faran för dem, som besöka södra hamnen, gröna :gången, slagtarhuset eller fiskargången, äfvensom för alla andra, hvilka nödgas till fots passera samma väg; och hvarje sjöferande vet, hvilka hinder och svårigheter, som ofta vid brons genomfart i slussen uppstå af nödvändigheten att lossa taljrep eller någon del af tacklaget, för att gå fri för den del af nämnde bro, som, äfven när den är öppen, ännu gör passagen trång och ovig. Ait detta vore förekommet genom en rullbro. Des sednare kunde dessutom skötas med 2 man, då den ruvarande slussbrons serverande fordrar 4 om ej 6 persozer. Hvad man på en gång utgåfve mera för en rullbro, vore således snart besparadt i kostnaden för servisen. Men härtill kommer äfven, att då hela slussen en gång, vill Gud, skall ombyggas, kunde en sådan rullbro, som, med uudsntag af den öra planbeläggninger, är af tackjern, lika väl begagnas för den nya inrättningen, och seden räcka i alla tider. Hvad kan då vara skälet, att man ej vill hafva en sådan? Skulle måbända ingen förut fåstat uppmärksamheten dervid? I sådant fall hoppas vi, att Drätselkommissionen icke illa upptager den erinran, vi här framstälit, och att isynnerhet He Råimannen, Lagmannen Björck, som har slus-sarne under sia serskilda vård och tillsyn, så vidt det rör hans åliggande såsom moagistratsperson, täckes genom det här framställda förslagets omfattande göra sig så väl den trafikerande allMmänheten som de sjöfarande förbuadne. Vi äro nästan öfeertygade, att åtminstone alla Södermalmsboer skulle vara fårdiga att underskrifva denna ödmjuka begäran. WERE TUE