— Götlheborgs Handelstidning med gårdagsposten omförmäler i en korrespondensartikel från Stockholm det förslag till representationsreorm. som blifvit uppgjordt inom den numera inom sig sönderfallna justmilieufraktionea af Ridd. och Adeln, och hvilket till hu!vuibeståndsdelarne fiones upptaget i Aftonbladet. Handelstidningens korrespondeat fozar dertill åtskilliga reflexioner, af hvilka följande stycke innehåller en och annan träffande anmärkning; docz bör från den öfverhufvud sanna teckningen undantagas Adelns förhållande vid 4789 års riksdag, det fosterländska modet hos en del af dess medlemmar 4809, samt en, visserligen kort, uppoffrande entusiasm under den piföljande riksdagen, hvilken likväl ej hindrade en reaktion att uppstå och taga väldet under samma riksdag. Så här huru handelstidningen yttrar sig: Ibland märkvärdigheter i bevisniog äro anledningarne till Adelns bibshållande såsom politisk institution. Den säges nemligen vara: samhällets offentliga slånd; vera af vigt för sin kontinuitet i begrepp. sis politiska konsistens, sin benägenhet till uppoffringar af liksom i förskott erhållna fördelar, hvilket all: alstrås gerom ett i arf gående och genom sekler fortvarande semband mellan ståndets medlemmar; den är ett stöd för monarkien ; dena har juridisk rätt till sitt fortfarande bestånd, eger !,:delen af Sveriges jord, kanske största delen af dess bergsbruk; den eger bildning, står högre i statskurskaper och statsmannaerfarenhet; har vid rikadegar visat politisk sans, oberoerde af dagens opinioner; semt anser sig således nöd vändig för fäderneslandets väl; m. m.:, ett mäster stycke af galimatbias, som i sig innebär beviset just på motsatsen af hvad det är ämnadt att bevisa. Det fattas blott att man äfven anfört såsom skäl, att Adein kan och får gifva de Kongl. personerna en bal, så ståtlig som den i Tisdags; Bvilkon Allehanda i tvi spalter bsskrifver, såsom liknande dessa stora 7eceptions minislerielles, hvarom tidningarre från Paris och London så ofta hafva att berättan; ty sådana storverk är det enda man påTå:bundraden rett af Sveriges Adal. Den som rätt skådat detta politiska stånds kontinuitet i begrepp), har nog sett, att dess politiska konsistens beror af kunsanåd och tjenstebröd, att dess benäganrhet för uppcff ingar slutas rätt och jemnit der det gäller eget skinn, och att sambandet meller dess medler:.mar, är slot, så fort någon af dessa vill allt för folket, g3pom folket. Huru den stöttat monarkien, det vet nog — folket — som fått betala kalaset; och had den juridiska rätten angår, så är det just den, som folket kan åberopa mot inkrästniogen af politiska rättigheter. Den der andelen af Sveriges jord har, Gud ske lo, Bu blifvit !,;:del, sedan grefve Björnstjerva för 45 år sedan gjorde den till ;:del; få fördom, cch fåfårg. och ständsrepresentation, hållas i — 135 år till, bör man hoppes att de statistiska tabellerna komma till !V;:delen, och efter några tiotal år till — deskuldsatta fiteikommissen allena. Men dei är ej en gång värdt att vredats rå radotterierna, då det väl ej behös mera bevis ör att fäderneslandet ej behöfver Adila, än det, att Adeln sjal kan tro sig nödvändig ör fådarnestandets vil. Dess sans vid