ERERSESSAS -
— Riksdagsbladets utgifvare har i sitt sednaste
vummer för den 24 dennes tagit ut ännu ett steg,
för att tillkännagifva sin mening irepresentations-
frågan. Våra radikala reformatorer,, heter det
deri bland annat, synas ha föresalt siz, att icke
nörstå och vilja något af hvad andra menniskor
pförslå, och deri handla de onekligen konseqvent,
!y den som, lik dem, ger sig ut att förstå hvad
ingen annan begriper, bör verkligen icke nedlå-
ta sig till någonting så sigopelt, som sundt men-
niskoförstånd, allmän p-xis och det odrägliga be-
3väret, att känna den sak man vill behandla och
nbetrakta den sådan som hon är, Är detta icka
ett bumant sätt aut uttrycka sig — och sakrikt
eedan? Men också bör man villigt? erkänna, stt
ingen kan begripa sådana saker så väl, som vår
vän kaptener. Hirpå gifver han geaast efteråt
ett nytt bevis, då han, i anledning af den fram-
kastade invändningen, att nationens mzjoritet ej
skulle vilja en reform med ståndsprincipens bibe-
hållande, om än stånden blefve fem i stället för
fyra, yttrar: pHvad tycks om detta argumentations-
sätt? Liknar det icke temligen de statsmäns
pvishet, som utförde det Nanteska ediktets upp-
phäfvande och Morernes fördrifvande ur Spanien ?
Att yrka det adeln och presterskapet böra kunna
nöjas med samma rätticheter, som öfriga medbor-
gare, det är således detsamm2, som om man ville
fördrifva dem ur fåderaeslandet, eller huru? Man
ser häraf åtminstone, att den republikanske kip-
tenen liknar den berömde Stenbit uti Bellmans
skrifter deruti, att den förre har )sina ekne tan-
ker, uti representationsfrågan, likasom den sedna-
re om purpura.
———— ——