gon förskräckelse till sig, öfver vådan att mista sin Ministeöre: den torde nog aldrig finna casus foederis vara rigtigt inträffad, och således aldrig röra på sig, för sådana småsakers skull, som principfrågor. Också söker Aftonbladet ganska naturligt att lulla den till sömn, medelst att framhålla för den, att här icke handlas om något annat än en principfrågar. Aftonbladet vill att Ministrarne skola besinna sig och låta denna principfråga discuteras och hafva sin ostörda gång, emedan, så länge de äro med i affärerna, de alltid kunna räkna på att af Ständerna få till sin disposition så mycket pengar de behöfva. Huru länge Åftorbladet kan och vill hålla ord härmed, och huru mycket det kommer att kosta i eftergifter, är dock rågot som tåler att öfvervägas. Denna gång kunna Ständerne, för att drifva ;principfrågan igenom, bevitja ett slor kreditiv, kanske större än nödigt är; nästa Riksdag ett otillräckligt och vid den derpå fäjande måbända alldeles intet. Regsariogen har då blifvit genom principfrågan redlös. Man måicke säga, att något sådant är otänkbart. Vihafva ju sett det i verkligheten, beträffande undsättniogskredi-tiven efter Magasins-Inrättningens upphäfvande; fastän de sedan förflutna, i allmänhet goda åren befriade Högstsal. Konungen ifrån att känna följderna deraf; och i ett land, der ett parti och dess tidningsorganer kunnat öppet tala om afsigten att göra all Regering Omöjlig, är det icke värdt att sedan tala om något otänkbart.n Hvad sjelfva saken beträffar uti det ofvanstående tvisteämnet, så torde det enklaste och tydligaste svaret derpå lemnas genom meddelande af den motion, som riksdagsfullmäktigen för Götheborg, herr Kjellberg väckt i Borgareståndet, rörande ifrågavarande bevillningsmedel. Den är på en gång kort och upplysa:de och vi införe den derföre in extenso. Allmänheten ser der det egentliga och obestridliga skälet för saken framlagdt: Ehuru jag har all anledning hoppas, att det hittills brukade sättet att anticipera på besparin: gar, som aldrig komma att uppstå, och att, då tiligångar å ena hufvudtitel saknades, disponera de å en annan befintliga, härefter ej skall komma att fortsättas, och oakiadt 4840 års Ständer icke vid min motion, JM 92, af d. 29 Febr. 1840 fä:stade det afseende, hvarom jag gjorde mig förboppring, får jag, med anledning af 4843 års Revisorers tillstyrkan, förnya mitt genom samma motion gjorda förslag, och yrka att statens alla extraordinarie inkomster, såsom post-, tuli-, konvoyoch char!2e sizillate-medel, med de flera af dylik beskaffenhet, och af hvad namn de vara må, lika med all annan bevillning, måtte ivgå till riksgätdskoatore, för att af fullmäktige derstädes, efter serskilde anordningar, kongl. statskontoret tillhandahållas och, i mon af bebof, för de af Rikets Ständer bestämda ändamål, utbetalas Jag upprepar, hvad jag vid förra Riksdagen yttrade om olämpligheten deraf, att ett och samma verk fungerar såsom både bokförare och kassör, och kongl. statskontoret förenar ännu båda dessa egenskaper, enär alla ofvannämnde extraordinarie inkomster af detsamma förvaltas, så väl i afseende på deras upphörd, som deras distr bution, och detta allt utan någon arsvarig redovisningsskyldighet, så framt utgiften kan styrkas genom: ett kongl. bref, kontrasigneradt af en, vid en inträffande revision redan afträdd departementschef. Jag hänvisar till de sednare 40 årens statsrevisioner, och de deruti förekommande, men af Riksrätten underkände anmärkningar. Jag yrkar vidare, att de, uti den nu mera utredda reservfonden upptagne fastigheter OCh VUillgångar, som icke kunna realiseras, måtte under serskildt konto varda uppförde, men alla inflytande medel ingå uti redogörarnes specialer; och som kronofogdarne redan i början af Maj leverera sina uppbörder, syses mig, lika med revisorerne, att årets uppbördsräkenskaper kunna afslutas i Juli eller Augusti månad. Iaflytande restantier kunna vara en tillgång för länsstyrelsens förefaliande utgifter och böra uti det följande årets redovisning intagas. Skulle större utgifter förekomma, så kan riksgäldskontoret icke under någon tid af året nu mera sakna tillgångar att fuilsöra de reqvisitioner, som, på grund af fastställda stater, göras. Ett förenkladt och lättfattligt bokföringssätt kan, som följd häraf, ej bliva svårt att tillvägabringa, synnerlizast om 18414 års S:atsutskotts betänkande, J8 224, antages, hvari föreslogs, att all spanmål skulle efter markegång få lösas och, att den under lönerne anslagne efter riksmarkegångspris skul!e ersättas nuvarande innehafvare. Stockholm d. 44 Augusti 1844. J. A. Ejellberg.n LE near — Riksdagsbladets utgifvare har i sitt sednaste vummer för den 24 dernes tagit ut ännu ett steg, FJ TT SI SLL ER EE