e— ss lig vind. Men, hu! Svcket spöke som kommer derborta långt ute med luden mössa ända ned öfvel öronen och hållande en ofantlig blåsbälg emell:n sina vantarl Det är visst ett riktigt hafstroll, som kommer att förfölja oss; — nej, nej, men det äl samma odjur som tog ett tag med oss i Nordsjör det är stormen! — — Snart voro vi inne : repetitionen af Nordsjöspektaklet, men det gick nu med ännu fullare orkester och tempo var stiget till furioso. Detta hade också en öfvergångn, som räfven sade; men rog kändes det litet ännu flera dagar derefter. Når stormspektaklet var slutadt, slog jag upp min gamla hederlige Virgilius och började lisa: Una eurusque notfusqu ruunt erebusque procellis Africusn etc. och fanr att han målat stormen på hafvet alldeles utomordentligt väl. Denna storm var oss för öfrigt pi intet sätt till skada, utan tvertom påskyndade vå: färd i allra största välmening, så att vi redan der 27 fingo vår första landkänning, bestående i e — turturdufva, som förvillat sig ut på Spsnsk: sjön och följde oss i tvenne dygn, ömsom hvilande på våra master och rår, ömsom fladdrande omkring det ilande fartyget, till dess hon fick se land, liksom vi, och rekommenderade sig. Jag tillegnade henne ett litet poem och bad henne flyga hem med helsningar ifrån mig. Jag vet ej om hon uträttar kommissioner. Redan om aftoner dea 23 kunde vi skörja en dunkel! strimma a Europas och Afrikas land och den 29 voro v recis der detta bref börjar. Ni ken således 1kna detta bref vid en orm, som biter sig i stjerten och jag sku!le tro att den verkligen kan förtjens att kallas ormen långe. Men vänta, han blir vål längre