Article Image
att tillämpa gällande författningar. Imedlertid och då något förslag i denna syftving ej förekommer i motionen, framställer jag detsamma nu såsom ett tillägg dertill, och torde det, om motionen remitteras till ExonomiUtskoftet, då böra handläggas af sam. mansatt Lagoch EkonomiUtskott. — Hvad angår de yttranden, som Ståndsbröderne von Zweigbergk och Hsurlin i ämnet afgifvit, har jag verkligen svårt att förstå hvad de med dem egentligen vilja. De innebära, såsom mig synes, ingenting annat än ett svar på något, som aldrig i vanlig ordning kommit till Ståndets kännedom, utan endast inhemtats af tidningarn2. Jag hemställer till Ståndets begrundande, hvil!ka följder det skulle medföra att fortgå på en dylik väg. En svenska folkets representant bör hafva belt annat till ögonmärke, än saker af denna beskaffenhet, och aldramicst får ban sysselsätta s:g med sådana enskilda personers handlingar, som tillhöra representationen, — Jag fattar väl, att man velat underhje!pa motionärens förslag med do framhållna exemplen på presterskapets felsteg, men vi äga i detta fall icke utöfva någon domsrätt, utan tillkommer det vederbörande auktoriteter att beira och tillrättavisa dylika otillböriigheter. För min del anser jag mig på detta rum endast kunna i tysthet ogilla dem och lemna dem åt föraktet. i Anders Nilsson från Ostergöthlands och Lars Johan Gezelius från Stora Kopparbergs län instämde. Pehr Jönsson från Skåne: Jag förenar mig med dem, som talat emot mationon, — Det är obehagligt att höra sådana, betänkliga utfall emot ett af Medstånden, som nu ägt rum, och hvarigenom vi gifva anledning till söndring och missnöje emellan oss och de öfrige Ständerna, då vi tvertom kunde bshöfva deras medverkan i åtskilliga frågor, hvilkas afgörande beror af tre Stånds beslut. Mycket, som vid denna riksdag skulle förbättras, kan sålunda komma att stanpå på halfva vägen, ty man fär icke glömma, att statsvagnen ännu går på fyra hjul, och att fördenskull alla hjulen böra begagnar så, att vagnen icke löper fara att stjelpa, — Den tillvitelse, som blifvit framkastad mot presterskapet i Skåne, kan jag ingalunda vitsorda, utan anser jag den mindre trovärdig, tilldess den närmare bestyrkes. Dylika personligs förbällandea tillhör det oss ej att vidröra, och min önskan är, att Ståndet hädanefter icke ville sysselsätta sig med annat än det, som ligger inom gränsen af vår pröfningsrätt. I vidrigt fall kunna våra kommittezter icke annat än blifva uppbragte öfver våra åtgärder och finna sig obelåtne med sina ombut. Anders Andersson från Skaraborgs län: Jag har altid ansett överflödigt, att öfverläggningar hållas angående motioner, som första gången skola hänvisas till Utskott. Enligt vår enskilda öfverenskommelse, skulle vi vid denna riksdag inskränka motionerna, för att derigenom uadvika att alltför mycket belasta protokollen, och för att således äfven bespara kostnader; men vi se nu, redan då den första motioner skall remitteras, huru föga man aktar denna föresats. — Ålt förvägra remiss af närvarande motion, är ej min mening, och ingen kan det heller, ty en hvar äger rätt att, i hvad ämne som helst, göra framställningar och att få dem till Utskott remitterade. I här afgifea yttranden, som innehållit anmärknisgar emot presterskapet, har man visserligen medgifvit åtskilliga undaatsg; men jg tror mig dock böra serskildt förklara, att presterskapet inom det län, jag tillhör, gjort gig i utöfningen af sitt kall förtjent af den största högaktning. Om ea och annan läsareprest fianes, handlar man, enligt mitt omdöme, klokast uti att visa överseende dermed och icke genom stränga åtgärder söka utrota dem, emedan ställaingen då förvärras. Dylika missförhållanden bota sig bäst sjelfva, hvarpå såsom exempel kunna anföras de så kallada bättriogsroparne. När dessa först uppträdde, tog: saken så hett, som om verlden varit färdig att gå öfver ända, men de hafva nu tystnat, sedaa man tog det partiet. att icke bekymra sig om dem. Det enda, jag skulle önska. i anledning af motionen, vore, att presterskapet för svårare embetsfel dömdes af verldsliga domstolar, hvarföre j g ock i så roåtto ingår på motionärens förslag. Jon Osson från Geflsborgs. Petter Pehrsson och Pöatter Mirten:son från Jönköpings samt Erik Andersson från Stora Kopparbergs län instämde. Ola Jeppsson från Blekioge län: Jag är ease med Rutberg och Strindluad; och i fall jag ej träder grannlagenhaten för nära, villa äfven jag bedja motionären att återkalla sin motion, cch de andra, som i afseande derpå islemnat skriftliga anöranden, att likaledes återtaga dessa, särdeles com jag förutser, att frågan ej kommer att röna någon framgång i vederbörande Utskott. C. F. Huss: På det allvarligaste reserverar jeg mig emct den mecivg, som här tycks hafva velat göra sig gällande, att min motion varit förestafvad af den bitterhet och ovilj2, som herr erkebiskopens helsnirgstal alstrat. Jag hade endast för afsigt att fästa uppmärksamheten på behovet af en vetenskaplig csntralstyrelso för kyrkan, och bärtill leddes jag alldeles icke af några mindre värdiga bavekelsegrunder. Johannes Andersson från Skaraborgs län: Att nu vilja inrätta ett nytt embetsverk med afseende på presterskapet, synes mig desto oriktigare, som vid fl:ra föregående riksdagar motioner blifvit väckta om biskopsemb-tanas indragning. Detta ämne är jsg sinnad att vid närvarande riksdag återupptaga, och då jag sålunda anser oss behöfva minskning i utgifterna för ecklesiastikstaten, kan jag icke medgifva tillskapandet af ett ytterligare embetsverk i denna väg, hvilket sikert skulle förorsaka betydliga kostnader. TIastämde för öfrigt i Bengt Gudmundssons yttrande. Johan Åndersson Lundberg från Norrbottens län biträdde Anders Anderssons och Jan Aadersson från Upsala läa delade Bergt Gudmundssops tankar. . Vicetalmannena Nils Pehrsson: Utan att inlåta mig i något närmare bedömande af motionen, tror jag mig kuana yttra, att den framkommit på en mindre lämplig tid, exär vi under denna riksdag hafva stora och betydelsefulla reformfrågor att a:göra. Möjligen kuade den nu blifva en orsak till misshällighet mellan Stånden och dymedelst hindra och förebygga hvad man i dessa vigtigaro fall bemödat sig att ernå. DB2hofvet af dan öfverstyrelse öfver presterskapet, som motionen afser, torde måhända hafva litit kanna sig i en och annan del af landet; men lyckligtvis är förkållandet ej detta ailestädes, och visst icke i min hemort. Att konsistorierne ej äro ofelbara, vil jag medga; men häraf bör icka hemtas skäl till införande af dm me armhatsmvndishaf OM hvilkan samma an

11 november 1844, sida 2

Thumbnail