system, bvarom öfverläggriog framdeles visserliger
förekommer, eller nåson förändring af låneröselsen
hvarmed den her intet att skaffas. För öfrigt achbål.
ler jag blott cm proposition på betänkandet.
Kontraktsprosten Sandberg: Icke heller detta be-
tänkanda kan jag anse röra det ämne, som nu är vig-
tigast ör landet och angelägnast för böglofl. Banko-
ut:kottet att först företaga. Kanske skulle det under
nä: varande förhållanden kurna till och med synas
likgiltigt, artingen förslaget bifalles eller afslig. Men
då frågan nu kommit u2der behandling, torde jag också
få yttra mina tankar.
Dot afutskottet anförda skälet, att två mill. rdr banko
i silfeer, ligzande i banken, motsvara, enligt den an-
tagna propo:rtisnen, 5 mill. rdr barko i utelöpande
sedlar, och att sledes en räntevinst för 3 mill. rdr
baako, uppgåenda å 3 proc. till 150,000 rdr, tillskyn-
das tanken, bestidss icke; och att denna räntsvinst
vida öfverstiger kostnaden för sedelfebrikationen kan
ej helie: firn:kas. Men detta skäl för småsediarnes
bibehålland-, som synes mig vara det enda af bety-
Cenhet, hade visserligen någon vigt, så länge ännu
metailiska valutan låg i bankohvalfven, sisom ett oför-
minskad: och oförsämradt hypothek, til! säkerhet för
den utelöpande sr-delstockens värde. Detta eger dock
Du icke mera rum. Och den 4 Okt. 1834, då rea-
lisatiozen tog sin början, hade men, eter min oför-
gripliza maning, aldraförst bort realisera småsedlarne
inom riket och förse landets inbyggare med tillräckligt
silfvermynt för den inre rörelsen. innan man lät ex-
portera 8 mill. rdr banko deraf till utrikes ort. Det
silfvermy t. gom finnesi olkets fickor, fördeladt i små
portiorer, kan icke så lätt hvarken plundras af fien-
den eller hitta vägen till Hamburg, som det, hvilket
förvaras vid Jerctorget. Att banken skulla göra sig
stor vinst på några förslitna emåsedlar, som ej kunna
inlösas, och d-m alltså dena enskilde förlorar, lärer
väl ej på fullt allvar påstås. Silfvermyntet förnötes
icke så lätt; och det som borttappas kommer upphit-
taren till godo, utan att blifva någon riksförlust.
Man säge att folket vill heldre hafva småsedlar,
som äro beqvämare och dem de kalla riktiga pen-
gar. Ja, för vanans skull; men blifva de en gång
öfvertyzade, att ea sexton skillingars bankosadel en
vacker deg kan komma att betyda hälften eller tredj2-
delen miadre är en ättondedels riksdaler silfvsrspecie,
så tazer msa nog så gerna den sednare och hittar
väl på utväg att förvara den.
Vidara säger man, att den knappa silfrertil!gången
i banken pu icka medgifver silfvermyrts utgifvande i
allmänna rörelsen. Illa nog om man så ställt saker-
na, att utlåanaingen fått så mycket af det redbara
myntet, att intet återstår för våra egna beho, utan
att vi måste bjelpa oss med papperslappar. Jag skulle
tro att, af bvad som ännu är i behåll, borde oför-
dröjligen så mycket silfvermyot utsläppas, som den
inre rörelsen erfordrar. Det är klart, att sådant icke
kommer att ske på en gång, utan småningom och
efter hand, i den måo. som småsadlarne blifva för-
slitne och iavexlada. Doktor Acjou har redan visat
detta, och med honom instämmer jag uti allt hvad
han, så väl nu som i sia motion angående förevaran-
de ämne, anfört. — Den anotagna trollformela 9 tili
5, som en talare här kallat den, är ru ju redan ut-
dömd och kasserad — kanska likväl först sedan der-
na fastställda proportion icka kunde vidmakthålas,
utan blef så försämrad, att deruti uppstod en brist
a? nära 2 millioner rdr b:ko. — Skall nu silfvermyat
ut i röresen, så förminskas väl tillgången i banko-
hvalfven, men den kommer i det stället att krirg-
spridas öfverallt i landet, och denna flyttring vore
alldeles icke någon riksförlust, utan förskaffade det
som flyttades en större säkerhet än det nu har. Om
härigenom silfverfonden sjunker ännu närmare ned til
2 millioner rdr silfver specie eller 5 :V, millioner rdr
b:ko, som är det i bankoreglementet fastställda aldra-
lägsta minimum, så hoppas jag sådant skall framtvin-
ga de alltör länge uppskjutna åtgärderna, stt utan
dröjsmål skaffa silfver, och dertiil begagna alla till-
fållten då kursen sådant tillåter.
Fördenskull, om också det oförlikveliga sedelbruket
skulle förlora tillverkningen af åtskilliga vinstgifvan-
de papperssorter, hvarå priset sättes efter behag och
hvara? saknaden torde blifva änru kännbarare, om
decimalsystemet föranleder förändring isedlarnss form
m. m. — om också bankens tjänstemän skulle förlora
några sportler, då småsed!arnes underskrivande upp-
hör, kan jag dock icke annat än rösta nej för hvad
Utskottet fö-eslår, emedan jag aldrig kan gilla den
ägt, att siifverfonden skall stå tillhands för utförsel
till fremmande ort, under det landets egna barn få
åtnöja sig med pappersfabrikaterna fråa Tumba: och
jag vidblifver oförändradt den övertygelse, som utta-
lades af sistlidne års bankorevision, att småsedlarnes
vidare utgivande bör upphöra och silfvermynt i de-
ras ställe utsläppas i den allmäsna rö:elsen.
Prosten Sidner: Tsänne opinioner, hvarandra mot-
satta, uttala sig i afseende på denna vigtiga sak, och
jag anser det vara min skyldighet uttala, till hvilken-
dera jag hör. Jag förenar mig med doktor Anjou,
och får förklara, att jag ej finner hvarföre det skulle
bliva mer svårt för folket att handtera silfvermynt
än småsedlarne, Visst har allmänheten haft förtroen-
de för segelmyntet, så lärge den trott att det betyd-
de detsamma som silfver, men detta förtroende fingo
de dyrt betala år 1800, och bort det! att sådant möj-
ligen ännu en gång skulle inträffa. Att medel til
förslagets utföranda icke saknas, visar sig af ett af
Utskottet afzgifvet följande betänkarde, der hela ban-
kovinsten blifvit för bankens konsolideriog reserverad,
För min del hade jag således önskat, att doktor An-
jous met:on vunnit det afseezide, den verkligen för-
tjenar.
Häri instämde kontraktsprosten Arborelius.