. I sfseende på den invändning, stt en framställnin till K. M. ej är af behofvet påkallad och mindr lämplig, då K. M. förklarat sig vara betänkt uppå at låta utarbeta ett förslag i samma syte, eller afscend embetsverkens förenkling, har Utsk. trott, att det kun de för K. M. vara af vigt att i ett så maktpåliggand ämne årcyo izhemta R. St:s tanka, helst då departe mental-styrelsen under en längre tid varit införd, oc R S:. således ru kunna yttra sig i ämnet med de sakkännedom, som endast erfarenheten kan lermra. P sålunda anförde skäl tillstyrker Uisk. R. St., att till A MM. frambära uttrycken af sin tacksamhet för K M:s förklaring, att emb:tsverkens-förenkling och re orgaxisation utgöra elt ef föremålen för E. M: omtanka, samt hos K. M.i underdånighet anhålla, at denna reorganisation måtte få byggas på den grunda att, sedan all domsrätt, äfvensom alla fiskaliska oc revisionsbestyr blifvit från de administrativa verket öfverflyttade på de andra verk, K. M. deriill ka finna lämpliga, samtliga de administrativa verket måtte föräneras till byråer eller afdelningar unde de respektive stals-departementen. Betraffand2a stut!igen riksdagswlmäktigen J hen Jo hanssons framstäilviog, att R. St. måtte fästa K. M: uppmärksamhet på nödvändigheten af indragnipgar ia om arm2r, flottan och presterskapet m. m., så oci cå de ämner, dit dessa frågor böra, deis förekommi vid uppgörandet af statsreglsringen, och dels komma hvad presterskapets löner och indragniag af biskops med flere embeten och tjenster beträffar, att af Stats samt A:!männa Becsvärsoch EkonomiUtskotten gemen samt behandlas, har Utsk. j nu kunrat förslagen här om till besvarande upptaga, utan hemställer vördsami att de må i den ordning, bvari de här förekommit lemnas utan aseende. Emot Utsk:s beslut reserverade sig Hr lektorn Ljung dahl ech rizedagsfulmäktigen Nils Strind und. GERE Borgareståndets diskussion öfver Ekonomi Utskottets betänkande M 37, i anlednin: af Hr Schartaus motion om leveranskanr deln. (Sut från gårdagsbl.) Hr Anders Berg. Det kunde kerska vara rog fö mig stt instämma med hr Schartiu, com på ett för tjenstul:t sätt utredt förevämnde ämne; men då j: är hatare af vinglerier, anser jog mig böra serskilc yttra nägra ord i ämnet. Det är dervid jag först u trycker min tecksamhet emot utsb:s ledamöter för de sätt hvarpå ifrågavararde motion blifsit icom u!st behandlad. På det a! utsk. föreslagna sättet kan lc veransbandela möjligen iaskrärkas och föras inom gräs sorne ör verkliga efftrer, hvilket nu icke är fallei ty den tillhörer snarsre kat-gorien af spel än ffir hvilket motionären temligen tydligt utvecklat. Vises på detta stel har ock, så:om fallet är med and:a spe sällan tillört da spelande någon bitvad, helst de, fö ledde af de tillfällig vinst, merendels sedermera g nom spelsts fo:tsittarde rusat till sitt förder. Da er de, som skördat nigon vinst deraf, äro några mäklarc till hvilka både den vinnande och tappande måst ska: ta såsom till en polang. Men missteger sig mycie om man tror att det egeutligan är handlsede, soi sysselsatta sig med dylika effarer. De bediifvas lik ofta af personer, för hvilka de borde vara alldels fremmarde, såsom embetsmän, vaktmästare, äfvereo: af oförståndiga yoglingar, med få ord, af alla klass: Den, sam under en lärgroe tid varit vittne till leveran handelsraseriet, har -ock verit i tillfälle att s8 buru e mångd personer detuader förspillt egen cch famija välfärd. Således ansåg jag det vara tillåtet, sti gläd sig åt hvad utsk. till förekommande af dylika olyckt föreslagit, och jag anhåller derföre om bifell till föj slaget. Her Jundelius och K. A. Almgren instämd?. Hr Kock från Mal!mö: gillade hr Biliströms anmäl ningar emot betänkardet, och anmärkte ytterligare e yttranda i detsamma; der står nemliges: de kontra herandes personliga berkeffenhet utgör en sulsede egentviiga garantin; detta vore klart, men tal. önskad att rågon af utst:s ledernöter ville dechiffrera hva som menes med den derpå följande menisgen: Vi en öfveriåtelsen otce.,, — — då det icke kan nekes, al om an slutsedel öfverlåtes till aldrig så många, måst dock de första kontrahenterna svara för kontraktet uppfyllande i händelse de sista det j :örmå. Sil:de borde detta åtminstone icke hafva förarledt utsk. al leda sig till det resultat hvartill det kommit. 1 an! af hr Schartaus yttrande, alt virsten går söderut, till kännagaf tal., att han icke bedrivit dylika äfventyrlig affirer. Hvad jemförelsen mellan decna handel oc raffeliådan angick, så ifrågakom vid all handel, at; de ena kontrahenten riktade sig på den andras bekostnad Avmärkniogarne mot tas yttrande, att denna förfait niog kunde eluderss, hölla icke, heller ståad; ty on en köpman på Stockholms börs anmodada en mäklar att åt sig köpa varor på leverans utan meddelande a förskott, så apstsff:de denne nog säljare utan att vi dare inlåra sig i effiren; och detta kunds fortsätta mellan 20—30 personer, utan synbsr mäklareåtgäre Tal. bestred icke, att andra pirsoner än köpmän be fattade sig med levararshardel, men tviflado att ma fi.ge so någon sutsedel, som vandrat gerom fl. händsr, der icke flira köpmän deltagit i sffirep. Hea ett annat yttrasde baitriffir, medgats väl, att S:ock holm, såsom centralpuokten för rörelsen, vora af vig och betydenhet, men det vore derför icke Sverigz, oc således torde vara obthöfligt, att en lag stiftades en kom för Stockholms skull. Hr De Marå fann med röja, at utsk. tillstyrkt bi fall till motionen; ifail uti betänkandet några briste al jaridisk art förefunnes, Vore det att hoppas, a! KE. M, ifall förslag.t vicner aseende, afhjoiper desam ma iozaa förslaget öfvergår till leg. Det är ofta här delsen, att hvad som kommer från Ständerpa i pet tlanastig är hahäftidt med föl och s8å cå Ntarhetad: