att tillämpa gällande författningar. Imedlertid och
då något förslag i denna syftving ej förekommer i
motionen, framställer jag detsamma nu såsom ett til-
lägg dertill, och torde det, om motionen remitteras
till ExonomiUtskoftet, då böra handläggas af sam-
. mansatt Lag- och EkonomiUtskott. — Hvad angår de
yttranden, som Ståndsbröderne von Zweigbergk och
Hsurlin i ämnet afgifvit, har jag verkligen svårt att
förstå hvad de med dem egentligen vilja. De inne-
bära, såsom mig synes, ingenting annat än ett svar
på något, som aldrig i vanlig ordning kommit till
Ståndets kännedom, utan endast inhemtats af tidnin-
garn2. Jag hemställer till Ståndets begrundande, hvil!-
ka följder det skulle medföra att fortgå på en dylik
väg. En svenska folkets representant bör hafva belt
annat till ögonmärke, än saker af denna beskaffenhet,
och aldramicst får ban sysselsätta s:g med sådana
enskilda personers handlingar, som tillhöra represen-
tationen, — Jag fattar väl, att man velat underhje!-
pa motionärens förslag med do framhållna exemplen
på presterskapets felsteg, men vi äga i detta fall icke
utöfva någon domsrätt, utan tillkommer det vederbö-
rande auktoriteter att beira och tillrättavisa dylika
otillböriigheter. För min del anser jag mig på detta
rum endast kunna i tysthet ogilla dem och lemna dem
åt föraktet. i
Anders Nilsson från Ostergöthlands och Lars Johan
Gezelius från Stora Kopparbergs län instämde.
Pehr Jönsson från Skåne: Jag förenar mig med
dem, som talat emot mationon, — Det är obehagligt
att höra sådana, betänkliga utfall emot ett af Med-
stånden, som nu ägt rum, och hvarigenom vi gifva
anledning till söndring och missnöje emellan oss och
de öfrige Ständerna, då vi tvertom kunde bshöfva
deras medverkan i åtskilliga frågor, hvilkas afgörande
beror af tre Stånds beslut. Mycket, som vid denna
riksdag skulle förbättras, kan sålunda komma att stan-
på på halfva vägen, ty man fär icke glömma, att
statsvagnen ännu går på fyra hjul, och att förden-
skull alla hjulen böra begagnar så, att vagnen icke
löper fara att stjelpa, — Den tillvitelse, som blifvit
framkastad mot presterskapet i Skåne, kan jag inga-
lunda vitsorda, utan anser jag den mindre trovärdig,
tilldess den närmare bestyrkes. Dylika personligs
förbällandea tillhör det oss ej att vidröra, och min
önskan är, att Ståndet hädanefter icke ville syssel-
sätta sig med annat än det, som ligger inom gränsen
af vår pröfningsrätt. I vidrigt fall kunna våra kom-
mittezter icke annat än blifva uppbragte öfver våra
åtgärder och finna sig obelåtne med sina ombut.
Anders Andersson från Skaraborgs län: Jag har
altid ansett överflödigt, att öfverläggningar hållas
angående motioner, som första gången skola hänvisas
till Utskott. Enligt vår enskilda öfverenskommelse,
skulle vi vid denna riksdag inskränka motionerna,
för att derigenom uadvika att alltför mycket belasta
protokollen, och för att således äfven bespara kostna-
der; men vi se nu, redan då den första motioner
skall remitteras, huru föga man aktar denna före-
sats. — Ålt förvägra remiss af närvarande motion,
är ej min mening, och ingen kan det heller, ty en
hvar äger rätt att, i hvad ämne som helst, göra fram-
ställningar och att få dem till Utskott remitterade. I
här afgifea yttranden, som innehållit anmärknisgar
emot presterskapet, har man visserligen medgifvit åt-
skilliga undaatsg; men jg tror mig dock böra ser-
skildt förklara, att presterskapet inom det län, jag
tillhör, gjort gig i utöfningen af sitt kall förtjent af
den största högaktning. Om ea och annan läsare-
prest fianes, handlar man, enligt mitt omdöme, klo-
kast uti att visa överseende dermed och icke genom
stränga åtgärder söka utrota dem, emedan ställaingen
då förvärras. Dylika missförhållanden bota sig bäst
sjelfva, hvarpå såsom exempel kunna anföras de så
kallada bättriogsroparne. När dessa först uppträdde,
tog: saken så hett, som om verlden varit färdig att
gå öfver ända, men de hafva nu tystnat, sedaa man
tog det partiet. att icke bekymra sig om dem. Det
enda, jag skulle önska. i anledning af motionen, vore,
att presterskapet för svårare embetsfel dömdes af verlds-
liga domstolar, hvarföre j g ock i så roåtto ingår på
motionärens förslag.
Jon Osson från Geflsborgs. Petter Pehrsson och
Pöatter Mirten:son från Jönköpings samt Erik Anders-
son från Stora Kopparbergs län instämde.
Ola Jeppsson från Blekioge län: Jag är ease med
Rutberg och Strindluad; och i fall jag ej träder grann-
lagenhaten för nära, villa äfven jag bedja motionären
att återkalla sin motion, cch de andra, som i afsean-
de derpå islemnat skriftliga anöranden, att likaledes
återtaga dessa, särdeles com jag förutser, att frågan ej
kommer att röna någon framgång i vederbörande Ut-
skott.
C. F. Huss: På det allvarligaste reserverar jeg
mig emct den mecivg, som här tycks hafva velat göra
sig gällande, att min motion varit förestafvad af den
bitterhet och ovilj2, som herr erkebiskopens helsnirgs-
tal alstrat. Jag hade endast för afsigt att fästa upp-
märksamheten på behovet af en vetenskaplig csntral-
styrelso för kyrkan, och bärtill leddes jag alldeles icke
af några mindre värdiga bavekelsegrunder.
Johannes Andersson från Skaraborgs län: Att nu
vilja inrätta ett nytt embetsverk med afseende på
presterskapet, synes mig desto oriktigare, som vid fl:-
ra föregående riksdagar motioner blifvit väckta om
biskopsemb-tanas indragning. Detta ämne är jsg sin-
nad att vid närvarande riksdag återupptaga, och då
jag sålunda anser oss behöfva minskning i utgifterna
för ecklesiastikstaten, kan jag icke medgifva tillskapan-
det af ett ytterligare embetsverk i denna väg, hvilket
sikert skulle förorsaka betydliga kostnader. TIastämde
för öfrigt i Bengt Gudmundssons yttrande.
Johan Åndersson Lundberg från Norrbottens län
biträdde Anders Anderssons och Jan Aadersson från
Upsala läa delade Bergt Gudmundssops tankar. .
Vicetalmannena Nils Pehrsson: Utan att inlåta mig
i något närmare bedömande af motionen, tror jag mig
kuana yttra, att den framkommit på en mindre lämp-
lig tid, exär vi under denna riksdag hafva stora och
betydelsefulla reformfrågor att a:göra. Möjligen kua-
de den nu blifva en orsak till misshällighet mellan
Stånden och dymedelst hindra och förebygga hvad
man i dessa vigtigaro fall bemödat sig att ernå. DB2-
hofvet af dan öfverstyrelse öfver presterskapet, som
motionen afser, torde måhända hafva litit kanna sig
i en och annan del af landet; men lyckligtvis är för-
kållandet ej detta ailestädes, och visst icke i min
hemort. Att konsistorierne ej äro ofelbara, vil jag
medga; men häraf bör icka hemtas skäl till införande
af dm me armhatsmvndishaf OM hvilkan samma an