ERERSESSAS — Riksdagsbladets utgifvare har i sitt sednaste vummer för den 24 dennes tagit ut ännu ett steg, för att tillkännagifva sin mening irepresentationsfrågan. Våra radikala reformatorer,, heter det deri bland annat, synas ha föresalt siz, att icke nörstå och vilja något af hvad andra menniskor pförslå, och deri handla de onekligen konseqvent, !y den som, lik dem, ger sig ut att förstå hvad ingen annan begriper, bör verkligen icke nedlåta sig till någonting så sigopelt, som sundt menniskoförstånd, allmän p-xis och det odrägliga be3väret, att känna den sak man vill behandla och nbetrakta den sådan som hon är, Är detta icka ett bumant sätt aut uttrycka sig — och sakrikt eedan? Men också bör man villigt? erkänna, stt ingen kan begripa sådana saker så väl, som vår vän kaptener. Hirpå gifver han geaast efteråt ett nytt bevis, då han, i anledning af den framkastade invändningen, att nationens mzjoritet ej skulle vilja en reform med ståndsprincipens bibehållande, om än stånden blefve fem i stället för fyra, yttrar: pHvad tycks om detta argumentationssätt? Liknar det icke temligen de statsmäns pvishet, som utförde det Nanteska ediktets uppphäfvande och Morernes fördrifvande ur Spanien ? Att yrka det adeln och presterskapet böra kunna nöjas med samma rätticheter, som öfriga medborgare, det är således detsamm2, som om man ville fördrifva dem ur fåderaeslandet, eller huru? Man ser häraf åtminstone, att den republikanske kiptenen liknar den berömde Stenbit uti Bellmans skrifter deruti, att den förre har )sina ekne tanker, uti representationsfrågan, likasom den sednare om purpura. ———— ——