— Götlheborgs Handelstidning med gårdagspo-
sten omförmäler i en korrespondensartikel från
Stockholm det förslag till representationsreorm.
som blifvit uppgjordt inom den numera inom sig
sönderfallna justmilieufraktionea af Ridd. och Adeln,
och hvilket till hu!vuibeståndsdelarne fiones upp-
taget i Aftonbladet. Handelstidningens korrespon-
deat fozar dertill åtskilliga reflexioner, af hvilka
följande stycke innehåller en och annan träffande
anmärkning; docz bör från den öfverhufvud san-
na teckningen undantagas Adelns förhållande vid
4789 års riksdag, det fosterländska modet hos en
del af dess medlemmar 4809, samt en, visser-
ligen kort, uppoffrande entusiasm under den pi-
följande riksdagen, hvilken likväl ej hindrade en
reaktion att uppstå och taga väldet under sam-
ma riksdag. Så här huru handelstidningen ytt-
rar sig:
Ibland märkvärdigheter i bevisniog äro anlednin-
garne till Adelns bibshållande såsom politisk institu-
tion. Den säges nemligen vara: samhällets offentliga
slånd; vera af vigt för sin kontinuitet i begrepp. sis
politiska konsistens, sin benägenhet till uppoffringar
af liksom i förskott erhållna fördelar, hvilket all: al-
strås gerom ett i arf gående och genom sekler fort-
varande semband mellan ståndets medlemmar; den är
ett stöd för monarkien ; dena har juridisk rätt till sitt
fortfarande bestånd, eger !,:delen af Sveriges jord,
kanske största delen af dess bergsbruk; den eger bild-
ning, står högre i statskurskaper och statsmannaerfa-
renhet; har vid rikadegar visat politisk sans, oberoer-
de af dagens opinioner; semt anser sig således nöd
vändig för fäderneslandets väl; m. m.:, ett mäster
stycke af galimatbias, som i sig innebär beviset just
på motsatsen af hvad det är ämnadt att bevisa. Det
fattas blott att man äfven anfört såsom skäl, att Adein
kan och får gifva de Kongl. personerna en bal, så
ståtlig som den i Tisdags; Bvilkon Allehanda i tvi
spalter bsskrifver, såsom liknande dessa stora 7ecep-
tions minislerielles, hvarom tidningarre från Paris och
London så ofta hafva att berättan; ty sådana storverk
är det enda man påTå:bundraden rett af Sveriges Adal.
Den som rätt skådat detta politiska stånds kontinui-
tet i begrepp), har nog sett, att dess politiska kon-
sistens beror af kunsanåd och tjenstebröd, att dess
benäganrhet för uppcff ingar slutas rätt och jemnit
der det gäller eget skinn, och att sambandet meller
dess medler:.mar, är slot, så fort någon af dessa vill
allt för folket, g3pom folket. Huru den stöttat mo-
narkien, det vet nog — folket — som fått betala ka-
laset; och had den juridiska rätten angår, så är det
just den, som folket kan åberopa mot inkrästniogen
af politiska rättigheter. Den der andelen af Sveriges
jord har, Gud ske lo, Bu blifvit !,;:del, sedan grefve
Björnstjerva för 45 år sedan gjorde den till ;:del;
få fördom, cch fåfårg. och ständsrepresentation, hål-
las i — 135 år till, bör man hoppes att de statistiska
tabellerna komma till !V;:delen, och efter några tiotal
år till — deskuldsatta fiteikommissen allena. Men dei
är ej en gång värdt att vredats rå radotterierna, då
det väl ej behös mera bevis ör att fäderneslandet
ej behöfver Adila, än det, att Adeln sjal kan tro sig
nödvändig ör fådarnestandets vil. Dess sans vid