MIRA VUTPJURR Utg fee
ers
Red. har biifvit anmodad meddela fö jande:
Till hufvudstadens bältre lottade innevånares behjertan-
de önskar jag få förelägga 3:no förslager, till afbjelpande
al det med hvarje dag tilltagande armodet i hufvudstaden,
och den förmodligen deraf härflytande osäkerheten til lif
och egendom. — Det första rörer den röd, som ger sig
tillkäsra genom tilningsannonser. Hvar och en,som ger-
nå hjelper vet tyvärr! genom egen erfarenbet, att man
ofta blir bedragen af dem, som genom annonser i lidnin-
garne anropa medlidsambeteas bistånd; kommen på stäl-
let fivnar man ofta att tillståndet helt och hållet motsäger
den uppgifna nöden; hvad under då, a!t ran läser sådane
anvorser med likgiltighet; och menniskovänren, som ofta
st sin välgörenhat nedlagd, der behofvet icke påkallade,
skulle väl ofta tveka att lyssna till dem, som anropat ho-
neim om bjelp, om han icke å andra sidan ofta funnit till-
stånlet vara mycket värra, än som blifvit uppgifvet. Han
vill icke låta den verkligt olycklige lida för dem, som
utan behof sökt röra menniskoh:ertat till madlidande.
Menniskovännen tröttnar derföre icke så snart, och då
han gåt förgäfrves, tröstar han sig med tillfredsställelsen
att bafva gålt i en god afsigt — och huru mången gårg
går man ej förgäfves i andra värl? Likvisst önskar hvar
och en naturligtvis alt, om möjligt, slippa gå förgäfves.
Dem som vilja och kunna hbjelpa, tager jag mig derföre
härmed friheten att bänvisa till pe annonser i Afton-
bladet, hvari anropas om hjelp, emedan jag vet att
Redaktionen ej inför någon dylik annons, utan att, van-
ligen sjelf, hafva öfvertygat sig att verklig nöd är på fär-
ade, och jag kan försäkra ant jag ännu icke blifvit miss-
Jeäd af någon dylik annons i det bladet). Alltså äger
hvarje vän till de fallige i en sådan annons en trogen
ledstjerna till dea armes boning. Särskildt tar jag mig
friheten, i mensklighetens namn, alt uppmana vördige pre
sterskapet i för lingarne, särdeles i Eadugårdslaads
församling, alt besöka de fattiges boningar, hvarvid nämn-
de annonser kunna vara goda vägvisare, och jag är öfver-
tygad, ait församlingarne båle vilja och kunna afhjepa,
ätminstoaa den ögonblickliga nöden, allerast de få ve a,
hvilka som äro verkligt nöd täl!de — en underrättelse som
synes mig böra tillhöra presterskapet sti förskaffa sig, för
alt til sina bättra lottado försimlisgsber meddela.
idare vågar jag ännu en gång fästa oppmärksamheten
på dem bisnd de nödlidande, som i främsta rummet tor-
de förtjina hjelp, nemligen sådana handtverkare. som kom-
mit i armod genom sjukdon, hvsrunder de måst afyttra
till och med sina verktyg, och sedan äfven efter åtorvun-
nen helsa äro blottade på. alit och säledes tvungna till
tiggarstafven. Jag offontligglerie väl för några år sedan
et: förslag till bildandet af en kassa, hvarur dessa olyck-
liga kunde erhålla skyadssm och tillräcklig hjelp, men
ehuru förssget vann bifall och en liten fond bildades,
måste dock detta förslag anses misslyckadt. Jag lyckades
nemligen icke att få mera tillsammans än 582 Rdr bko,
hvaraf Högstsalig H. M. Koaung Ca:l XIV skänkt 200:,
H. M. Eukedrottaingen 400:, d. v. H. K. H. Kroaoprinsen
400:, ynglinga-föreningen af Mosaiska trosbekännelsen
200:, samt andre erskilda personer endast 82 Rdr. Der
af usderstöddes genast några haadtverkare med 414 Rdr
och återstoden 468 Rdr lemnade jag till lof. Kommunal-
Nämnden att lil ofvannämnde ändamål använda, ehuru
obetyd ig summan ock var. Men ehoru detta förslag således
måst anses misslyckadt, har jag äsna ej förlorat hoppet
att här kanna åvägahringa en större kassa för samma än-
-.damål, beldst i utandets Hesta större och mindre städer
dylika inrättningar frnas, och jag ernar derfir? snart å-
terframkomma med samma förslag, dock med nåsra för-
ändringar. hvilket sålunda förbättrade fö stag jag, för au
ej nu alliför mycket trötta, torde få en annan gång fram
lägga.
Likaledes ernar jag innan kort taga mig dristigheten
att framlärga plan till åstadkommande af allmän säker-
het till person oc3 egeniom i hufvudstaden å de tider af
dygnet, då mana de sednare åren varit blottställd till lif
och gods.
Mången torde väl tycka, att det vore tils nog att orda
om dessa tvenne sistnämnde förslager, då de verkligen
komma i dagsljuset; men jag tycker, att denna förutskic
kade prospekt till förslager i så vigtiga ämnen lika vä!
äro här på sin pats, som prospekten till en utkommand
bok eller dylikt; meningen dermol är att fästa uppmärk-
samheten vid dessa ämnen, och låta hvar och en, som dei
intresserar, begrunda dem innan han läser förs!ager-
na: ty jag vågar hoppas, att dessa skola vinna derpå, li-
ka sem den goda saken. Stockholm i November 1844.
HEILBORN.
) He Heilbora har haft den artighetea, alt här meådela
ett loford ål Red., hvarvid vi deck anse oss skyldige av
sjelfve göra en inskränkning, som Red. visserligen icke
alllid haft tillfällo att kontrollera ifrågavarande annons
riktighet annorlunda, än att de ej intagas i tidningon,
utan att de beböfvande utsätla sina adresser, på det
hvar och en sjelf vid besök må äga tillfälle skåda deras
belögerbet.
ERE er
Read. har i dag inhändizat följande bref:
GG Till Redaktionen af Aftonbladet!
Alt min talang nedsältes, — må vara! — ehuru
jag med nöja skulle hafva sett, att äfven i Sverges
hufvudstad, jag hade vunnit bial, — då jag i andra
har varit nog !ycklig att göra det, — och nog, för
alt ej frukta kritiken uti Aftonbladet för d. 7 dennes,
men då mina personliga affårer inblandas, i det man
tror milt företag mindra härvöra från den afsigten,
alt göra mig gållandd såsom virtuos än för någon
pekunier nödvändighet, så angripes ändå mer min
heder, ty det rörer iptet allenast min person, utan
äfven mitt namn, och min familj, hviiket aldrig har
hänvdt mig förr än här, — och då man tager sig rät.
tighet att bedöma mina alfirer, vill jag låta veta,
alt min lärares Paganinis råd, och passion för min
vio!l, äro da enda skäl som hafsa beslutit mg att resa
som artist, ty min förmögenhet i mitt fådernesland
öfverstiger vida mina bohofycr, hvarpå jag kan lemna
bevis, när som helst, då så påfordras.
Marquis Prosper de Manara