MIRA VUTPJURR Utg fee ers Red. har biifvit anmodad meddela fö jande: Till hufvudstadens bältre lottade innevånares behjertande önskar jag få förelägga 3:no förslager, till afbjelpande al det med hvarje dag tilltagande armodet i hufvudstaden, och den förmodligen deraf härflytande osäkerheten til lif och egendom. — Det första rörer den röd, som ger sig tillkäsra genom tilningsannonser. Hvar och en,som gernå hjelper vet tyvärr! genom egen erfarenbet, att man ofta blir bedragen af dem, som genom annonser i lidningarne anropa medlidsambeteas bistånd; kommen på stället fivnar man ofta att tillståndet helt och hållet motsäger den uppgifna nöden; hvad under då, a!t ran läser sådane anvorser med likgiltighet; och menniskovänren, som ofta st sin välgörenhat nedlagd, der behofvet icke påkallade, skulle väl ofta tveka att lyssna till dem, som anropat honeim om bjelp, om han icke å andra sidan ofta funnit tillstånlet vara mycket värra, än som blifvit uppgifvet. Han vill icke låta den verkligt olycklige lida för dem, som utan behof sökt röra menniskoh:ertat till madlidande. Menniskovännen tröttnar derföre icke så snart, och då han gåt förgäfrves, tröstar han sig med tillfredsställelsen att bafva gålt i en god afsigt — och huru mången gårg går man ej förgäfves i andra värl? Likvisst önskar hvar och en naturligtvis alt, om möjligt, slippa gå förgäfves. Dem som vilja och kunna hbjelpa, tager jag mig derföre härmed friheten att bänvisa till pe annonser i Aftonbladet, hvari anropas om hjelp, emedan jag vet att Redaktionen ej inför någon dylik annons, utan att, vanligen sjelf, hafva öfvertygat sig att verklig nöd är på färade, och jag kan försäkra ant jag ännu icke blifvit missJeäd af någon dylik annons i det bladet). Alltså äger hvarje vän till de fallige i en sådan annons en trogen ledstjerna till dea armes boning. Särskildt tar jag mig friheten, i mensklighetens namn, alt uppmana vördige pre sterskapet i för lingarne, särdeles i Eadugårdslaads församling, alt besöka de fattiges boningar, hvarvid nämnde annonser kunna vara goda vägvisare, och jag är öfvertygad, ait församlingarne båle vilja och kunna afhjepa, ätminstoaa den ögonblickliga nöden, allerast de få ve a, hvilka som äro verkligt nöd täl!de — en underrättelse som synes mig böra tillhöra presterskapet sti förskaffa sig, för alt til sina bättra lottado försimlisgsber meddela. idare vågar jag ännu en gång fästa oppmärksamheten på dem bisnd de nödlidande, som i främsta rummet torde förtjina hjelp, nemligen sådana handtverkare. som kommit i armod genom sjukdon, hvsrunder de måst afyttra till och med sina verktyg, och sedan äfven efter åtorvunnen helsa äro blottade på. alit och säledes tvungna till tiggarstafven. Jag offontligglerie väl för några år sedan et: förslag till bildandet af en kassa, hvarur dessa olyckliga kunde erhålla skyadssm och tillräcklig hjelp, men ehuru förssget vann bifall och en liten fond bildades, måste dock detta förslag anses misslyckadt. Jag lyckades nemligen icke att få mera tillsammans än 582 Rdr bko, hvaraf Högstsalig H. M. Koaung Ca:l XIV skänkt 200:, H. M. Eukedrottaingen 400:, d. v. H. K. H. Kroaoprinsen 400:, ynglinga-föreningen af Mosaiska trosbekännelsen 200:, samt andre erskilda personer endast 82 Rdr. Der af usderstöddes genast några haadtverkare med 414 Rdr och återstoden 468 Rdr lemnade jag till lof. KommunalNämnden att lil ofvannämnde ändamål använda, ehuru obetyd ig summan ock var. Men ehoru detta förslag således måst anses misslyckadt, har jag äsna ej förlorat hoppet att här kanna åvägahringa en större kassa för samma än-.damål, beldst i utandets Hesta större och mindre städer dylika inrättningar frnas, och jag ernar derfir? snart återframkomma med samma förslag, dock med nåsra förändringar. hvilket sålunda förbättrade fö stag jag, för au ej nu alliför mycket trötta, torde få en annan gång fram lägga. Likaledes ernar jag innan kort taga mig dristigheten att framlärga plan till åstadkommande af allmän säkerhet till person oc3 egeniom i hufvudstaden å de tider af dygnet, då mana de sednare åren varit blottställd till lif och gods. Mången torde väl tycka, att det vore tils nog att orda om dessa tvenne sistnämnde förslager, då de verkligen komma i dagsljuset; men jag tycker, att denna förutskic kade prospekt till förslager i så vigtiga ämnen lika vä! äro här på sin pats, som prospekten till en utkommand bok eller dylikt; meningen dermol är att fästa uppmärksamheten vid dessa ämnen, och låta hvar och en, som dei intresserar, begrunda dem innan han läser förs!agerna: ty jag vågar hoppas, att dessa skola vinna derpå, lika sem den goda saken. Stockholm i November 1844. HEILBORN. ) He Heilbora har haft den artighetea, alt här meådela ett loford ål Red., hvarvid vi deck anse oss skyldige av sjelfve göra en inskränkning, som Red. visserligen icke alllid haft tillfällo att kontrollera ifrågavarande annons riktighet annorlunda, än att de ej intagas i tidningon, utan att de beböfvande utsätla sina adresser, på det hvar och en sjelf vid besök må äga tillfälle skåda deras belögerbet. ERE er Read. har i dag inhändizat följande bref: GG Till Redaktionen af Aftonbladet! Alt min talang nedsältes, — må vara! — ehuru jag med nöja skulle hafva sett, att äfven i Sverges hufvudstad, jag hade vunnit bial, — då jag i andra har varit nog !ycklig att göra det, — och nog, för alt ej frukta kritiken uti Aftonbladet för d. 7 dennes, men då mina personliga affårer inblandas, i det man tror milt företag mindra härvöra från den afsigten, alt göra mig gållandd såsom virtuos än för någon pekunier nödvändighet, så angripes ändå mer min heder, ty det rörer iptet allenast min person, utan äfven mitt namn, och min familj, hviiket aldrig har hänvdt mig förr än här, — och då man tager sig rät. tighet att bedöma mina alfirer, vill jag låta veta, alt min lärares Paganinis råd, och passion för min vio!l, äro da enda skäl som hafsa beslutit mg att resa som artist, ty min förmögenhet i mitt fådernesland öfverstiger vida mina bohofycr, hvarpå jag kan lemna bevis, när som helst, då så påfordras. Marquis Prosper de Manara