system, bvarom öfverläggriog framdeles visserliger förekommer, eller nåson förändring af låneröselsen hvarmed den her intet att skaffas. För öfrigt achbål. ler jag blott cm proposition på betänkandet. Kontraktsprosten Sandberg: Icke heller detta betänkanda kan jag anse röra det ämne, som nu är vigtigast ör landet och angelägnast för böglofl. Bankout:kottet att först företaga. Kanske skulle det under nä: varande förhållanden kurna till och med synas likgiltigt, artingen förslaget bifalles eller afslig. Men då frågan nu kommit u2der behandling, torde jag också få yttra mina tankar. Dot afutskottet anförda skälet, att två mill. rdr banko i silfeer, ligzande i banken, motsvara, enligt den antagna propo:rtisnen, 5 mill. rdr barko i utelöpande sedlar, och att sledes en räntevinst för 3 mill. rdr baako, uppgåenda å 3 proc. till 150,000 rdr, tillskyndas tanken, bestidss icke; och att denna räntsvinst vida öfverstiger kostnaden för sedelfebrikationen kan ej helie: firn:kas. Men detta skäl för småsediarnes bibehålland-, som synes mig vara det enda af betyCenhet, hade visserligen någon vigt, så länge ännu metailiska valutan låg i bankohvalfven, sisom ett oförminskad: och oförsämradt hypothek, til! säkerhet för den utelöpande sr-delstockens värde. Detta eger dock Du icke mera rum. Och den 4 Okt. 1834, då realisatiozen tog sin början, hade men, eter min oförgripliza maning, aldraförst bort realisera småsedlarne inom riket och förse landets inbyggare med tillräckligt silfvermynt för den inre rörelsen. innan man lät exportera 8 mill. rdr banko deraf till utrikes ort. Det silfvermy t. gom finnesi olkets fickor, fördeladt i små portiorer, kan icke så lätt hvarken plundras af fienden eller hitta vägen till Hamburg, som det, hvilket förvaras vid Jerctorget. Att banken skulla göra sig stor vinst på några förslitna emåsedlar, som ej kunna inlösas, och d-m alltså dena enskilde förlorar, lärer väl ej på fullt allvar påstås. Silfvermyntet förnötes icke så lätt; och det som borttappas kommer upphittaren till godo, utan att blifva någon riksförlust. Man säge att folket vill heldre hafva småsedlar, som äro beqvämare och dem de kalla riktiga pengar. Ja, för vanans skull; men blifva de en gång öfvertyzade, att ea sexton skillingars bankosadel en vacker deg kan komma att betyda hälften eller tredj2delen miadre är en ättondedels riksdaler silfvsrspecie, så tazer msa nog så gerna den sednare och hittar väl på utväg att förvara den. Vidara säger man, att den knappa silfrertil!gången i banken pu icka medgifver silfvermyrts utgifvande i allmänna rörelsen. Illa nog om man så ställt sakerna, att utlåanaingen fått så mycket af det redbara myntet, att intet återstår för våra egna beho, utan att vi måste bjelpa oss med papperslappar. Jag skulle tro att, af bvad som ännu är i behåll, borde ofördröjligen så mycket silfvermyot utsläppas, som den inre rörelsen erfordrar. Det är klart, att sådant icke kommer att ske på en gång, utan småningom och efter hand, i den måo. som småsadlarne blifva förslitne och iavexlada. Doktor Acjou har redan visat detta, och med honom instämmer jag uti allt hvad han, så väl nu som i sia motion angående förevarande ämne, anfört. — Den anotagna trollformela 9 tili 5, som en talare här kallat den, är ru ju redan utdömd och kasserad — kanska likväl först sedan derna fastställda proportion icka kunde vidmakthålas, utan blef så försämrad, att deruti uppstod en brist a? nära 2 millioner rdr b:ko. — Skall nu silfvermyat ut i röresen, så förminskas väl tillgången i bankohvalfven, men den kommer i det stället att krirgspridas öfverallt i landet, och denna flyttring vore alldeles icke någon riksförlust, utan förskaffade det som flyttades en större säkerhet än det nu har. Om härigenom silfverfonden sjunker ännu närmare ned til 2 millioner rdr silfver specie eller 5 :V, millioner rdr b:ko, som är det i bankoreglementet fastställda aldralägsta minimum, så hoppas jag sådant skall framtvinga de alltör länge uppskjutna åtgärderna, stt utan dröjsmål skaffa silfver, och dertiil begagna alla tillfållten då kursen sådant tillåter. Fördenskull, om också det oförlikveliga sedelbruket skulle förlora tillverkningen af åtskilliga vinstgifvande papperssorter, hvarå priset sättes efter behag och hvara? saknaden torde blifva änru kännbarare, om decimalsystemet föranleder förändring isedlarnss form m. m. — om också bankens tjänstemän skulle förlora några sportler, då småsed!arnes underskrivande upphör, kan jag dock icke annat än rösta nej för hvad Utskottet fö-eslår, emedan jag aldrig kan gilla den ägt, att siifverfonden skall stå tillhands för utförsel till fremmande ort, under det landets egna barn få åtnöja sig med pappersfabrikaterna fråa Tumba: och jag vidblifver oförändradt den övertygelse, som uttalades af sistlidne års bankorevision, att småsedlarnes vidare utgivande bör upphöra och silfvermynt i deras ställe utsläppas i den allmäsna rö:elsen. Prosten Sidner: Tsänne opinioner, hvarandra motsatta, uttala sig i afseende på denna vigtiga sak, och jag anser det vara min skyldighet uttala, till hvilkendera jag hör. Jag förenar mig med doktor Anjou, och får förklara, att jag ej finner hvarföre det skulle bliva mer svårt för folket att handtera silfvermynt än småsedlarne, Visst har allmänheten haft förtroende för segelmyntet, så lärge den trott att det betydde detsamma som silfver, men detta förtroende fingo de dyrt betala år 1800, och bort det! att sådant möjligen ännu en gång skulle inträffa. Att medel til förslagets utföranda icke saknas, visar sig af ett af Utskottet afzgifvet följande betänkarde, der hela bankovinsten blifvit för bankens konsolideriog reserverad, För min del hade jag således önskat, att doktor Anjous met:on vunnit det afseezide, den verkligen förtjenar. Häri instämde kontraktsprosten Arborelius.