Utskottet, anmälte sig några ledamöter att tala, och lemnades bärvid ordet åt Ola Jeppsson: Då det förslag, som i motionen finnes framstäldt, jemväl innefattar fråga om anslag af statsmedel, torde remiss äfven till Statsutskottet vars af nöden. Rutberg: Efter min uppfattning af motionen, gäller den endast en framställning i önskningsväg till Kongl. Mesj:t, hvarföre jag fioner den böra till Ekonomiutskottet ensamt hänskjutas. Petter Claesson från Elfsborgs län bad motionären återkalla memorialet; och Jacob Kihlbom från Södermanlands län anhöll hos dem, som inlemnat skrifter i afreerde på det:amma, att äfven dessa måtte blifva ätertagne. Strindlund: Etersom motionen skall remitteras, bör allt, som hörer till densamma, medfö!ja till Utskottet, så att taflan må vara riktigt fullständig. På ytterligare propo:ition af talmannen, blef nu motionen, tillika med allt hvad i anledning deraf så muntligen som skriftligen blifvit anfördt, remitterad till Allmänna Besvärsoch Eitonomiutskottet. — ann — Ha2r Bondeståndet färedrosoBs i Lördagens