—r—V 1015 der de olika namnen Portfeuillen och Figaron hirstådes sedan diverse åratal utgifna salongstidningen par excellence, bittade en vscker dag på att i likhet med vissa tidningsredsktioner i Paris gifva sina abonnenter en konsert å la Musard i Rosenborgs Have. Vederbörande, som insågo ait dylika förlustelser kunde blifva ett ytterst belsosamt surrogat för det i den kära hufvudstaden ötverhandtagande politiserandet och visste att erkänna alla fördelarna af den Metterniecbska principen att låta folket 102 sig, i stället för att gå och fundera, togo nu herr Carstensen under armarne och öfverläto åt honom en terräng utanför Vesterpo:t, der han kunde få utrymme att anlägga någonting i dissipationsvägi större skala. Herr Carstensen bildade ett aktiebolag, deri hav likväl sjelf tog brorslotten, och Tivoli uppstod. Det lärer ba kostat rätt betydligt; man beräknar det till öfver femhundratusen riksdaler, men första året gaf inrättningen femtio procent, och då bär dey sig. Sjelfva terrängen för Tivoli är temligen vidsträckt; den breda, nästan grandiosa fästningsgrafven omeifver den på alla sidor med sitt klara och vackra vatten, men alla planteringar äro ännu så unga, att det fordras någon imaginationsförmåga alt anse sig Vara i en ordentlig park. Här är nu sammarföst nästan allt möjligt tänkbart, som kan tjena folk till förlustelse. Det vackraste är utan tvifvel den stora korsertsalen, en fyrksntig byggnad, så godt som sammansatt af glas bel och båller. Här spela hela qvällen tvenna musikkorpser, det ;Lumbyeske Selskab och en harmonistorkester, af hvilka den ena tari med ett nytt stycke, så fort den andra slutat sitt. Pro