.dare-räkningers ingifvande tiil rätten i vissa fall skall ofta bliva overksamt, derest rätten ej erhåller kännedom, om myndålingen eger fränder, som kunna räkniogen granska, om förmyndaren tillställt dessa räkning, cch om de vägrat att den granska, samt om det förbållande således inträffat, då räkningen bör til! rätten islsmnas, förslaget dock ej innefattar rågot stadgande, som sätter domaren i tillfälle att kontrollera, om förmyndaren fullgjort den honom ålsgda treåriga redogörelsen för fränder, eller när samma redagörelse bör hos rätten icgivas; samt att rättens i gällande lag bettämda pligt att, derest anmärkning skulle af fränder eller gode män göras emot förmyrarens förvaltning, tillse, ett den omyndige rätt sker, blifvit utan uppgifven orsak förändrad till en blott skyldighet att pröfva, buruvida annan förmyndare förordnas bör, hvilken förändring destomindre torde, enligt Utskottets tanka, kudna anses i allo ändamälsenlig, som i de flesta fall sannolikt rättelse kan vinnas, utan att anmärkte felaktigheten hvarken bör eler behöfver föranleda till annan förmyndares tillsättande, derigenom tiläventyrs. verklig skada och olägenhet skulle tillskypdas den omyndige. Omförmälda förslag innefattar så!edes, enligt Utskottets omdöme, ej så till-. räcklige föreskrifter, som erordras, och då Utskottet ansett detsamma böra i nu anmärkta delar föräcdras och förtydligas, har Utsko:tet tillika funnit, att, så vida någon verklig nytta skall vara att förvänta afden ifrågssatte iarättningen utaf gode mäsr, valde utaf meDigheterne för att hafva tillsyn öfver förvaltningen af dithörande omyndiges egendom, deras befattning icke bör vara inskränkt endast till granskning af de redogöselseräkningar, förmysdarne skola hvart tredje år afgifva, utan dem jzmväl eterlåt:t att, då fränder saknas, årligen, om de fisna omständigheterna sådant kräfve, fordra redo af förmyadare. Och då den Kl propositionen ej lärer annorlunda än i sin helhet kunna I antagas, anser Utskottet s:g böra hemställa, natlt den samma icke måtte lifallas: hvaremot Uiskottet tillstyrker, att Rikets Stånder måtte för deras delbestuta och hos Koog!. Maj:t anhålla, dels ast 4 i 23 ka-l pitlet Ärfda-balken skall e hålla följande förändrade lydelse: Förmyndare skall författa rigtig räkniag öfver det, han under händer haver, så att han vid hvart års slut må kunna, om så fordras, göra redo för nästa fränder eler, der sådane icke finnas, för de gode män, hvilka sockner, staden eller annan menighet eger att, på sätt för hvarje ort pröfvas lämpligt, utse att hafva tillsyn öfver ö:valiningen af dithörande omyndiges egendom. Hvat tredje år vare förmyndare ändå skyldjg att tillställa don omyndigas närmsste fränder eller förrbemälde goda män en sutea räkaing med da be-j vis, som dertisdl höra och uppgift, emot hvad säkerhet den omyndize: pennirgar förräntade äro. Öfver tillställandet af dessa handlingar ingifve förmyndaren derefter ofördröj!igen till rätten bevis. Aro ej fränder eller vägra de alt räkningen. granska, eiler hafva gode män för socknen, staden eller annan menighet icke blifvit utsedde, då siall förmyndaren hvart tredje år sin räkaing till rätten ielemna och förordne rätten god man att den genomse. Finna fränder eller gode män, alt förmyndaren dena omyadiges egendom ej rätteligen förvaltat, anmälen det hos rätter, svt bor tillse, att den omyndige rätt sker. År omyndig till de år kommers, at han sjelf finna kan, det förmyndaren ej väl hans egendom förestår, stånde ock hoDom fritt det has rättan att angifvax; dels och att till 7 Ö i 29 kapitlet Arfda-balken skall göras följande vilägg: VAfträdes förmyndare; egeodom till konkurs, och uppgi!ves för rätter, att han :örmynderskap innehafver; åligge rätten att tillse, det ny förmyndare förordnad varder, och nämne, der förordnandet af anran rätt gifvas skall, god man,-att den omyndiges rätt emedlertid bevaka. Dör förmyndare; varem hans arfvingar eller andre, som boet i vård hafra, pligtige att dödsfallet utan dröjsmål hos rätten anmäla; och vården d2 den omyndigeas egendom och rätt, till dess annan förmyndare tillsatt varderp. Häremot reserverade sig Hr friherre Stjernstedt, som ansåg Utskottets föreslagna förändring dels öfverflädig, dels tillkommen genom ett missförståvd om den Kong!. propositionen: dels ock afvikande från antagna principer för rättstvister. I denna ressryation instämde Hr C:derstråsle. 2) Hr Lagergren, som lika med pluraliteten förkastat motionen, men ej instämde i den föreslagna ändringen, utan försslagit en annan redaktion af 4 och 2 SS i 23 kap. Ärfdabslken; med Hr Lagergren förenat sig He Ek!und; 3) af Hr Gönther, som instämde med Hr Lagergren i afseende på grunderna, men afvek i afseende på redaktionen af nyssberörde 4 och 2 8S i 23 kap. Ärfdsbalkep, och hvars tanka bit:äddes af lektor Wallman; 4) af Hr Thorn, som från pluralitetens mening skiljsktig ansåg Utskottet böra tillstyrka biall till Kongl. Moj:ts proposition, men med bibehållande i 23 kop. 1 8 af stadgandet i 4734 års lag, rörande förmyadares åliggande att bvart tredje år tillställa vederbörande en sluteno räkning; med the bevis, som thertill höra; i bvilken mening Hr Billström instämde. Lagutskolltets betänkande JM 47, i an!edning aj väckt molion om förändring i 8 kap. 7 Arfdabalken. oe Under förmenande, att 7 S i 8 kap. Arfdabalken vore orättvis, enär den utesluter oäkta barn från ar! efter sin egen moder, och såmedelst straffar barnet för föräldrarnes fel, bar riksdagsfullmäktigen Ola Svensson från Malmöhus län, uti ett hos hederv. Bonde ståndet ingifvet och den 24 västl. Augusti till Lag utskottet öfverlemnsdt, memorial, hvilket Jöns Måns son fråa Skåne understödt, yrkat den ändring i be rörde lagrum, att oäkta barn måtta tillerkännas arfs rätt eft:r sin egen moder. Utsk. erinrar att en dylik äfven sistliden riksda; väcktes och upprepar de af dåvarande Lagutsk. mo dess antagande anförda skäl, bestående hufvudsakliger deri att äktenskapet skulle förlora sitt anseende on ett oäkta bara finge ärfva sia moder samt tillstyrkte att motionen måtte lemnas utan afseende. Lagutskottets betänkande JM 18, i anledning a väckt motion om ändringar i ansvarighelslagen fö statsrådets ledamöter. Presteståndet hade till Lagutskottet öfverlemnat el af herr prosten Säve ingifvet memorial, deruti ha andragit, hurusam behofvet af de rättelser och förär dringar i ansvarighetslagen för statsrådets ledamöts af dea 40 Februari 14840, som vid sist hållna rik möte nåvrkate af harr nrosten, jemte n ledamot i