e— ss
lig vind. Men, hu! Svcket spöke som kommer der-
borta långt ute med luden mössa ända ned öfvel
öronen och hållande en ofantlig blåsbälg emell:n sina
vantarl Det är visst ett riktigt hafstroll, som
kommer att förfölja oss; — nej, nej, men det äl
samma odjur som tog ett tag med oss i Nordsjör
- det är stormen! — — Snart voro vi inne :
repetitionen af Nordsjöspektaklet, men det gick
nu med ännu fullare orkester och tempo var sti-
get till furioso. Detta hade också en öfvergångn,
som räfven sade; men rog kändes det litet ännu
flera - dagar derefter. Når stormspektaklet var
slutadt, slog jag upp min gamla hederlige Virgi-
lius och började lisa: Una eurusque notfusqu
ruunt erebusque procellis Africusn etc. och fanr
att han målat stormen på hafvet alldeles utomor-
dentligt väl. Denna storm var oss för öfrigt pi
intet sätt till skada, utan tvertom påskyndade vå:
färd i allra största välmening, så att vi redan der
27 fingo vår första landkänning, bestående i e
— turturdufva, som förvillat sig ut på Spsnsk:
sjön och följde oss i tvenne dygn, ömsom hvilan-
de på våra master och rår, ömsom fladdrande om-
kring det ilande fartyget, till dess hon fick se land,
liksom vi, och rekommenderade sig. Jag tilleg-
nade henne ett litet poem och bad henne flyga
hem med helsningar ifrån mig. Jag vet ej om
hon uträttar kommissioner. Redan om aftoner
dea 23 kunde vi skörja en dunkel! strimma a
Europas och Afrikas land och den 29 voro v
recis der detta bref börjar. Ni ken således 1k-
na detta bref vid en orm, som biter sig i stjerten
och jag sku!le tro att den verkligen kan förtjens
att kallas ormen långe. Men vänta, han blir vål
längre